Vid det här laget har jag samlat på mig en ansenlig mängd med Mollysar.
Har aldrig samlat fanatiskt och har inte gjort någon ’grej' av att jag gillar OM-kläder – eller i alla fall inte förens jag för ett knappt år sedan ramlade in i OddMollyBloggSfären.
Nu blev det stort och roligare - men kan säga, jag har aldrig fått en enda kommentar av det negativa slaget.
Om det nu beror på att jag bor i Stockholm och att märket är vanligare här, om jag har osedvanligt vänliga vänner eller om jag bara är korkad nog att inte höra sarkasmen mellan raderna ska jag låta vara osagt.
Men blir så nedrans konfunderad – går folk alltså fram och ifrågasätter vad man har på sig, låter knäppt???
Tankarna triggas igång, spekulerar lite…
Har man från början själv kanske berättat om hur svindyra kläder man köpt men med stigande antal så önskar man dämpa ner det hela och nu blir det istället lite jobbigt?
Klagar man på att allt annat är så dyrt men köper Mollysar som om de ständigt var på rea?
Ifrågasätter man andras kläder så de som bli ansatta på något bakvänt sätt anser sig att ha ’rätten’ att ge igen?
Kan det vara så att det egentligen handlar om ’klumpiga’ komplimanger?
Ja ja, så här kan jag hålla på hur länge som helst.
Äh, hade inget viktigare att skriva om, men tycker som sagt bara att det är så märkligt, förstår inte riktigt liksom…
Det mesta blir vad man gör det till - och vart tog 'delad glädje är dubbel glädje' vägen?
Själv sträckte jag på ryggen och berättade stolt för alla som ville lyssna att min födelsedagsklänning minsann egentligen gick på 3500:- men att jag fått den för det fashionabla priset av 2500:-. Finns säkert en å annan som tycker att jag är själsligt störd, sinnesrubbad och borde spärras in över denna sanslösa shopping i min arbetslösa värld.
Men vad tusan – you only live once
Å man kan faktiskt göra som man vill =)
Mollyekorren
/Carina
Det är nog ett småstadsfenomen. Folk har för lite att göra helt enkelt. Vet att det finns folk som stör sig här med och som kommenterar ibland, försöker att inte bry mig så mycket. Det handlar i grund och botten om avundsjuka, jantelagen bla bla bla....du förstår! Här är det jättemycket folk som håller på med travhästar, vad kostar det?! Många jagar, köper kikarsikten och dyl. för 20000 kr. Ingen i frågasätter det! Fan du fick igång mig ordentligt här;) Kram!
SvaraRaderaFör mig handlar det om jobbekompisar som har någon enstaka Molly men som gärna hade haft fler.
SvaraRaderaDå sticker det rätt fett i ögonen att jag har det. Fler. Fett många.
Och så snackas det skit och spoekuleras om hur fan jag har råd trots att jag INTE har barn, hus, bil eller feta lån som de har... Avundsjuka som Linda säger...
Skulle kunna skriva en bok i ämnet...
Vi kanske skulle göra det, och bli kända och rika författare. Och köpa ännu fler Mollysar, som retar upp ännu fler småstadsbrudar... ;o)
Kram!
Jajjamensan, Linda har helt rätt !
SvaraRaderaFör min egen del har jag säkert vid något tillfälle ( eller flera ) sagt vad jag shoppat & vad jag betalat. Jag gör ju inte det för att skryta, utan folk har frågat & underat över OM & dom SER ju att dom är lite speciella. Därför brukar prisfrågan komma naturligt.
Jag jobbar tex tillsammans med 100 % män & vi brukar faktiskt diskutera dethär. Dom tycker att det är sinnessjuka pengar, men då brukar jag påminna att dom tippar för x antal tusenlappar varje månad... det är ju liksom DERAS intresse. Å jag har ju mina pengar på mej & var är deras slantar ??
Någon direkt avundsjuka har jag lyckligtvis inte märkt , varken bland vänner eller kollegor. Alla har vi väl olika intressen ? En väninna till mej lägger tex alla pengar på inredning & antika saker .... En annan köper fälgar för 10 000 .... En tredje sparar allt i fonder...
Åh, hade kunnat skriva om exempel hela kvällen haha.
Kram !
Men går du alltid i Odd Molly? Jag kan tänka mig att det sticker mer i folks ögon om man gör det även om en annan har lika många OM eller tom fler så märks det inte på samma sätt när man använder andra märken också.
SvaraRaderaFörut handlade jag först Odd Mollysar, sedan OCKSÅ vanliga märken. Men det blev ju snordyrt, för de vanliga kläderna bara hänger där. Då bestämde jag mig i våras att bara köpa Odd Molly.
SvaraRaderaHär i ödemarken är det bara jag som bär OM. Man träffar inte så många så det blir inte så mycket snack. Jag tror inte ens folk vet att det är Odd Molly jag bär. Ibland frågar dom ju...och då svarar jag.
