Some catchup!

Näe, inte ketchup…
Jisses vad tiden går ibland, denna vecka har varit sådär härligt lagom fulltecknad så att allt vad bloggande heter har fått stå åt sidan.
Så vad har jag gjort för vrålviktiga saker då?
Jo, vi ätit kräftor – jag blev smått risig och blivit bra.

En dag (faktiskt två) var jag inne i stan och klippte luggen (alltså klippte inte luggen två gånger).
Efteråt gick jag till Skrapan och passade på att prova den där blusen som alla talar om 'Demsel-typ'. Jodå, den var grym - jättefin, dock avskräckte priset rätt rejält ska väl sägas...

Sen drog Perre med mig på äventyr, vi besteg Hammarbybacken!
Pust, svett, en halvtimme senare och en hel massa med 'Perre, gå inte så fort - vill inte svettas i den här utstyrseln den måste nämligen kemtvättas...' nådde vi toppen och kunde njuta av den magifika utsikten. På mig denna dag hade jag 'den-där-Dippen'.




Vi har också hälsat på hemma hos Sebban.
Han har så jädrans fint hemma så man blir ruskigt avis.
Nu hade han köpt en ny tavla, dvs.han köpte själva duken, den har han sedan satt på ram själv, han är så supersnitsig min SebbeBubbe!

Jag har gjort ett par Tradeaklick, en fin rosa sak till mig själv och denna efterlängtade pärla till Ancan.

En kväll bjöd Perre, 'den lilla trubaduren' på pausunderhållning under tiden när jag lagade middag.

Å så slutligen - en dagens som jag hade här om dagen.
Bad Perre plåta den en dag när jag fortfarande gick omkring i tron av att jag skulle hinna/orka lägga upp ett nytt inlägg varje dag.
Tji fick jag...

Sen har jag gjort en jädrans massa andra saker - mer om det sen...

Later duds
/Carina

Tjockesmockmaja

Satt och bläddrade bland gamla bilder och inser att jädrar i havet vilken välfärdsknubbis jag har varit (delvis fortsatt är...).
Åjo, jag är fullt medveten om att jag vägt ett antal kilo mer än idag med hehe – bilderna var lite av en ’ahaupplevelse’.
Under många år totalvägrade jag att ställa mig på en våg, jisses, vad var några siffror på en våg värda ähh sånt ställer bara till trassel i huvudet.
Så länge det fanns kläder som passade så passade jag på att leva gott.
Jag är dessutom lite av en superspecialist och har en fantastisk förmåga (även om bilderna nedan kanske inte visar det) att ’klä mig smalare’, något som dagligen utnyttjas.
Road av mode å stil och med god smak i bagaget ser jag mig själv som en ambassadör för alla kvinnor som önskar klä sig snyggt och hitta sin egen 'look'.

Avslutningsvis skulle jag kunna skriva att jag en dag bestämde mig för att göra något åt eländet men det är inte sant, har inte gjort något särskilt faktiskt.
Eller, jo vi har nog konsekvent ätit mer med GI-inriktning, dvs. mer grädde, smör å allt annat smarrigt som klassas som kaloribomber…
Nåja, man ska bjuda på sig själv - här har ni mig anno 2006

Knubbisen
/Carina

21

Idag för 21 år sedan var jag och Perre ute på vår första date.
Rätt nervösa, var å en på sitt sätt intog vi middag på restaurang Östergök, Perre var 21 och jag ’obetydligt’ äldre.
Minns att taxiplånkan gapade tom så jag betalade hehe…I ärlighetens namn trodde jag nog inte då att vi 21 år senare fortsatt skulle vara ett par – men så är det ’me like’!

