Det här har varit veckan ’from hell’!
Tänk att något så enkelt kunde totalhaverera något så katastrofalt???
I måndags bestämde jag mig för att återuppta mitt gamla-gamla mobilnummer. Har under dryga 8 år inte använt numret men fortsatt att betala för det, månad efter månad, år efter år.
Så väck med det gamla och in med det nya, eller nygamla då.
Ringer Telenor, lätt som en plätt och 15 minuter senare finns en hänvisning på mitt gamla nummer och mitt nygamla 0709-94 07 65 is back in business!
Nu återstod att meddela mina kontakter i telefonboken om nummerändringen.
Skriver ett meddelande som lyder som följer: 'Hej, du får detta meddelande för att du finns i min telefonbok, det beror sannolikt på att vi känner varandra, har känt varandra eller vid något tillfälle har haft kontakt med varandra. Från nu har jag nytt nummer, nås numera på +46709940765.
Vänliga hälsningar Carina Liedholm-Ericlid'.
Tjoff, meddelandet sänt till de 350 poster jag har i telefonboken (är en sån nummersamlare, raderar sällan eller aldrig ett mobilnummer, man vet aldrig när det kan komma till användning).
Frid och fröjd – sätter mig i bilen och åker iväg till Top Cab för att köra ett 14-22pass.
Pip-pip, pip-pip, pip-pip, hmm börjar ana att något inte stämmer – min telefon fullkomligt bombarderas av tomma mms, efter en stund även av arga sms, ’Vad i hel%!&%!%te håller du på med???’ = totalkaos.
Startar om telefonen, tar ut batteriet, tar ut simkortet gör ALLT – inget hjälper :(
Under 20 timmar pumpar min telefon ut över 5000 tomma mms till mina kontakter.
Folk är förbannade, hysteriska, Telenor rycker på axlarna, jag är förtvivlad och står just nu med en mobilräkning på 10.500:-.!!!
Fortsättning följer…
Unionens A-kassa brukar ha vänligheten att skicka mig pengar en gång i månaden, dock inte denna månad.
Ringer och undrar vad som händer?
’Du skickade in dina kassakort försent’, får jag till svar.
’Kontrar förstås med ett tydligt svar nej!!!, vet att jag sände dem i tid’
Unionens medarbetare kollar och visst har de kommit in i tid, de är miss av dem, suck mer överklaganden fler telefonsamtal.
Denna vecka skulle vi avslutat med att åka till Ed.
Efter ett par dagar där var hotell beställt i Göteborg, besök på ett juligt Liseberg, shopping i Nordstan och promenad utefter Avenyn, hade sett fram emot det…
Av olika skäl så blev det inget Ed.
Av andra skäl bestämde vi oss för att lägga ner Göteborg.
Kvar bidde det en fingertutt…
Imorgon lördag åker vi och utforskar Nyköping, en stad lite närmre, lite mindre shopping och en stad man allt som ofta bara passerar (får se om det finns en skäl till det?)
Ja suck, vad är väl en bal på slottet ;)
Ha en bra helg
Själv ser jag fram emot Stadshotellets bubbelpool =)
/Carina
fredag 27 november 2009
torsdag 26 november 2009
Morgonmys
Ligger i sängen,
ute börjar dagen ta över natten.
Lyssnar på Perre och Dessis andhämtningar, jag älskar de där ljuden.
Perre sträcker i sömnen sin fot mot mig, han trycker den mot mitt varma ben. Dessi sträcker på sig, ena tassen hamnar på min kind, en doftar gott, den doftar skog.
Ett leende sprider sig över mitt ansikte, jag njuter – det här är min stund.
Börjar i huvudet planera min dag, allt jag ska göra och i vilken ordning jag ska göra sakerna.
Känner att jag får ihop dagen bra, känner mig nöjd.
Sluter ögonen, kurar ihop mig under täcket, lyssnar på Perre och Dessi, ler, njuter.
Ska snart gå upp – ska bara vila en liten stund till…
ute börjar dagen ta över natten.
Lyssnar på Perre och Dessis andhämtningar, jag älskar de där ljuden.
Perre sträcker i sömnen sin fot mot mig, han trycker den mot mitt varma ben. Dessi sträcker på sig, ena tassen hamnar på min kind, en doftar gott, den doftar skog.
