Sådant skrämmer mig.
Skrämmer mig något oerhört.
Blir berörd och ledsen.
Gripen av allvaret.
Ogillar när folk ger upp.
Mer än vad jag vill erkänna.
Mitt hjärta dunkar, jag hyperventilerar och mår illa.
Varför liksom?
Å tänk om dessa dumma tilltag påverkar andra åt ’fel’ håll.
Tänk om folk istället för att kämpa tolkar det som om att det är okej att skilja sig.
Alla andra gör de ju…
Hur kommer det sig att vissa lyckas hålla ihop när andra skiljer sig?
Vad är recept?
Undrar över hur vackra, begåvade, briljanta, charmiga och till synes lyckade par ’plötsligt’ bestämmer sig för att separera.
De säger att de vuxit från varandra, de vill olika saker, de älskar helt enkelt inte varandra längre.
Kärleken tog slut.
Jag tror dem inte.
Kärlek tar inte slut.
Den kan svaja, men den tar inte slut.
Har de verkligen försökt?
Har de kompromissat, har de kämpat?
Har de letat tillbaka till förälskelsen?
Den där pirriga och ljuvliga!
Har de gjort de där små sakerna de älskade att göra tillsammans?
Har någon berättat för dem att ’gräset inte är grönare på andra sidan’?
Kärlek är inte lätt, det ska nog inte vara lätt.
Kärlek är ett kämpande, pratande och kompromissande.
Kärek är också trygghet och lugn
Kärlek är fantasktiskt
Håll i!
Trodde länge att om att bara jag håller mig välvårdad, håller hemmet fräscht, servar och ställer upp kommer livet blomstra och jag leva lycklig i alla mina dagar.
Fast, har lärt mig att det handlar inte om det.
Det handlar nog inte om just de alls.
Kanske lever jag i en illusion.
Dammar av min devis om att jag tror på kvantitetstid istället för kvalitetstid.
Sån är jag!
Mycket tid ger mycket
kärlek och värme
Älskar dig Pelle
Din
/Carina
Kärlek KAN ta slut! Jag levde i flera år ihop med en mytoman. Lögner, svek och annat skit gjorde att det jag kände dog totalt. Och då är det svårt att bara försöka minnas det bra tyvärr.....
SvaraRaderaAhhh... brukar inte kommentera -
SvaraRaderamen det här var ju bara så bra skrivet! Tror du har så rätt i att mycket gemensam tid ger många minnen och beröringsbunkter och intressen som sammanför, enar och stärker. Vi vi vi... mot världen, i världen, med världen. Så klart kan två personer inte vara menade för varandra och båda kan må bättre av att inte leva med den andre. Men finns där i botten en grundmurad KÄRLEK - så kämpa ihop! Glöm inte det lilla "att se varandra" i vardagen. Kramar från Lena
ps. nästa år har jag varit förlovad med min man i 30 år!!! =)
Håller med dig, det är så sorgligt när vänner bryter upp. Och man undrar verkligen om dom vänt på varenda sten och om dom lurats att tro att gräset är grönare på andra sidan...
SvaraRaderaSjälv resonerar jag som så att om det inte funkar med maken är det för att jag är oförmögen att ha någon långvarig relation över huvudtaget. Om det inte funkar med maken kommer det inte funka med någon utan då är valet att leva livet själv. För bättre man än han finns inte.
KRAMAR
Håller så med dig förutom i en sak: Jag tror inte man ska just kämpa - med nånting här i livet.
SvaraRaderaFör det är när man bara är som det blir bra, upplever jag.
När man låter den andre finnas på sina egna villkor som vi kan mötas.
Och du är också klok Dr Molly!