Loved you yesterday
Love you still
Always have – Always will

Din
Carina

Det skiljer nästan 21 år mellan bilderna.
Den första är från Eiffeltornet -90 och den andra från Varberg -10
Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att det bara skilde ett par år ;)

Fredagskvällsinfo

Jag har lite schitzad känsla över det faktum att Perre jobbar en del nätter.
Å ena sidan är det fantastiskt skönt med en massa egentid å andra sidan är det pest å pina och en mörkrädd stackare som jag genomlever helveteskval ensam i mörkret.
Lås alla dörrar, tänd alla lampor och ge mig en dator med internetuppkoppling så håller jag mig på mattan för en stund.
Lättroad som jag e har jag här nöjet att bjuda er på lite fuldans alá Carina (klicka på länken här)
Hade jag haft någon form av taktkänsla hade jag troligen låtit er undslippa denna video – men ohh no, får jag lov?

/Carina Irving
Note to myself; att dra på sig UGG´s och långkofta för kvällspromenad med hunden när det visar sig vara 20,6 grader varmt ute är liiite ’overkill’

No tato for me!

Inser just att jag har varit hos läkaren fredag den 13!!!
Helt plötsligt känns läkarens optimistiska ’två tummar upp’ lite mindre gynnsamma, förvisso var hela besöket av allmän karaktär, lite som en årlig kontrollbesiktning men faktumet att det skedde fredag den 13 kvarstår. Det togs en del prover och dem har vi ännu inte sett resultatet, även läkarens ord ’Det jag ser framför mig är en sund, frisk människa med humor så ’ledsen’ men hittar inget fel på dig’ känns nu inte riktigt lika stabila. Iofs är säkert varken hon eller jag särskilt ’ledsna’ över hennes kloka snabbanalys, men men… bollen är rund och mycket kan hända.
Är inte särskilt skrockfull fast erkänner villigt att jag i vissa fall drabbas av små nojor.
Annars anser jag mig generellt vara en rätt inkluderande människa.
Hyfsat allmänbildad, kan diskutera politik med chefen, feminism med kollegan, snacka sport med grabbarna och relationer med tjejerna.
Jag tycker det är coolt med gaykillar och skulle bli smickrad om jag blev uppraggad av en flata.
Jag respekterar andra människors åsikter och religion men håller kanske inte alltid med dem.
Är rätt klar över mina egna åsikter och grundtanken är att var å en får tycka som de vill.
Trots min tolerans drar jag tag tamefantamej gränsen vid tatueringar.
Mina älskade söner tyckte att morsan borde tuffa till sig och hade tänkt ge mig en tatuering i födelsedagspresent – men jisses gossar, hur tänkte ni här??? (bör tilläggas att ingen av dem är ’taggade’/'gaddade' eller vad det nu kallas).
Som väl var kom de på bättre tankar och gav mig istället ett ljuvligt guldarmband med hjärtan.
Jag vet inte vart min ovilja mot att skända sin kropp med diverse smaklösa figurer kommer från men den har funnits där sedan barnsben.
Kanske är det den fina tanken om att ’vi alla är lika’ som gjort mig så fördomsfull mot att frivilligt brännmärka sig för livet..
Skäms lite för det där, rimmar illa!
Sån e jag :)