Ett leende sprider sig över mitt ansikte, jag njuter – det här är min stund.
Börjar i huvudet planera min dag, allt jag ska göra och i vilken ordning jag ska göra sakerna.
Känner att jag får ihop dagen bra, känner mig nöjd.
Sluter ögonen, kurar ihop mig under täcket, lyssnar på Perre och Dessi, ler, njuter.
Ska snart gå upp – ska bara vila en liten stund till…
måndag 23 november 2009
Nytt nummer!!!
Nu har jag under snart 10 år suttit och betalat för två mobilabonnemang men bara använt 1 - nu är det äntligen dags att göra något åt det.
Från och med NU så kommer jag åter att börja använda
0709-94 07 65.
Plingeling
/Carina
P.s
Hem har vi 08-940765
Perre har 0708-94 07 65
å ni börjar ana ett mönster :)
Från och med NU så kommer jag åter att börja använda
0709-94 07 65.
Plingeling
/Carina
P.s
Hem har vi 08-940765
Perre har 0708-94 07 65
å ni börjar ana ett mönster :)
lördag 21 november 2009
Kids på plan!
Denna vackra lördag var det match igen å inte gör det mig något att krypa in i Farstahallen trots att solen gassar utanför borgmurarna.
Som gammal ’seckräv’ brukar jag undvika att ha åsikter om domarnas insats, anser inte att det är min uppgift att bedöma deras bedömning på plan – men si ibland måste man få lägga in sitt veto, detta speciellt då min åsikt inte berör domarnas insats under spelets gång.
Tänker tillbaka och kan konstatera att jag suttit i sekretariat sedan -96, ett hyfsat antal år kan man tycka. Under alla de här åren har ingen domare haft åsikter på nedanstående.
Scenariot är följande.
Efter första perioden kommer domarna fram och vill att jag ska kryssa i rutan för ’Anmärkningsvärda förhållanden’, självklart säger jag och passar nyfiket på att fråga vad i de ’Anmärkningsvärda förhållandena ’ består ?
Jo, svarar han som käkat surdegsmackor och druckit citronte till frukost, det var en massa barn på plan i pausen !?!
Jag???
Har till 100% har förståelse för om planen ska vara tom i paust om den ska användas av spelare som behöver värma upp, just i detta fall räckte halva planen till det ändamålet, vilket det vanligtvis också gör.
En av de häftigaste sakerna på en innebandymatch är att se alla dessa små knattar skina upp som solar då de under periodpausen har chans att stå lite i rampljuset. De dribblar, fintar, fixar och gör mål, ett uppskattat pausinslag och säkerligen lite av behållningen av matchen för vissa.
Visst - det är inte domarna som satt reglerna men att agera paragrafryttare och hänvisa till regler och stadgar och inte ha förmågan att se mellan fingrarna på något som inte drabbar någon utan bara gynnar barnens lek och den allmänna trivseln har jag svårt att förstå.
Åter, behövs planen för spelare som faktiskt är där för att spela match så är det inget snick snack, planen ska tömmas på icke matchspelande personer – men annars…
Frågor på det?
Matchen då, suck…förlust i sudden med 6-5.
/Carina
Med barnasinnet kvar :)
Som gammal ’seckräv’ brukar jag undvika att ha åsikter om domarnas insats, anser inte att det är min uppgift att bedöma deras bedömning på plan – men si ibland måste man få lägga in sitt veto, detta speciellt då min åsikt inte berör domarnas insats under spelets gång.
Tänker tillbaka och kan konstatera att jag suttit i sekretariat sedan -96, ett hyfsat antal år kan man tycka. Under alla de här åren har ingen domare haft åsikter på nedanstående.
Scenariot är följande.
Efter första perioden kommer domarna fram och vill att jag ska kryssa i rutan för ’Anmärkningsvärda förhållanden’, självklart säger jag och passar nyfiket på att fråga vad i de ’Anmärkningsvärda förhållandena ’ består ?
Jo, svarar han som käkat surdegsmackor och druckit citronte till frukost, det var en massa barn på plan i pausen !?!
Jag???
Har till 100% har förståelse för om planen ska vara tom i paust om den ska användas av spelare som behöver värma upp, just i detta fall räckte halva planen till det ändamålet, vilket det vanligtvis också gör.