Överhuvudtaget är det inte många som kommenterar min klädsel. Det är mer lite som "jaja, där är hon med de konstiga kläderna..."
Men att ha en öppen OM blogg skulle jag aldrig ha just på grund av avundsjukan. Onödigt att väcka den björn som sover liksom!
Angående tunikan. Den förstorar ju bysten först när man drar åtbandet under bysten. Såg på dina bilder att du inte har dragit åt bandet alls...ja inte vet jag??
~Livet i byn
Ja du det här med OM verkar vara en riktig trigger för somliga men jag får mest komplimanger. Ev. kommentarer som "ojojoj är det där en OM igen" eller "hur många OM har du egentligen" bemöter jag med frågan "varför undrar du det" medan jag avfyrar det allra soligaste leendet. Det är ganska kul att se hur frågeställaren kämpar med att komma på ett vettigt svar haha. Tror det är som både Linda och Josanne skriver att det till största delen är ett småstadsfenomen. Jag är född i Östersund men flyttade ner till Stockholm så fort jag blev någorlunda torr bakom öronen just för att jag tycket att det kändes vääääldigt trångt där uppe.
SvaraRaderaKramar
Det är inte ett småstadsfenomen tycker jag. Kanske är risken större men vi jobbar ju alla på arbetsplatser. Det mina kollegor inte riktigt förstår är att man även SÄLJER sina mollysar och byter ut. EN enda har jag fått som sagt att det gör väl inget vad det kostar. Några har sagt att "du har ju bara OM". Och ja, jag har väldigt ofta OM. Just för att de ska användas med det pris de har, och för att jag äntligen liksom hittat mig själv i stil, lite grann. Det intressanta är att den som mest kommenterar är närmare 50 (inget fel i sig)och säger att "jag börjar känna igen stilen nu, har varit inne på Jackie i Kista och kännt på plaggen..."(Eller kollat priser va!) Hon är iaf rak, trodde jag, men efter en fest som jag inte kunde vara med på så fick jag en fråga av en annan kollega att "vad är det med odd molly, du gillar det, är det dyrt eller?" Det visade sig att någon/några har suttit och pratat om jag har Odd Molly, ofta. Det gjorde mig ledsen och förbannad. Vad 17!!
SvaraRaderaVarför ska alla kommentera märket? Vad gör det? Och de som har Hunky Dory näst intill enbart, de får minsann inga kommentarer...Mest för att Odd Molly SYNS, tror jag. Men det irriterar mig oerhört. Det intressanta är att efter att jag "öppet" använder mina mollysar så är det fler som dykt upp med lite mollyplagg. Plagg som är äldre och troligtvis då funnits med länge, men inte använts på jobbet. Visst så då finns det de som verkligen vet vad det kostar! Men att säga att man " bara" har Odd Molly, vaddå, har de kollat underkläder, linne, byxor, kjolar etc varje dag? Jag har nästintill alltid ETT Odd Mollyplagg på mig. Ibland blir det två, nederdel och överdel. Jag har ytterst sällan BARA Odd Molly.
Allt det här gör mig jättearg. Vad jag gör med mina pengar är liksom mitt problem. Ingen annans! Inte fasen är det ngn som kommenterar att vissa kollegor åker till Thailand 2-3ggr per år....flera veckor i stöten.
Jag tror att det är avundsjuka det handlar om. Missunnsamhet. Behovet att få prata "skit" om någon. Som vi uppenbart aldrig växer ifrån trots att vi blir vuxna.
Hur skulle ni hantera sådant här? Ja, jag har mycket Odd Molly på mig. Men det har löst mina klädproblem. Jag vet alltid vad jag ska ta på mig på morgonen. Behöver inte fundera som förr. Så jag har ingen lust att behöva tänka "igår hade jag en molly, nu måste jag ta ngt annat...bara för att andra tycker saker".
/Fia
Hej!
SvaraRaderaNågon direkt avundsjuka har jag inte märkt, däremot är det ju inte riktigt fint att som präst tycka att det är roligt med kläder, det är ju bara "yta", däremot är kulturtantstilen helt accepterad och den är nog än dyrare egentligen. Däremot så köper vi en del konst och det kan verkligen trigga igång en del.
Konstigt det där med att missunna andra. Man får ju avstå från annat istället.
Kram från Eva
Hej på er Ladies!
SvaraRaderaTack för härlig respons och många spännande åsikter och tankar.
Jo, visst är det så att jag inte lever i bara Mollysar, blandar rätt friskt men ofta hamnar i alla fall en OM på kroppen dagligen.
Det är helt otroligt att det uppenbarligen verkar trigga igång folk och göra vissa så upprörda att de måste slänga ur sig elakheter.
Så himlars märkligt.
SOm sagt, själv har jag varit förskonad och endast fått komplimanger.
SÅ ni som har oförskämda vänner, sträck på ryggen och var glada åt era fina kläder.
Kram
/Carina