Basic rules
/Carina

Freeport

Under semesterns sista skälvande timmar hann vi med ett besök på Freeport.
I sakta gemak vandrade vi butik in och butik ut, jag försökte att på ett lugnt och sansat sätt gå igenom de olika butikernas utbud – men icke, Odd Mollynerven for som en galen råtta inombords och jag märkte hur jag ökade stegen för att snabbare komma till denna omtalade omtvistade ryktbara och omsvärmade butik.
Till slut låg den framför nästan – Odd Mollyälskarnas egna lilla eldorado.
Perre följde plikttroget med in, han kände och klämde på några plagg men mest stod han där tillsammans med ett gäng andra strandsatta män och väntade, allt medans vi kvinnor for runt som skållade höns och drog å slet i kläderna. Männen nickade instämmande ömsom skakade på huvudet när deras namn ropades upp.
Perre tröttnade dock efter en stund och knallade vidare för en egen provning i Lindeberghsbutiken (tror jag det var...).
Fanns där några fynd då?
Ja, den dagen vi var där påträffades det hyfsat med storlekar (med majoritet på smått, förstås…), sen var det mycket (i mina ögon) skumma kläder som inte kändes intressant.
Jag hittade en underbar blus (har ingen aning om vad den heter men den fanns i grått och vinrött plus att Josanne har en) och så blev det en X-stitch, den senare i årets vita, typ… (jisses så dålig jag är på färger, blir ingen isdanskommentator av mig inte), ni vet de som har mittmärket något snett.
Jag hittade en som jag tyckte var godkänd – fast vettetusan om jag ändå är 100% nöjd kanske skulle jag valt något annat?
Slutfacit blir i alla fall att jag sannolikt kommer återkomma till denna västkustoas.

Freedom at Freeport
/Carina

Förnyelse...

Det där med att lägga till ett bonusnamn visade sig inte bara var att skicka in en blankett till Skatteverket, åh nej – så lätt kommer man inte undan.
För att våra myndigheter ska acceptera mitt lilla namntilltag kräver de att jag både förnyar passet samt körkortet.
Just passet tajmade vi in väldans bra, det gamla gick nämligen ut nu i juni – japp, där förenade man nytta med nöje.
Körkortet däremot hade varit godkänt i dryga året till, men men har storebror sagt att nytt körkort måste införskaffas så är det så.
Resultatet av dagens fotografering ser ni här!

EU medborgaren
/Carina
P.s Har uppenbarligen en fabless för att lägga huvudet på sne...

Fåfängan

Här bor man i en av världens vackraste huvudstäder och är så löjligt dålig på att ta sig ut.
Här vimlar det dagligen av aktiviteter, bara välja och vraka, ändå väljer vi allt som ofta att hålla oss hemma i vårt eget lilla paradis.
Nåväl, man måste se om sitt hus!
Igår tog vi oss i kragen och begav oss till Fåfängan.
Måndagsklubben bestod för dagen bla. av Janne Westerlund, Yvonne Skattberg, Mikael Koppelman, Özz Nüjen och Soran Ismail.
Vi som njöt av muntrationen var jag, Perre, Gurli, Katarina och så Dessi.
Nu var det förvisso sista gången för säsongen de körde på Fåfängan men stället kan varmt rekommenderas året om, där är så fantastiskt vackert med utsikt över Stockholms inlopp.
Vi hade en underbar kväll där både vädret och underhållningen höll världsklass.

Fåfäng
/Carina

Storleksfixering!

Bläddrar bland Traderaannonserna, mycket man vill ha... , men så är det en formulering som får mig att backa, en formulering som i mina öron är totalt avtändande;
’Garderobsrensning då jag minskat i vikt’, eller ’säljes pga kraftig viktminskning’.
Alltså, stopp på belägg och grattis alla bantare…Men i mina öron klingar detta ’garderobsrensning, nu får ni tjockisar chansen att köpa mina avdankade gamla palter’ eller ’säljes då jag minsann har lyckats med något som inte du har…’.
Ursäkta mig, är det någon som har sett en annons med innehållet ’säljes då jag har gått upp i vikt’, ’garderobsrensning då jag har blivit en knubbis’ eller ’säljes då jag är pank och behöver cash’ - bara undrar???
Härmed struntar jag högaktningsfullt i om du säljer för att du blivit pinnsmal, tjock som en tunna eller är i akut behov av pengar.
Varför ett plagg säljs, om man tröttnat, behöver cash eller om det var ett felköp spelar ingen som helst roll – är plagget välskött och i den modell jag söker och att du är en seriös säljare DET är vad som räknas!
Överhörde nedanstående konversation när jag idag intog Åhléns provrum;
Tjej 1; Iiiiii, kolla jag måste nog ha Large i denna
Tjej 2; Ok, vad jobbigt, ska jag hämta det åt dig?
Tjej 1; Ja gör det så får jag i alla fall prova.
Plagg hämtas och provas
Tjej 2;Den sitter faktiskt snyggare i Large – ja, den sitter till och med mycket bättre än Medium, så köp large!
Tjej 1; Nääää, jag kan inte gå runt i Large heller, så tjock är jag väl inte????
Här lämnar jag min provhytt, det efter att lyckligt ha konstarerat att en 2:a satt bäst he he...

