Höstensförstasnöfredag

Att vara arbetssökande innebär att man är ett hett villebråd för landets jobbcoacher.
Förra arbetssökarperioden tog jag faktiskt tips och råd från en av dem, det resulterade i mitt rätt tappra försök till att starta eget.
Det jag lärde mig mest av just det var att jag INTE är en person som ska ha eget.
Jag är en typisk anställd person.
Ju tryggare anställning, dess bättre jobb gör jag.
Vågar slappna av, ta ut svängarna och ta för mig.
Gillar helt enkelt att vara anställd.

Igår ringde ännu en av dessa ambitiösa jobbcoacher till mig (igen).
De som ringer är alltid väldigt trevliga å väääldigt unga.
Just den här färska kvinnan ringde från Student Consulting.
Hej, säger hon glatt – kommer du ihåg mig?
Nja, säger jag sanningsenligt, inte direkt.
Tydligen hade vi talades vid för någon månad sedan.
Jag tackade då vänligt men bestämt nej till deras coachhjälp, ett nej som uppenbarligen i deras värld var lite ’för vänligt, för mesigt, för luddigt’ för att tas på allvar.
Hon erbjöd mig nu ännu en gång deras tjänster och jag sa ännu en gång att jag var rätt tveksam, känns inte som om jag tillhör Student Consultings målgrupp. Deras inriktning på nyutexaminerade studenter gör att jag inte upplever mig att vara på rätt ställe. Inte ett skvatt faktiskt, vilket jag berättade för henne (fakta är att en majoritet av dessa jobbcoachföretag är extremt taggade på att få nya ’kunder’, ålder, kön, bakgrund är helt ointressant, här handlar det om att tjäna pengar på oss arbetssökande).
Hennes svar fick mig att höja ögonbrynen.
Hey, hey, hey – hold your horses, vad sa du sa du???
’Jo, men vi tycker att det är jääätteviktigt att ni äldre människor också ges möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden å vi kan tipsa er om hur man söker jobb på ett modernare sätt’.
Tog ett djupt andetag.
Lyckades ändå inte svara så coolt som jag önskat men undvek fällan att med myndig stämma börja meningen med ’Lilla stumpan…’.
Ur mig hoppade istället några väl valda (i en säkert rätt förnärmad ton) om att vi ’äldre’ människor faktiskt har jobbat i runt 35 år, vi är både läskunniga och skrivkunniga (tänkte nämna att vi dessutom fick lära oss svenska utan särskrivningar men hoppade den), vi är förutom kloka och tokerfarna rätt ’hajja’ på internet. Det var liksom vi som uppfann Internet!
HA – vad sa du nu da'!?!
Förbaskade snorungar, vilka tror de att de är? -  fast det där sista sa jag inte.
Ja ja, det är deras jobb.
Ett jädrans skitjobb, om du frågar mig, hmpf…
Nu ska jag söka jobb. Själv.

I helgen har jag ingen aning om vad som händer.
Inget särskilt står på schemat.
Perre e ledig.
Såvitt jag minns, fast så är jag rätt gammal också…
/Carina