Vad gör hon här?

Ja då är OS slut.
Känns trist – förbaskat trist.
Lite som en god vän som flyttar.
Älskar alla dessa maratonsändningar.
Alltså inte just Maraton-sändningarna utan syftar mer på långa härliga trivsamma sportsändningar med fyndiga reportrar och mängder med information om oviktigt vetande.

Efter dagens handbollssilver fick jag för mig att åka till ICA Maxi.
Tar fram min alltid gedigna shoppinglista och börjar mitt uppdrag.
Gillar att handla själv.
Strosa runt i egen takt.
Men så – mellan falukorven och fläskfilén dyker hon upp, en gammal arbetskamrat.
Jösses, vad gör hon här?
Bor inte hon på andra sidan stan?
Kikar först lite nyfiket och är på väg fram för att morsa, vi har trots allt inte setts på över 10 år.
Sen slår tanke två till. Nej!
Tusan nej – vid närmare eftertanke har jag inte alls lust att mingla och prata med henne.
I alla fall inte just nu.
Vad hade vi egentligen gemensamt förutom just jobbet?

Som jag minns henne var hon förvisso en rackarns trevlig person, lite väl trevlig.
Den där typen som kommer kasta sig runt halsen och absolut insistera på att vi ’bara måååste ses’
Å suck – nääe jag vet verkligen inte om jag har lust med det
Skulle kunna stå där och hålla med, fnissa åt anekdoter, slita upp almanackan och boka in ett möte.
Men nej!
Känns som  ’vänner på Facebook’ är en helt perfekt nivå på denna bekantskap.

Resten av shoppingturen blev en ’kattåråttalek’ där jag febrilt jobbade på att hålla mig undan.
Aldrig har väl innehållsdeklarationen på tomatketchup varit så intressant, sällan har urvalet av potatisar skett så noggrant och aldrig har jag stått gömd bakom skvallertidningarna djupt försjunken i Prins Carl-Philips vilda slagsmål.

Jodå, jag kom undan
/Carina
Mullvaden