En gång hade jag faktiskt XS
/Carina

Provade en sån här lampskärmsblus - riktigt schysst faktiskt, men fortsatt lite dyr för min plånbok.

Skithund!

Jag: Men älskade vovva, vad har jag sagt om att rulla sig i skit
Dessi: Men alltså, det var inte meningen, det var inte mitt fel liksom...
Jag: Inte meningen???
Dessi: Ja alltså, jag gick där i skogen och så var det en ekorre som kastade massa illaluktande klet på mig, jag kom inte undan
Jag: Hmm, en ekorre kastade och du kom inte undan hmpf... näe du vovva lilla den går jag inte på
Dessi: Ok, men alltså så här var det – jag gick där i skogen och så blev jag så nyfiken på en sork så jag följde efter den och den försvann ner i en massa smörja, så vad tycker du att jag skulle göra?
Jag: Ja, du kunde tex. vänt och gått därifrån,
Dessi: Vänt och gått därifrån, du måste skoja – jag är ju en hund för tusan!
Jag: Sant, lätt att glömma, men det känns som om vi har haft den här diskussionen förut
Dessi: Hmm, det har jag inget minne av…
Jag: Ja ja, nu blir det i alla fall raka vägen in i duschen
Dessi: Men MEN… nej NEJ inte duschen!!!
Jag: Jojjomen, duschen here we come

Dog Whisper
/Carina

Mollyavundsjuka?

Har förstått att det finns en avundsjuka bland folk som uppenbarligen inte äger Odd Mollyplagg, märkligt.

Vid det här laget har jag samlat på mig en ansenlig mängd med Mollysar.
Har aldrig samlat fanatiskt och har inte gjort någon ’grej' av att jag gillar OM-kläder – eller i alla fall inte förens jag för ett knappt år sedan ramlade in i OddMollyBloggSfären.
Nu blev det stort och roligare - men kan säga, jag har aldrig fått en enda kommentar av det negativa slaget.
Om det nu beror på att jag bor i Stockholm och att märket är vanligare här, om jag har osedvanligt vänliga vänner eller om jag bara är korkad nog att inte höra sarkasmen mellan raderna ska jag låta vara osagt.
Men blir så nedrans konfunderad – går folk alltså fram och ifrågasätter vad man har på sig, låter knäppt???
Tankarna triggas igång, spekulerar lite…
Har man från början själv kanske berättat om hur svindyra kläder man köpt men med stigande antal så önskar man dämpa ner det hela och nu blir det istället lite jobbigt?
Klagar man på att allt annat är så dyrt men köper Mollysar som om de ständigt var på rea?
Ifrågasätter man andras kläder så de som bli ansatta på något bakvänt sätt anser sig att ha ’rätten’ att ge igen?
Kan det vara så att det egentligen handlar om ’klumpiga’ komplimanger?

Ja ja, så här kan jag hålla på hur länge som helst.
Äh, hade inget viktigare att skriva om, men tycker som sagt bara att det är så märkligt, förstår inte riktigt liksom…
Det mesta blir vad man gör det till - och vart tog 'delad glädje är dubbel glädje' vägen?
Själv sträckte jag på ryggen och berättade stolt för alla som ville lyssna att min födelsedagsklänning minsann egentligen gick på 3500:- men att jag fått den för det fashionabla priset av 2500:-. Finns säkert en å annan som tycker att jag är själsligt störd, sinnesrubbad och borde spärras in över denna sanslösa shopping i min arbetslösa värld.
Men vad tusan – you only live once
Å man kan faktiskt göra som man vill =)

Mollyekorren
/Carina

Nytänkarfedag

Ok, om inte jobben kommer till mig får jag komma till jobben!

