Fredag å här e jag!

När tidningsrubrikerna skriker ’Rekord i varsel’ och arbetsförmedlingen uppmanar mig att söka jobb i Norrtälje inser jag att man uppenbarligen inte står högst upp på arbetsgivarnas ’vill ha’ lista.
Femtio jobb sökta – checked !
Så när ett erbjudande dyker upp är det med andra ord bara att haka på, smacka på leendet och ta chansen när den bjuds.
Då finns där ingen tid för eftertanke eller att vara kravställare.
Å man vet ju inte, det här kan ju vara jobbet jag väntat på.
Fast… ehhh, vet inte...
En bransch som jag aldrig haft längtan till och ett projekt som jag känner mig mer vilsen i än en bäver i ett akvarium .
Borde jag säga tack?
Tack snälla för att jag nu inte behöver hänga på Platsbanken, stalka HR-chefer eller hacka potentiella arbetsgivares mailkonton.
Förbaskat knepigt det där.
Finns en massa på pluskontot – och inleder med att haka upp mig på just dem.

Ramlade på en höggravid kvinna i tunnelbanan.
Alltså inte rent fysiskt.
Jag gav henne min plats och vi började samspråka.
Ibland vet jag inte vad som far i mig.
Började briljera med mitt graviditetskunnande som någon slags superexpert.
Stod där som en överårig morsa med barnmorskekunskaper (vilket vi alla vet inte är sant) slängde mig med besserwisesrskämt som att ’om det känns tufft nu ska du veta att det kommer en tid då du kommer längta tillbaka till när ungen låg i magen’.
Sedan skrattade jag åt mitt egna skämt samtidigt som jag insåg att jag i detta nu lät både överlägsen och barnslig.
Är som bekant ganska elastisk i mina tankar och töjbar i mina skämt.
Fast i denna stund kändes det som om spänsten gått ur mig.
Kände mig gammal å slapp.
Osmidig stel, stum och dum
Korkade jag!

Ser fram emot lugna dagar.
Sönerna ser fram emot det samma, tror jag - hmpf…
Städdag i området på lördag.
Helg å I am in
å Pelle mé
/Carina