En av de häftigaste sakerna på en innebandymatch är att se alla dessa små knattar skina upp som solar då de under periodpausen har chans att stå lite i rampljuset. De dribblar, fintar, fixar och gör mål, ett uppskattat pausinslag och säkerligen lite av behållningen av matchen för vissa.
Visst - det är inte domarna som satt reglerna men att agera paragrafryttare och hänvisa till regler och stadgar och inte ha förmågan att se mellan fingrarna på något som inte drabbar någon utan bara gynnar barnens lek och den allmänna trivseln har jag svårt att förstå.
Åter, behövs planen för spelare som faktiskt är där för att spela match så är det inget snick snack, planen ska tömmas på icke matchspelande personer – men annars…
Frågor på det?
Matchen då, suck…förlust i sudden med 6-5.
/Carina
Med barnasinnet kvar :)
fredag 20 november 2009
Fredagsmys
Såja, då har man vilat sig i form ännu en vecka
Folk piper och klagar över gråvädret, själv ler och myser jag åt det fantastiska att inte behöva gå ut annat än med hunden.
För vad vädret anbelangar är detta helt underbart, alldeles legitimt att vara inne, alldeles ok med att tända tusen ljus och alldeles grymt att få bylsa in sig i allt vad ull, fleece och velour heter.
Den gångna veckan passade jag och Perre på att vara lite småkrassliga.
Febern drabbade Perre mer än mig å andra sidan har jag hostat/hostar som en storrökare uppväxt i någon gruvhåla i norra Wales.
Bra saker med att vara sjuk är annars att man bara får vara, kan kolla film i oändlighet och shoppa på nätet, handlade dock bara fem saker – har hört att handla sex på nätet är olagligt…. (ridå…).
Igår var jag så pass på benen att jag gjorde en utflykt till Sportnik.
Har inte varit där sedan jag slutade – har inte riktigt vågat/velat åka dit.
Tog tag i oron och kunde konstatera att det var jättekul att komma dit. Hade tänkt att stanna en kort stund men blev kvar hela eftermiddagen, fick en känsla av att tillhöra, att jobba och jag gillade den. I bilkön på väg hem var tankarna kluvna, kul att varit där och sorg över att inte ha ett jobb, att inte vara någon, att på något sätt ha förlorat lite av sin identitet.
Hörde att solen skulle komma imorgon, det passar perfekt.
Det är nämligen hemmamatch igen, Sharksen möter Sumpan.
Vill så här under pågående säsong passa på och tacka klanerna Carlström, Schibort och Dennerby. De är på många sätt föredömen, dels för att de ser till att föröka sig i en takt som gör att Farsta IBK inte behöver oroa sig för tillväxten och dels att genom sin ständiga närvaro match efter match se till att hålla publiksnittet uppe med minst en tvåsiffrig siffra.
Tack och kram till er!
Ikväll väntar ännu en helig fredag, Perres favvoprogram Idol betyder total kommunikationstystnad mellan 20.00-22.00.
Vet inte om ni har noterat det, men lite hjälte har man ju hunnit med att vara under veckan – klicka på länken här så får ni se mer!
Nu e de Fredag
Kram
/Carina
Folk piper och klagar över gråvädret, själv ler och myser jag åt det fantastiska att inte behöva gå ut annat än med hunden.
För vad vädret anbelangar är detta helt underbart, alldeles legitimt att vara inne, alldeles ok med att tända tusen ljus och alldeles grymt att få bylsa in sig i allt vad ull, fleece och velour heter.
Den gångna veckan passade jag och Perre på att vara lite småkrassliga.
Febern drabbade Perre mer än mig å andra sidan har jag hostat/hostar som en storrökare uppväxt i någon gruvhåla i norra Wales.
Bra saker med att vara sjuk är annars att man bara får vara, kan kolla film i oändlighet och shoppa på nätet, handlade dock bara fem saker – har hört att handla sex på nätet är olagligt…. (ridå…).
Igår var jag så pass på benen att jag gjorde en utflykt till Sportnik.
Har inte varit där sedan jag slutade – har inte riktigt vågat/velat åka dit.
Tog tag i oron och kunde konstatera att det var jättekul att komma dit. Hade tänkt att stanna en kort stund men blev kvar hela eftermiddagen, fick en känsla av att tillhöra, att jobba och jag gillade den. I bilkön på väg hem var tankarna kluvna, kul att varit där och sorg över att inte ha ett jobb, att inte vara någon, att på något sätt ha förlorat lite av sin identitet.