Efter sömnlösa nätter, timmars velande och samt uppmuntrande ord från såväl Perre som ’jobbcoach’ har jag bestämt mig – jag ska väcka liv i mina drömmar, jag ska bli ’egen’!
Tärningen är kastad, steg 1 är taget.
Ringer arbetsförmedlingen för att berätta om min förträffliga idé.
Slår in siffror och koder och får beskedet, ’du har plats 89 i kön’ – 25 minuter senare kommer jag fram till en trött arbetsförmedlare.
Entusiastiskt berättar jag att tiden är knapp och att jag snart blir utförsäkrad och då jag inte hittat något jobb tänkte jag nu istället starta eget, inga märkligheter.
Har sedan 20 år ett bolag som det aldrig bedrivits verksamhet i ’nu är det dags att damma av liket’.
Den luttrade arbetsförmedlaren frågar trevande vad jag tänkt för verksamhet?
Öhh, allt möjligt svarar jag, du vet ’fixa kundevent’, ’ordna tillställningar’, ’kundsupport’, ’kundtjänst’, ’värdinna’, ’ordna kontorstrivsel, t.ex. inköp av kakor, frukt etc.’’, ’telefonpassning’, ’ordna arrangemang’, ’sköta webbshoppar’, ’enklare catering’, ’receptionist’, ’Personal shopper’, ’Homestyling’ – you name it, man kan säga att jag är rätt elastisk i mina tankar runt min verksamhet.
Den prövade arbetsförmedlaren frågar då om jag har någon erfarenhet av att driva företag och om jag har någon affärsplan, tilltänkta kunder eller hur jag tänkt marknadsföringen?
Ähh, säger jag det löser sig, hela livet är ett projekt, har ägnat mängder av tid i affärer och att sätta samman sin vardag är ett helt företag.
Mina vänner är mina rådgivare och mina bekanta mina kunder, mina idéer är min affärsplan och mina maillistor och blogg är min marknadsföring.
Den härdade arbetsförmedlaren log (det hörde jag alldeles säkert genom telefonen), hon informerade mig om vilka möjligheter det fanns till bidrag (i runda slängar 0:-) men att man via Försäkringskassan kunde få 6 månaders bidrag, bidraget var av samma storlek som dagens a-kassa – ’taget’ sa jag (som fortsatt kände hur min entusiasm glödde).
Har nu ägnat ett antal samtal till diverse instanser för ändamålet, har försökt att bringa klarhet i hur man gör en ’Affärsplan’ och har insett att det här inte var något som man skrev på en ’kvart’.
Ska ägna helgen åt en sammanfattning som Arbetsförmedlingen ska godkänna, pappren skickas sedan till externa konsulter för bedömning av om de tror att jag har någon chans.

Vad säger ni?
Tror ni på mig, har jag någon chans?
Finns det någon där ute som kan behöva mina tjänster?
Ser fram emot både många goda råd och nya uppdrag =)

