Årets näst sista dag

Minns då denna dag innehöll en total shoppingyra.
Dagen före Nyårsaftonen brukade jag likt en skållad råtta fara affär in och affär ut i jakten på den perfekta Nyårsstassen.
Hela stan skyltade med REA men allt jag hittade var kalasblåsor till ordinariepriser.
Det skulle köpas nya skor med skyhöga klackar, strasshalsband och dinglande glittriga örhängen, aftonväska och någon läcker sjal att ha över axlarna å näe, det gick a b s o l u t inte att återvinna kläderna från förra nyåret.
Det här var förstås långt innan Herr Holknekt knäckte den lysande idén om att skapa Odd Molly, märket som funkar i alla väder (nåja, regn är inte att rekommendera) och vid alla tillfällen.

Förväntningarna på nyårsafton var alltid gigantiska.
Man skulle ha så nedrans kul.
Maten skulle vara av världsklass
Skumpan skulle vara exklusiv och välkyld
Humöret skulle vara på topp, alla skulle ska vara uppklädda, vackra och lyckliga. Förstås.
Förväntan låg i luften dagar innan.
Men hur blev det egentligen?
Antingen hittade jag inga schyssta kläder, en finne bestämde sig för att inta min näsa, mensen kom så jag kände mig som en tunna eller så blev det en riktigt, riktigt dålig hårdag allt detta resulterade i att jag kände mig som ett missfoster.
Musiken var kass, maten vidbränd, den tjusiga skumpan smakade kattpiss, en del blev för fulla, andra skulle berätta ’sanningar’ och han med stort H kom dit med annan dam.
Känner ni igen er?

Med åldern har jag blivit så absolut klok.
Inga fler förväntningar, myskläder, väl tillagad mat och god dryck allt i nära vänners lag.
Så Gott slut på er alla!
Gott slut, vad är det för trams.
Låter som om vi ska gå och dö hela bunten.
Fast kommer inte på något bättre
Så Gott slut – hörs imorrn (den dagen det tar slut, liksom)
/Carina