Jag måste ringa Carina!

Carina, de e jag det!
Måste erkänna att jag aldrig riktigt har känt mig som något Carina. Har inte förlikat mig med namnet, det har känts hårt, fyrkantigt.
Inte ens det faktum att Carina på italienska betyder söt kan ändra på känslan att Carina i mina öron låter trist.

När jag växte upp var det där med smeknamn JÄTTEVIKTIGT.
Först hade alla häftiga tjejer i stallet coola smeknamn som Ankan, Lillan, Millan och Ylle – å jag var Carina.
Senare i högstadiet kallades alla populära tjejer gulliga namn som, Lotta, Lotten, Mia, Annie Tessan, Tussan och Ninni - själv var jag bara Carina.
Nä, fy fabian för Carina.

Å inte fanns det några vackra kärlekssånger som tillägnades Carina, inte ens Robert Broberg i sin ’Tjejcollection’ hade en Carinalåt.
Det närmsta jag kom var att sjunga Carina, Carina istället för Corrine, Corrina i den populära blueslåten från 60-talet.
Det här var tills nu!
Ingen har väl missat Dansbandskampsvinnarna Larz-Kristerz senaste hit ’Carina’.
Yes – äntligen har jag fått den efterlängtande låten som en kärleksförklaring till Carina (ok, erkänner att Björn Gustafssons hyllning till Carina Berg var rätt ok, fast det var lite mycket Berg i den).
Men… är det någon som lyssnat på texten???
Jag gjorde det.
När det nu äntligen dyker upp en Carinalåt då handlar den om en ogin surkärring som missunnar sin man resor över vida världen.
Denna Carina har tydligen lagt en anmälningsplikt på karln, ja ni har hört den ’Jag måste ringa Carina’.
Nä, fy fabian för Carina.