Nytänkaren
/Carina

Livselixir

Satt och funderade över saker som jag inte kan vara utan, sådant som behövs för min dagliga överlevnad.
Kom fram till att man kan dela in dessa behov i två olika kategorier, de saker som man fysiskt inte kan vara utan och de saker som man mentalt inte kan leva utan.
Mina fem dagliga livselixir av de mer fysiskt betingade slaget är följande;
1) Brun-utan-sol, denna produkt står på hedersplats i badrumsskåpet, tilläggas bör att den under sommarmånaderna får en något mer undanskymd plats. Men utan denna gudabenådade vara kan jag inte leva, vid utebliven regelbunden användning ut jag ut som en illamående mongol.
2) Mascara, att klutta på lite svart på ögonen är ännu ett dagligt måste, känner mig sååå mycket snyggare och är redo för ’oväntat’ uppdrag.
3) Läppglans, de e jag och Maria Montazami liksom…
4) Parfym, att gå hemifrån utan en doft är som att hacka lök utan att gråta…
5) Sist men inte minst, ’den dagliga noppningen’.
Är man född med gener från apornas värld börjar och avslutas varje dag med en omgång med pincetten. Om jag någon gång blir oväntat onödigt rik kommer jag lägga en stor del av kapitalet på att ta bort oönskad hårväxt permanent. Denna procedur upptar en gigantisk del av min vakna tid (allt för stor del…) – är toknojjig och helt fixerad vid att ta bort minsta antydan till hårstrå som har fått för sig att pryda en mindre smickrande plats i mitt trollika ansikte :(

För övrigt är kärlek och vänskap magi och Perre mitt livselixir.

Skäggiga damen
/Carina

Unplugged...

En grå dagens

Okej – bloggandet är igång så passar på att klämma in en liten dagens.
Här kommer jag och min grå Wigwam, i det stora hela så älskar jag den och alla vackra detaljer… sånär som på två punkter.
För det första, jag har storlek 3, behöver det över bysten helt enkelt, men den känns väldigt vid i skärningen, om ni fattar… - vilket gör att jag känner mig onödigt stor i den, vilket förstås inte är så kul.
Sen vet jag inte hur man har tänkt detta med ärmsluten, trots en rejäl åtdragen rosett så hänger och slänger ärmarna lite för mycket i min smak.
Nåja, gillar den som tusan i alla fall.
Idag har jag tillbringat ett antal timmar hos Arbetsföremedlingen, förstår inte att det alltid tar en sådan nedrans tid där – folk har väl annat att göra än att hänga på AF ?!? (eller inte…)
Lämnade stället några broschyrer rikare.
Därefter gjorde jag en ordentlig centruminventering, den butik som fick mest uppmärksamhet var Gina Tricot, här pratar vi rea.
När prylarna är nere på 29 och 49 kronorsnivå, då är man riktigt med i matchen.
Glad i hågen plockade jag ihop en härlig mix av gammalt och nytt, stegade fram till kassan – lade fram presentkortet jag fått.
’Våra presentkortssystem ligger nere så vi kan inte ta ditt kort’ säger tjejen i kassan.
’Men alltså…’ ok, får lägga undan plaggen och återkomma imorgon.

Shoppingsugen
/Carina

Kända känningar!

Sitter och funderar över hur hög kändisfaktorn var på festen, fanns det några där och vilka kan räknas in?
Under kategorin ’jag mötte Lassie’ presenterar jag här med följande värdefulla information, en information som ni sannolikt, efter att ha läst och tagit er till den känner att ni inte kunde leva utan... host... host...
En ’kändis’ som var lite av en doldis redan när det begav sig var Leffe Asterhag, på mitten av 70-talet var han svensk mästare i rally.
För mig som kommer från lite av en rallyfamilj var detta förstås oerhört stort (inte nu alltså utan då).
Från sportens värld kan vi även hämta partypinglan/innebandyfanatikern Eva Dennerby tidigare gift med nuvarande förbundskapten för svenska damlandslaget i fotboll Thomas Dennerby.
I kategorin ’kända’ radioröster återfinns f.d Top Cabkollegan, ävenledes trafikreportrarnas svar på ’the voice’, numera Sveriges Radios trafikröst i etern, kvinnan med den beslöjade rösten - Caroline.
En annan med bra röst och mycket plats i etern är Björn Ulveaus, han var förstås inte där i egen hög person så istället fick festen sin glans från mammas väninna tillika Björns syster Eva.
Å så var ju Loppan på plats, känd på Stureplan hehe…
Ett annat välbekant ansikte var ’Frank the Tank’, ingen seriös tv-reklamstittare kan väl ha missat Mr.Rusta.
Min gamle vän Frallan är ett riktigt premiärlejon och tar gärna chansen till party när möjligheten ges och som lite kuriosa kan tilläggas att han även svischar förbi i filmen ’Bröderna Karlsson’.
Men den mest 'kända' kändisen måste nog ändå vara Janne Westerlund, good old Janne som till och med har haft eget tv-program (Stockholm Live).
Jag känner mig mycket ärad över att han direkt efter avslutad föreställning på Grönan tog en bulle till Skrattmåsen för att gratta mig, jädrans vad kul, sicken kille.