Hörde att solen skulle komma imorgon, det passar perfekt.
Det är nämligen hemmamatch igen, Sharksen möter Sumpan.
Vill så här under pågående säsong passa på och tacka klanerna Carlström, Schibort och Dennerby. De är på många sätt föredömen, dels för att de ser till att föröka sig i en takt som gör att Farsta IBK inte behöver oroa sig för tillväxten och dels att genom sin ständiga närvaro match efter match se till att hålla publiksnittet uppe med minst en tvåsiffrig siffra.
Tack och kram till er!
Ikväll väntar ännu en helig fredag, Perres favvoprogram Idol betyder total kommunikationstystnad mellan 20.00-22.00.
Vet inte om ni har noterat det, men lite hjälte har man ju hunnit med att vara under veckan – klicka på länken här så får ni se mer!
Nu e de Fredag
Kram
/Carina
onsdag 18 november 2009
Smådäckade men inte uträknade...
Måste säga att jag i lördags gjorde en smått heroisk insats.
Det då jag trotsade feber och hosta för att sätta mig i mitt älskade seck. En hemmamatch utan mig i sekretariatet finns (nästan) inte på världskartan, nej här trotsar vi sjukdom och elände för att göra sin plikt.
Att ’pojkarna’ sedan gjorde det onödigt nervöst var varken snällt eller bra för hjärtat. Slutresultatet blev 9-8 i Farstas favör, tack och lov för det för hade de inte vunnit denna match hade jag personligen gått ner och hostat var och en i ansiktet ;)
Ett extra tack till Herr Alvedon, Fru Noskapin och fröken Brun-utan-sol. Utan er hade jag aldrig klarat två-timmars sejouren i Farstahallen.
Efter matchen var det hem och anordna en ’nättare’ middag för 12 personer.
Vad sägs om fetaostfyllda lammfärsbiffar, souvlaki, lammkotletter, lammentrecote, lammfilé tillsammans med tzatziki, oliver i massor, grekisk sallad, klyftpotatis, ouzo, metaxa, baklava och avslutningsvis yoghurt med honung.
På söndagen däckade även Perre.
Sedan dess har vi legat här hemma - i varsitt soffhörn lite lagom eländiga för att ömsom sova och ömsom ta hand om varandra. Något positivt har ändå varit att vi har haft möjlighet till lite film ’catch up’.
Å nej, någon svinis tror jag inte att det är/har varit, tror mer på en hederlig rejäl höstflunsa =)
Nöff på er
/Carrecarre
å Perreperre
Det då jag trotsade feber och hosta för att sätta mig i mitt älskade seck. En hemmamatch utan mig i sekretariatet finns (nästan) inte på världskartan, nej här trotsar vi sjukdom och elände för att göra sin plikt.
Att ’pojkarna’ sedan gjorde det onödigt nervöst var varken snällt eller bra för hjärtat. Slutresultatet blev 9-8 i Farstas favör, tack och lov för det för hade de inte vunnit denna match hade jag personligen gått ner och hostat var och en i ansiktet ;)
Ett extra tack till Herr Alvedon, Fru Noskapin och fröken Brun-utan-sol. Utan er hade jag aldrig klarat två-timmars sejouren i Farstahallen.
Efter matchen var det hem och anordna en ’nättare’ middag för 12 personer.
Vad sägs om fetaostfyllda lammfärsbiffar, souvlaki, lammkotletter, lammentrecote, lammfilé tillsammans med tzatziki, oliver i massor, grekisk sallad, klyftpotatis, ouzo, metaxa, baklava och avslutningsvis yoghurt med honung.
På söndagen däckade även Perre.
Sedan dess har vi legat här hemma - i varsitt soffhörn lite lagom eländiga för att ömsom sova och ömsom ta hand om varandra. Något positivt har ändå varit att vi har haft möjlighet till lite film ’catch up’.
Å nej, någon svinis tror jag inte att det är/har varit, tror mer på en hederlig rejäl höstflunsa =)
Nöff på er
/Carrecarre
å Perreperre
fredag 13 november 2009
Scary friday
Fredag den 13:e, något skrämmande över det.
Bra med ett datum man kan skylla dagens elände på.
