Ball Breaker friday blev sen lördag

Jag är ingen ’high five:are’!
Inte alls.
Konstaterade verkligen det igår.
För de coola, festliga och tävlingsinriktade folket kan det te sig som en rätt naturlig gest.
En schysst ’high five:are’ är aldrig fel.
Men shiit pomfriits, jag kan bara inte på ett naturligt sätt slänga näven i luften och med ett glatt grin köra en handklapp på min medspelare.
Eeouu, de e ungefär en av de mest onaturliga gester jag kan tänka mig.
För att uttrycka min glädje brukar jag istället köra en kortare dans.
Den går ut på att böja armarna i vinkel, krypa ihop något och vicka på höfterna så att jag kommer i lite av en självgungning.
Men man får vara snabb eftersom hela glädjeprocessen brukar vara över på några sekunder.
Utom i de fall då jag kommit rejäl pendling, då vajar jag likt en sjöman en lång stund efter.

Mina talang att spela bowling är nästan obefintlig.
Ovanstående konstaterande gjordes då jag igår tillsammans med ett fyrtiotal supernajsa kollegor var på Ball Breaker.
Kan gott tänka att de stackars medarbetare som hade fått nöjet att vara i mitt lag såg mindre glada ut efter ett antal avverkade serier än innan liksom.
Däremot klarade jag den andra biten dvs. den som bestod i att dricka vin, mingla och äta mat fullkomligt galant.
Inte helt otippat.
Om jag får säga det själv.
Kvällens behållning rent sportsligt var att jag på ett för mig oförklarligt och turligt sätt satte en spärr.

Ja, så där har ni skälet till att det under gårdagen inte producerades något Fredagsmail.
Idag har det varit storstädning i Samfälligheten.
Perre är en klippa.
Jag är en dålig människa.
Leopold ägnar helgen åt att fräscha till sin lägenhet. Bra där.
Sebban däremot vilar från lägenhetspysslet.
Enligt egen utsago ska han visst chocka med att inviga tvättstugan imorgon.
Ja inte den här utan den hos sig. Det tar sig…

Lördagsmailsskaparen
/Carina