Autografjägaren
/Carina

Bluffbloggen is alive!!!

Sverige börjar vakna till liv efter en underbar sommar.
Så börjar även landets för!&%/!&ade Odd Molly kopieringssäljare göra - alltså dags att ge Bluffbloggen lite ny energi igen.
Som ni alla vet är det en himla skillnad på kopior (en kopia säljs som ett original, köparen köper vad han tror är en äkta vara) och plagiat (ett plagiat är ett plagg som liknar ett känt original, ett plagiat gör inget anspråk på att vara ett original).
På vår årliga Ullaredsrunda kunde man på Ge-Kås hitta ett flertal plagiat av kända Odd Mollymodeller.
Själv tycker jag att dessa är rätt ok, det då de inte är ute efter att säljas som original och varenda 'kännare' ser skillnaden.
Nej pest, pina och död till dessa marodörer som skor sig på okunniga människor - men mest ska de skämmas som med berått mod medvetet köper en kopia, allt för att spara några, i sammanhanget ynka hundralappar.
En som gått igång rejält på detta är min bloggande tatuerade vän Linda, läs mer om hennes utbrott här *hihi* (läs detta dessutom på en rungande 'ösköttska'!)

På Bluffbloggen kan man nu delta i alla ämnen via ett utmärkt forum.
Lägg till dig som 'medlem' så kan du sedan starta mer eller mindre intressanta diskussioner och och även följa vad andra råkat ut för.
Själv hoppas jag kunna byta och sälja lite kläder där, förvisso är marknaden något mindre än på Tradera men jag hoppas slippa dyra Traderaavgifter och trista kopior.

Originalet
/Carina

Det man inte har i huvudet...

Perre begav sig iväg tidigt imorse, ska på kombinerad XR-tur med inslag av ’Övergivna platser’.
Hans bil, Volvon lämnads in till verkstaden för fix (något med höger fram..).
Runt halv åtta ringer han, ’du måste åka och lämna reservnycklarna till verkstaden’
Självklart svarar jag, drar på mig några gamla mollysar (jorusåatt…) ur garderoben, greppar första bästa reservnycklar i skåpet och drar iväg.
Framme på verkstaden kikar mecken skeptiskt mot mig… ’öhh, det här är ju Saabnycklar’.
Suck, hade lyckats få med mig fel nycklar.
Gör om och gör rätt!!!

Budbilsaspiranten
/Carina

Semesterbilder!

Regnet strilar utanför fönstret, tänk att det kan vara så njutfullt att vara inne när det regnar ute.
Lider något med de som precis börjat sin semester.
Själv tänker jag tillbaka på härliga västkustdagar fyllda med yoga, vattengympa, tångbad, lerinpackningar och kroppspeelingar. Dagar där vi hällde i oss spirulinajuicer, åt spirulinayoghurt och knaprade spirulinaknäcke med groddar (herrejisses så nyttigt detta låter), som konstrast till all denna nyttighet kontrade vi på kvällarna med att frossa i grillade köttbitar och mängder av rosé (undrar försiktigt om det finns familjerabatter hos länkarna till hösten hmpf…).
Nåja, bjussar här på några bilder från våra dagar på Kurortshotellet i Varberg.

Saltstänkt
/Carina