För tjugofem år sedan...

Han.
Drygt tjugo.
Helikopterplatta till frisyr, uppkavlade ärmar på jackan hål i strumpan.
Singel, delade hus med några polare.
Körde taxi fast mest var det fest, party och spel.
En tuffing som efter en krogvända kom med en rejäl blåtira till vår första date.
Jag.
Närmare trettio.
Gift med en man som alla betraktade som en riktig svärmorsdröm.
Hus, två små söner, stadgad i ett radhusbetonat familjeliv.
Skulle dryga ut mammaledigheten med att jobba extra på taxiväxeln.
Han.
Fascinerande, fantasifull, försiktig, fyndig, fantastisk, fulländad och förbjuden.
Jag.
Förälskad, fnissig, fånig, famlandes, förförd och förlorad.

Tjugofem år senare.
Lika fantastiskt förälskad.
Lika förvillad och förförd
Lika förtjust och förlorad

Se på oss nu - vi står här trots allt och håller om varann fast det blåser kallt.
Jag vet att jag vill kämpa, jag vet att vi kan - så länge vi har varann.

Tack för våra första 25 Pelle
Nu kör vi 50 grymma till
/Carina
Din - nu och för alltid