Efter ett antal utbyggnader. tillbyggnader och renoveringar är det i helgen dags att fira nyinvigning och 50-årskalas.
Med fickan full av rabattkuponger (ja jag vet, jag är barnsligt förtjust i rabattkuponger, varför betala mer än vad man behöver liksom???).
Dök affär in och affär ut, på väg runt en krök hör jag någon som gråter.
Det är ingen tyst gråt utan en smått hysterisk gråt, hör tydligt hur något står och ulkar – rundar skyndsamt hörnet och ser tre unga tjejer, två som tröstar och en som låter krokodiltårarna forsa ner över kinderna.
Jag stannar till, tvekar – samariten i mig är på väg fram.
Vad har hänt, kanske behöver de hjälp, klart jag ställer upp!
Ett steg ifrån hör jag hur den bölande skriker rätt ut ’Deeee eeee inteeee saaaant, jag har sett honom, han stod här – åhhh guuu Eric, jag äääälskar dig’.
Jag stannar upp, hmm – ’Eric???'
Lyssnar lite mer på samtalet, men jisses amalia…
Bitarna faller på plats, tjejerna har sett Eric Saade på väg upp på scen.
Moder Teresa
/Carina
Haha, klockrent! Skrattade även när jag nyss läste ditt förra inlägg. Att man inte tänkt på Yes?
SvaraRaderaHej! Kul att det finns flera "gamlingar" i bloggvärlden :) ( jag är i samma åldersgrupp) Du har en jättehärlig stil tycker jag..och hon har rätt..hon som sa att du ser myyycket yngre ut!!
SvaraRaderaHa en bra dag!!
Jösses, småbrudarna gråter över Man-boyen! Ge mig Mikael Persbrant så kanske jag gråter en skvätt;) Kram
SvaraRaderaÅh vad gulligt!!! Allt är så stort i deras värld, ungdomar är grymma! Kramar
SvaraRadera