Gammelbo

Genom djupa skogar och slingriga vägar kom vi fram till Gammelbo.
Vid vägkanten stod en skylt med ortsnamnet Gammelbo.
I de allra flesta fall som jag känner till möts man av en skylt som berättar att man åker in i orten och en bit längre bort möts så av baksidan av en likadan skylt som då indirekt förkunnar att man åker ur den nyss inpasserade byn.
Inte här – här får man ha ögonen med sig.
Ortsskylten har samma budskap på båda sidorna, det står alltså Gammelbo från båda håll.
Orten är med andra ord cirka 20 centimeter. Så jädrans underbart!
Som tur är bor Javabönan och Kaffemannen precis exaktemente vid denna skylt, vilket definitivt underlättade det hela.
Huset, en röd härlig gammal träbyggnad med massor av potential håller de varsamt på att renovera.
Man kunde ana tendenser till små storverk.
Måste skicka en varm kram och eloge till Maria över hennes tålamod och envetenhet.
Jösses säger jag bara.
Jag hade definitivt inte fixat detta.

Fick även den stora äran att gå igenom Odd Marias kreationer.
En gedigen skara värd en förmögenhet fyllde hennes klädskåp.
Med den samlingen tillhör Fru. Javaböna definitivt Bergslagens egen OM-societet.
Senare bjöd Maria och Fredrik på en smaskig middag, gott att dricka och nedrans trevligt sällskap.

Dagen efter serverades det en riktig kvalitetsfrukost, en måltid i världsklass.
Jag fick, som i mina barndomsdagar glufsa i mig mjällom med messmör, det i måttlösa mängder.
Som guld för magen.
Innan vi drog oss hemåt tog vi oss en titt på Gammelboden alltså Marias egen gårdsloppis.
De e orättvist.
Jag vill också ha en egen gårdsloppis.
Gick runt och kurtiserade bland fynd, skräp och prylar i allmänhet.
Som en liten gåva av bästa Maria fick jag välja vad jag ville.
Synade bord, stolar, tavlor och porslin, fast de var visst inte till salu... he he...
Istället föll valet på ett alldeles underbart vackert litet kakfat i glas.
Tack allra snällaste du.

We be back
/Carina
Perre
& Dessi