Språkförbistring

Vi var en tur i varma, härliga Malaga härförleden.En underbar stad som jag varmt kan rekommendera.

Har tidigare sett den mer som en transitstad – men efter att ha varit här vid två tillfällen de senaste åren har jag blivit omvänd.
Malaga är fantastiskt.
Tapas och cava – me like liksom.
På min agenda står alltid ett visst mått av shopping.
Som den fantastiske make Perre är så har han vid dessa tillfällen en ängels tålamod och bistår alltid med bärhjälp, smakråd och storleksändringar.
Men när jag nu för tredje gången ville gå in i samma butik för att efter en massa velande köpa ett par byxor så fick han mitt samtycke till att stanna utanför.
Släntrade in i butiken och plockade åt mig byxorna.
Då hela butiken var dekorerad med skyltar som förkunnade ’2 rebajas’ så tänkte jag att det kanske betydde ’Köp två reavaror och betala för en’.
Jag gick fram till kassan, vacklande något innan jag på min knaggliga turistengelska frågade vad detta ’2 rebajas’ betydde.
Damen bakom disken svarade på en i det närmsta obefintlig engelska något helt obegripligt.
Eftersom min blick förkunnade att jag kände smått förbryllad började hon istället med stora gester, papper och penna förklara att det betydde halva priset.
Jag nickade okej och sa att jag köper dem.
Dagen till ära hade jag på mig ett par byxor inköpta i samma butik fast ett år tidigare.
I min iver att bygga broar tänkte jag dra igång lite samspråk med damen bakom disken.
Så jag pekar på mina byxor och säger ’I bought these una hora ago’.
Damen tittar på mig lite undrande så jag upprepar igen ’I bought these trousers una hora ago’.
Damen vinkar på en annan dam.
Jag upprepar nu med samma entusiasm som en Carro på väg att öppna fredagsbubblet, ’I bought these una hora ago, here in this shop’ å smäller på ett stort leende.
De två damerna kallar nu på ännu en dam (nu står där alltså tre äldre icke engelsktalande  paranta damer framför mig).Fortfarande med stor optimism och glöd i min stämma pekar jag på mina byxor och säger ’This UNA HORA, here - this store, you understand?’
Damerna skakar på huvudena.
Jag möter deras blickar och blir varse…
Cheeeeezzzus, börjar fnissa hysteriskt.
Hur i hela friden tänkte jag ?!?
Una hora betyder INTE ett år sedan utan EN timme.
Börjar förstå damernas förvirring.
Jag log men avstod från att börja förklara mig.
Istället betalade jag och promenerade bubblandes ut till den väntande Perre.
Jag har sagt det förut å det tål att säga igen.
Näe – något språkgeni är jag icke.
Ikväll ska det för övrigt bubblas.
Perre ska jobba.
Loppan ska på hemligt uppdrag.
Sebban ska sannolikt göra något (läser du detta så hör av dig, vi har ett läckage hemma).

Hasta la vista
/Carina

Jepp - det är byxorna på bilden som gäller :)

Fredag brrrr....

Likt trumpinnar smattrar mina knubbiga ben då jag i full vinterskrud tar mig nerför trappan till perrongen.Varenda sekund är dyrbar – jag bara måååste hinna med just detta tåg.Anledningen är mest för att jag verkligen inte har tid, lust eller ork (mest det sistnämnda) att stå overksam i sju minuter för att invänta nästa tunnelbana.

Och det är så det är.
Man säger att Stockholmare stressar.
Kanske är det så och kanske är det för att man alldeles för många gånger har sett baken av bussen man just missat eller tunnelbanan vars dörrar slagit igen framför näsan.
Kanske är det så att man alldeles för många gånger har fått stå där i 7, 8 eller 12 minuter i regn, blåst, kyla och snö för att invänta nästa kommunala färdmedel som ska ta mig från plats A för vidare färd till plats B som i sin tur (säkerligen efter en stunds väntan) kommer ta mig till slutdestinationen dvs. plats C.
Kanske har man svurit så många gånger över just det faktumet så att man istället springer för att hinna – även om man är i tid/har tid - för vem vågar lita på otidsförlitliga transportmedel.
Precis innan dörrarna stängs hinner jag smita ombord på tåget.Yes – jag hann!Därefter börjar ’The walk’.
I min strävan att komma till första vagnen (så jag slipper att gå så långt när jag ska väl ska kliva av, ja jag vet – ännu ett typiskt Stockholmssärdrag å ja ni vana tågresenärer vet vad jag menar) så brukar jag ta mig framåt medan tåget går.Den här promenaden kan liknas vid ett besök i Lustiga Huset, underlaget kränger, svänger, skuttar och far.

Man går i en lätt framåtlutad kroppsställning med en benföring likt Zeb Macahan i hans fornstora dagar.Helt plötsligt får tågföraren för sig att stanna.

Vaket greppar jag första bästa handtag, gungar till något innan jag återfår balansen.Svär tyst men känner mig ändå rätt nöjd över att ha lyckats parera stoppet med en cool elegans.

Innan nästa stopp hinner jag fram till det dörrpar som är längst fram i vagnen.

Tåget stannar och jag småjoggar till den åtråvärda vagnen längst fram i tåget.Börjar samma procedur med att vinglandes åter ta mig framåt.