Ett exempel på elände är att jag som ALDRIG är sjuk just nu ligger nedbäddad i soffan, hostar och har muskelvärk (och det INTE beroende på fysisk aktivitet…)
Var på Arbetsförmedlingen igår, där hade de personalbrist ’el masse’, tydligen svininfluensan som härjade, mannen jag talade med stod och grymtade, bökade i pappershögarna, sa med skrovlig stämma ’nästa’.
Denna gång förgylldes besöket av att jag fick träffa ’min kompis’ från i somras. Han var lika chevaleresk som tidigare och tittade uppskattande på mig, blicken blev dock oförstående då jag efter 20 ansökningar inte ens hade fått komma på intervju – ’’Men, du har väl ett foto i CV:t”, sa han undrande. Japp sa ja, och började klura på om jag skulle ta bort det???
Hans senaste heta tips för att bli uppmärksammad i högen av ansökningar var att jag skulle be någon av mina personliga referenser att ring upp den arbetsgivare som jag sökte jobb hos.
Där skulle de berätta om min förträfflighet och på det sättet bana väg för just min ansökan.
Ja, vad säger man, alla sätt är bra utom de…
Igår kväll tänkte jag och Perre göra slag i saken och kolla film.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
Perre putsar filmen, kontrollerar alla sladdar, stänger av och sätter på elen.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
Tre timmar senare har vi fortsatt inte fått igång någon film, vår DVD är mao KASS.
En eloge till Perre som i vanliga fall inte brukar briljera med ett tålamod av detta slag, är fortfarande stum av beundran.
Tänkte ligga och tycka synd om mig själv på förmiddagen, sen blir det preparering med Noskapin, Alvedon och div. andra medikamenter. Måste till ICA Maxi och storhandla, har utlovat Grekisk afton här hemma imorgon.
Ska bjuda på allt vad grekmat heter tillsammans med ouzo och metaxa, funderade på att bjuda på en drink, typ Geting, men hörde att man kan få biverkningar av den.
Innan den grekiska middagen har jag tänkt att ge glans åt secket i Farstahallen.
Näe, hua vad tiden går fort när man har det roligt och det trots att jag inte vet vart min klocka är som jag fick i present av mamma, funderar på att ringa SJ – de kan ju spåra ur.
Himla kul tjej…
Ha det gott
Ses i Farstahallen
/Carina
Bra med ett datum man kan skylla dagens elände på.
Ett exempel på elände är att jag som ALDRIG är sjuk just nu ligger nedbäddad i soffan, hostar och har muskelvärk (och det INTE beroende på fysisk aktivitet…)
Var på Arbetsförmedlingen igår, där hade de personalbrist ’el masse’, tydligen svininfluensan som härjade, mannen jag talade med stod och grymtade, bökade i pappershögarna, sa med skrovlig stämma ’nästa’.
Denna gång förgylldes besöket av att jag fick träffa ’min kompis’ från i somras. Han var lika chevaleresk som tidigare och tittade uppskattande på mig, blicken blev dock oförstående då jag efter 20 ansökningar inte ens hade fått komma på intervju – ’’Men, du har väl ett foto i CV:t”, sa han undrande. Japp sa ja, och började klura på om jag skulle ta bort det???
Hans senaste heta tips för att bli uppmärksammad i högen av ansökningar var att jag skulle be någon av mina personliga referenser att ring upp den arbetsgivare som jag sökte jobb hos.
Där skulle de berätta om min förträfflighet och på det sättet bana väg för just min ansökan.
Ja, vad säger man, alla sätt är bra utom de…
Igår kväll tänkte jag och Perre göra slag i saken och kolla film.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
Perre putsar filmen, kontrollerar alla sladdar, stänger av och sätter på elen.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
Tre timmar senare har vi fortsatt inte fått igång någon film, vår DVD är mao KASS.
En eloge till Perre som i vanliga fall inte brukar briljera med ett tålamod av detta slag, är fortfarande stum av beundran.
Tänkte ligga och tycka synd om mig själv på förmiddagen, sen blir det preparering med Noskapin, Alvedon och div. andra medikamenter. Måste till ICA Maxi och storhandla, har utlovat Grekisk afton här hemma imorgon.
Ska bjuda på allt vad grekmat heter tillsammans med ouzo och metaxa, funderade på att bjuda på en drink, typ Geting, men hörde att man kan få biverkningar av den.
