CLE1960 - Instagram å jag liksom!

tisdag 11 december 2012

Bloggkommentarer!

Alltså, det där med att kommentera bloggkommentarer.
De e kul.
Alltsomoftast.

När andan faller på är jag både en flitig läsare och aktiv kommenterare.
Ibland flyter kommentarerna lika bra som orden i mina inlägg och ibland blir de krystade och konstgjorda.
Å handen på hjärtat, nog hoppas man på att den person man kommenterar hos i gengäld ska ta en sväng tillbaka så att man med gott samvete kan förvänta sig en å annan lämnad kommentar på sin egen blogg.
Lite som tjänster å gentjänster.
Majoriteten av oss bloggare är ena riktiga ’credhunters’ och vill gärna ha respons på vad vi skriver.
Å många läsare, läsare i massor.
Fast de flesta av oss lever i det dolda med en liten men trogen läsarskara.
Som jag!

När det gäller responsen på en lämnad kommentar känner jag att jag stöter på patrull!
När jag tar mina turer och slänger iväg en å annan genomtänkt å något fler ogenomtänkta ord i bloggarnas kommentarsfält finns en risk i att jag väldigt fort glömmer bort vad jag skrivit och hos vem.
Och då jag har fler än en favvoblogg brister mitt komihåg.
Jösses, vad begär ni?

Min filosofi är att får jag en fråga eller någon form av inlägg som ’kräver’ ett svar skriver jag det i avsändarens blogg (förutsatt att den som lämnat sina spår har en egen blogg).
Detta är förstås min högst personliga åsikt, men anser att detta både är det korrekta, det mest artiga och hövligaste sättet att bemöta en kommentar på.
Å enkelt.
Bara klicka på ’profilnamnet’ å vips så kommer man rätt.
Anser att det är på gränsen till fräckt att förvänta sig att läsaren skall återkomma dag ut å dag in för att se om något svar angetts - å se där, Fröken Duktig har talat...
Men genom att går till kommenterarens kommentarsfält vet man att kommentaren når kommenteraren och kommenteraren kan således sitta lugnt och invänta sin kommentar.

Jag personligen besöker sällan eller aldrig ett inlägg som jag redan läst och har jag lämnat en fråga så ser jag troligen inte svaret.
Fast ähh... det är kanske bara jag - en lat å trög rackare med dåligt minne...
Men - är innerligt tacksam för er som ’tar er tiden’ och kommer hit och besvarar mina utslängda frågor.

Hanteraren
/Carina

4 kommentarer:

  1. Håller helt med du! ;-)



    Julkramar från den frivilligt ofrivillige icke-bloggaren som faktiskt planerar sin cyber-comeback alltsom oftast då jag tar mig en liten tur i Blogglandia!

    SvaraRadera
  2. Ja inte helt lätt det där. Ofta läser jag från mobilen och då kan jag inte kommentera. Eller så sitter jag med lillebror på ena armen och orkar inte skriva med bara en hand. Men om det är "viktiga" frågor försöker jag svara! Kramar

    SvaraRadera
  3. Jag tycker som du! Regelrätta frågor försöker jag svara på hos den som frågat om det går annars får det bli i mitt eget kommentarsfält!
    Kram du :)

    SvaraRadera
  4. Jag har nog ingen allt för bestämd åsikt om det där, men tycker nog att det är trevligt med svaren där man får frågan. Läser jag en fråga på en blogg kanske jag också blir nyfiken och vill veta svaret, om det handlar om lite mer allmänna frågor.
    Kram

    SvaraRadera