Historia har skrivits!

Igår fick jag bevittna något historiskt, något unikt, något som jag näsan hade givit upp hoppet om att få uppleva.
Något som varje kvinna drömmer om.
Fortfarande, över 24 timmar senare är jag mållös och förstummad, en varm och glad känsla sprider sig fortsatt inom mig.
Perre har, för första gången i sitt liv – rensat avloppet i badrummet.
Japp, de e sant – alldeles sant.
Han må vara hur macho som helst, glida runt på sina coola bågar, lirar gura som en superstar, ratta bilar som en hjälte, windsurfa, köra inlines och paddla kanot - men när det kommer till mer handfasta vesäntligheter så som att ta kål på spindlar, vittja råttfällor och rensa avlopp har de sysslorna obönhörligen alltid hamnat på mitt bord.

Det började med att jag stod i badrummet med skurborsten i högsta hugg han kommer in och frågar vad jag ska göra (vilket möjligen kan te sig som en rätt korkad fråga, men de e okej), tänkte skura badkaret svarar jag (nu är det 90% Perre som badar, men de e också okej).
'Hmm, det rinner dåligt i handfatet, det skulle nog behövas rensas' - säger han med en fundersam röst.
'Ja absolut' svarar jag, de e bara att göra!
Döm om min förvåning då han sätter sig på huk och börjar pilla på rören och lite frågande undrar om det är här man skruvar loss?!?
Jag, som nu har intagit en rätt avvaktande position över vad som komma skall säger ’ja’ och försöker instruera utan att skriva på näsan.
’Okej’, säger Perre.
Han går resolut ner till köket och hämtar allehanda tänkbara verktyg.
Dryga 20 års erfarenhet har lärt mig att Perre kan ha en tendens (hmpf…) att bli smått irriterad då det vankas fysiskt hempyssel jag tog därför det säkra före det osäkra.
Drog på mig lite kläder och meddelade att jag hade viktiga ärenden till Centrum.
Kommer sen, lycka till älskling!

Två timmar senare är jag tillbaka, ropar ett glatt ’Hej hej – vi (alltså jag och min ständiga följeslagare Dessi) är hemma nu'.
'Hej Hej', svarade han lika glatt från övervåningen.
Hmm, det där lät lite för bra.
Går och upp och hittar honom i en relaxad ställning i soffan och med ett skinande badrum.
'Gick det bra?', frågade jag.
'Absolut', säger han.
'Inga problem!
Stannade upp, övervägde hans ord.
Insåg att det lät sant.
Superfixaren!
Fasiken, det är de jag alltid har känt – han har potential min Pelle.

Lyckligt lottad
/Carina