Klonk å tvärstopp.Jag som precis är i färd med att ta nästa steg tappar totalt balansen och hamnar mitt i knät på medelålders man (typ min ålder alltså...).

Förläget och förvirrat tittar jag upp.Mumlar något ursäktande och försöker febrilt ta mig samman.

Lyckas precis resa mig då tåget åter kommer i rullning.Vänder mig om för att åter påbörja min färd framåt då tåget åter tvärstannar och samma procedur upprepas.

Tjoff ner i samma mans famn, hans morgontidning gick i bitar och med blossande kinder kravlar jag mig upp och ber åter om ursäkt.Lite putslustigt säger han att detta gärna får bli en vana.

Själv log jag ett mycket ansträngt leende.Ett mycket ansträngt leende.En ovana tänkte jag replikera, dessutom en dålig sådan.
Men det sa jag inte.Men jag log - om än ansträngt.
Min blick flackade runt för att försöka urskilja hur många som uppfattat min lilla fadäs.
Folk log tillbaka.
Jag samlade ihop mig själv och trippade vidare till första bästa lediga plats.

Minus 18 idag – härligt.
Ikväll ska vi fira Mamsen som fyller år.
Tror tusan att sönerna ska med och fira mormor.
Ha en cool helg
/Carina
Den kyliga

Fredag check!

Jag älskar att slänga mig med udda ord.
Vet inte om det är känslan av att framstå som intellektuell som får mig att må bra eller om det helt enkelt är ett sätt att förhindra att framstå som en riktig bondböna.
Men jag kastar mig gärna med ord som man behöver ett uppslagsverk för att förstå.
Dock inte i det dagliga livet – ohh noo…
Det kan jag inte.
Näe det är i det skrivna språket som jag tar för mig.
Anledningen till det är lika uppenbar som självklar.
Jag vet nämligen inte vad de där orden egentligen betyder, vet att de finns men måste googla över betydelsen. Längtan att framstå som hyfsat intellektuell är alltså större än rädslan över att framstå som obildad.Min mest pinsamma sida är när jag lite slarvigt blandar upp språket med en massa engelska ’fancy words’ liksom.Jag som typ, med nöd och näppe behärskar det anglosaxiska språket.
Ibland håller jag tummarna hårt och hoppas på att inte bli avslöjad.Att skapa mina Fredagsmail kan ibland ta lika mycket googeltid som skrivtid.Ta ordet novis.
För ex antal år sedan jobbade jag i reception på ett företag.
Hade varit sjuk och kom tillbaka.
En frekvent kund kom in och påtalade att det var glädjande att ha mig tillbaka och sa att det under min frånvaro hade varit en novis på plats.
Jag som var övertygad om att novis var något positivt  blev både ledsen och brydd.
Trodde att man saknat mig men istället hade tydligen en duktig novis styrt upp verksamheten...
Bör tilläggas att på denna tid fanns inte Google.
Det tog alltså många långa år innan jag insåg att novis betydde nybörjare.
Och vips – typ 30 år senare blev jag lycklig över den komplimangen.

Vissa saker lär jag mig aldrig.
Perre kan tjata hål i huvudet på mig om vad verb, substantiv och adjektiv betyder.
Jag pluggar och läser på och för stunden kan jag det hela som ett rinnande vatten.
En vecka senare har jag glömt.
Jösses - vad ska jag med denna kunskap till?Har lyckats med ett hyfsat förståeligt språk hitintills - huvudet är fullt liksom.

Har slutat att använda mig av liknelsen 'höga eller låga odds' – numera säger jag bara vad är det för odds på det.
Och som grädde på moset är jag lite av en specialist på freudianska felsägningar.
En sådan felsägning går ut på att en person avser att säga en sak, men av misstag säger något helt annat, det av misstag sagda är då det som personen faktiskt menar, på ett semi-omedvetet plan alltså.Man ska inte låta munnen springa före förståndet eller så visar detta på en kreativ ådra?
Vill gärna tro på det sistnämnda.
Helgen blir lugn på alla kända plan.
Såvitt jag vet gäller alltså detta alla inblandade.
Trevlig helg
/Carina
Den språkliga katastrofen

Mitt sinne är svart...

Fastnade åter för en av dessa helt ovetenskapliga tester.
Vet inte vad det är i dem som gör att de för mig är helt oemotståndliga.
Kanske är det bara roande eller kanske är det tron att hitta svaret om mig själv.
Hur som helst så tycker jag nog att man i detta test kom ganska nära.
Det här är väl ungefär som jag är.
Mitt sinne är svart. Typ.
Läs själva...
Ditt sinne är hemlighetsfullt och ogenomskinligt.
Du tänker på ett annorlunda sätt än andra.
Därför har dina medmänniskor ibland svårt att följa dina tankegångar.
Du är väldigt bra på att analysera och lösa problem.
Samtidigt tenderar du att vara pessimistisk. Du räknar alltid med det värsta och är alltid redo för att det även ska ske. Ditt sinne utforskar det mörka och okända.
Du skulle gärna vilja upptäcka något nytt eller uppfinna något.
Det är därför du jobbar med världens mörkare sidor och problem.
Håll fast vid din typ av tänkande.
Mänskligheten kan fortfarande vänta sig något stort från dig.

/Carina
The black one