Innan den grekiska middagen har jag tänkt att ge glans åt secket i Farstahallen.
Näe, hua vad tiden går fort när man har det roligt och det trots att jag inte vet vart min klocka är som jag fick i present av mamma, funderar på att ringa SJ – de kan ju spåra ur.
Himla kul tjej…
Ha det gott
Ses i Farstahallen
/Carina
torsdag 12 november 2009
Inte så snabb...
I lördags var vi på 40-årskalas hos Åsa Gåsa.
Fick några bilder av henne därifrån, och här presenteras de.
Bild 1:
Föremålet för festen Åsa her self, ståendes med sina blonda lockar i mitten. För dagen uppdressad i ny tjusig blåsa, korsett (!!!) och högklackat, de senare endast under en stund.
Bild 2:
Jag, utav någon outgrundlig anledning hade jag fått för mig att jag var snygg i håret denna kväll, denna bild bevisar dock motsatsen, make up + hair = disaster, suck…
Bild 3:
Här flankeras jag och Perre av Åsas och min gamla RF/N3sport kollega LGO.
LGO lystrar även till namnet Lasse, någon som var mindre intresserad av att lyssna på Lasse i lördagskväll var Dessi.
Då Lasse har den goda smaken att bo söder om stan fick han den stora äran att åka med oss både dit och hem (Åsa bor i Täby Kyrkby). I bilen hem vände Dessi mycket demonstrativt honom ryggen och satt stint och tittade ut genom bilrutan.
Lasse försökte att locka och pocka med goda råd och tips.
”Du Deschi, jag schka lära dej att schkaru på fotboll så ere Bajen schom gäller. Men tänk på att schkaru till Schöööderschtadjun schkaru inte ha någon fickplunta mere, för på fotbollen blir man muddrad. Men schkaru på bandy shåå gåre jäääkligt bra å ha en plunta mese. Jag har med min plunta nu, schkaru se ren????. Jag tog meren för man vet ju aldrig om de serveras sprit på festerna nuförtiden, hö hö”
Dessi tittar bedjande mot oss i framsätet, vi säger lite överseende till henne, ’lugn gumman vi är snart hemma’, hon tittar lidande på oss och fortsätter att stirra ut genom fönstret.
Nåja, LGO kom hem och vi kom hem.
Vill passa på att tacka Åsa för en trevlig kväll och LGO för datorsupporthjälpen som han hade den otroliga vänligheten att assistera oss med i tisdags – guld Lasse =)
/Cshkaarina
& Päääree
Fick några bilder av henne därifrån, och här presenteras de.
Bild 1:
Föremålet för festen Åsa her self, ståendes med sina blonda lockar i mitten. För dagen uppdressad i ny tjusig blåsa, korsett (!!!) och högklackat, de senare endast under en stund.
Bild 2:
Jag, utav någon outgrundlig anledning hade jag fått för mig att jag var snygg i håret denna kväll, denna bild bevisar dock motsatsen, make up + hair = disaster, suck…
Bild 3:
Här flankeras jag och Perre av Åsas och min gamla RF/N3sport kollega LGO.
LGO lystrar även till namnet Lasse, någon som var mindre intresserad av att lyssna på Lasse i lördagskväll var Dessi.
Då Lasse har den goda smaken att bo söder om stan fick han den stora äran att åka med oss både dit och hem (Åsa bor i Täby Kyrkby). I bilen hem vände Dessi mycket demonstrativt honom ryggen och satt stint och tittade ut genom bilrutan.
Lasse försökte att locka och pocka med goda råd och tips.
”Du Deschi, jag schka lära dej att schkaru på fotboll så ere Bajen schom gäller. Men tänk på att schkaru till Schöööderschtadjun schkaru inte ha någon fickplunta mere, för på fotbollen blir man muddrad. Men schkaru på bandy shåå gåre jäääkligt bra å ha en plunta mese. Jag har med min plunta nu, schkaru se ren????. Jag tog meren för man vet ju aldrig om de serveras sprit på festerna nuförtiden, hö hö”
Dessi tittar bedjande mot oss i framsätet, vi säger lite överseende till henne, ’lugn gumman vi är snart hemma’, hon tittar lidande på oss och fortsätter att stirra ut genom fönstret.
Nåja, LGO kom hem och vi kom hem.
