'Den där Odd-Molly-Carina!'

Stegade något osäker in på restaurang Rose igår – ’Hjälp, tänk om jag inte känner någon?!?’.
Hann inte mer än några meter innan det första ’Heeeej, guuu vad kul att se dig’ uttalades, å jag kände att jag var i hamn.
Några steg senare mötte jag ett stort smile från en gammal kollega, i samma andetag som han sa hej puffade han sin flickvän, ’Det här är Carina, du vet Odd Molly Carina'. Flickvännen brast ut i ett brett leende, presenterade sig och berättade att hon hört talas om mig och att hon hade en present med sig.
Vänta nu, hmm…. här står jag framför en för mig vilt främmande människa som meddelar att hon har en present till mig, en lätt märklig känsla uppenbarade sig.
Upp plockar hon en härligt generös Odd Molly tygväska i i ’military’ och med en läcker ’pinuppa’ i rosa på sidan – ’Varsågod, jag jobbar på butiken ’Best of Brands’, för ett tag sedan var vi på Odd Mollyinköp fick där denna väska som en present, då jag förstått att du är en ’big fan’ och säkert har mer glädje av väskan tog jag med den och tänkte ge den till dig’ - bara undrar ’hur jädrans snäll och generös får man vara ???’
Jag neg, tackade, bugade och kände mig överväldigad.
Lite trevande började hon ställa frågor om Odd Molly, ’Var det sant som ryktet sa att det fanns en OM-sekt?’
Ahh tänkte jag, väskan var ett trick för att får mig att prata, jag svävade lite med svaret och beslöt mig för att berätta allt jag hört och visste (mutor är aldrig fel).
Min historia blev lång och detaljerad – min åhörare stod stum och lyssnade på mina berättelser.
Jag beskrev hemliga möten där man tillbad Herr Holknekt och till de suggestiva tonerna av Lena PH´s ’Han jobbar i affär’ lockades till ’make out’ och med blanka ögon broderade korsstygn tuggandes på ’Sumthing crochet’. Nämnde mörka sammankomster i dolda källare där alla var iklädda endast 'Almost Black' och tränade skateboard.
Informerade om att de 'OM-fikaträffarna' som förekom landet över egentligen var förtäckta politiska möten, 'Se upp - snart tar Mollyisterna över'.
Jag återgav mystiska koder i OM-bloggarna, ’LK’, ’Spoilers’ ’T88’, ’327:or’ och ’233:or’, har du inte stenkoll på dessa var man avslöjad och som ’straff’ tvungen att för all tid och evighet höja alla andras outfits till skyarna, det oavsett färg, form, modell eller struktur. Jag avslöjade hur man helt ovetandes, genom kontinuerlig psykisk blogginläggsbearbetning kunde triggas till att köpa ’de utvalda’ plaggen, de kläder som hade blivit noggrant utvalda och godkända av klanledarna.
Till slut sa min lyssnare ’Stopp, stopp – jag klarar inte mer!’
Jag tystnade med avslutningsorden att hon på inga villkor fick föra det jag berättat vidare, ’hon nickade allvarsamt och lovade – kors(stygn) eller något gills inte!’.
Därefter fortsatte bubblandet, nu med ny energi.
Vi var båda från Huddinge, hade en mängd gemensamma vänner och var stora supporters till schyssta kläder.
Hon jobbade som inköpare på ’Best of Brands’ och frågade på stående fot om jag var intresserad av extrajobb i butiken?
Dagens andra ’haktappning’, ’Hallå, finns det apor i Afrika?’
Började hoppa upp och ner som en 5-åring som ska gå premiärturen i ’Lustiga Huset’, Ja, ja ja – klart jag vill!

Butiksbiträdet
/Carina