Vill passa på att tacka Åsa för en trevlig kväll och LGO för datorsupporthjälpen som han hade den otroliga vänligheten att assistera oss med i tisdags – guld Lasse =)
/Cshkaarina
& Päääree
söndag 8 november 2009
Farsdags söndag
De e Fars Dag idag.
Smög upp vid 11 (!!!) och försökte febrilt få Dessi att INTE väcka Perre – vilket kapitalt misslyckades…
Klädde mig och tog ’morgonvändan’.
Promenaden i bilder:
Hur har denna kommit hit???
/>
Hälsade på Familjen Svan
.jpg)
Grävde efter lite sorkar
Sen gick vi hem och bjöd Perre på kaffe på sängen, det till tonerna av reprisen av Idol.
Smög upp vid 11 (!!!) och försökte febrilt få Dessi att INTE väcka Perre – vilket kapitalt misslyckades…
Klädde mig och tog ’morgonvändan’.
Promenaden i bilder:
Hur har denna kommit hit???
/>Hälsade på Familjen Svan
.jpg)
Grävde efter lite sorkar
Sen gick vi hem och bjöd Perre på kaffe på sängen, det till tonerna av reprisen av Idol.
fredag 6 november 2009
Nu e de fredagsmyyys...
Fredagsdrinken serverad!
En superb Mojito
Tillbehör Faijitas, Guacamole å Tex Mex
Å så en vovva som ville vara med :)
Recuerdos
/Carranza
& Pascual
En superb Mojito
Tillbehör Faijitas, Guacamole å Tex Mex
Å så en vovva som ville vara med :)
Recuerdos
/Carranza
& Pascual
Effektiv vecka
Jädrar vad jag har varit effektiv denna vecka!
Vad jag har gjort?
Ingenting särskilt egentligen…
Bara sånt som jag alla gånger hade hunnit med under en alldeles normal arbetsvecka.
Känner att jag blir latare eller ska vi kalla det ineffektivare ju längre jag är hemma.
Ser mest problem med alla eventuella jobb, hmpf…
De ligger för långt bort!
De har inga flextider!
Man kan inte jobba hemifrån!
Man kan inte ta med hund!
Hur ska jag hinna tvätta, städa, pyssla hemma?
Dessutom känns uttryck som kreativ, självgående, utåtriktad, nyfiken socialt kommunikativ och ’open minded’ för stunden rätt avlägsna.
Suck, lat var ordet!
Hmm, läser igenom det jag skrivit och blir lite skrämd, vart är jag på väg?
Börjar VERKLIGEN bli dags att jobba.
Mer skrämmande är att jag faktiskt är aktiv och söker många jobb, alla där jag har ’rätt’ profil – men INTE fått någon respons alls!?!
Om inte jag är rätt, vad tusan är det för människa de söker???
Pratar vi lotteri eller?
Men, vem vet?
’Plötsligt händer det’
Äh, får blir några extra kronor på lotto denna vecka…
Intervjun förra veckan gick föresten bra.
Vet iofs fortfarande inte exakt vad jag ska göra, men det lät kul :)
Grejen är att de inte kan anställa förens 1 mars, så är jag fortsatt utan jobb då så tror jag att det här kan det här bli riktigt bra!
På lördag är det städdag här i området, håller tummarna för sol.
Ska också fira Åsa Gåsa som fyller jämt.
Hon påstår att hon inte har någon åldersnoja ändå skriver hon att hon fyl
ler -100?!?
Jisses amalia, att det ska vara så svårt att skriva att man fyller 40?
Jag hade varit glad över att skriva 40 på inbjudan ;)
Kram på er
/Carina
November och bad går utmärkt att kombinera :)
Vad jag har gjort?
Ingenting särskilt egentligen…
Bara sånt som jag alla gånger hade hunnit med under en alldeles normal arbetsvecka.
Känner att jag blir latare eller ska vi kalla det ineffektivare ju längre jag är hemma.
Ser mest problem med alla eventuella jobb, hmpf…
De ligger för långt bort!
De har inga flextider!
Man kan inte jobba hemifrån!
Man kan inte ta med hund!
Hur ska jag hinna tvätta, städa, pyssla hemma?
Dessutom känns uttryck som kreativ, självgående, utåtriktad, nyfiken socialt kommunikativ och ’open minded’ för stunden rätt avlägsna.
Suck, lat var ordet!
Hmm, läser igenom det jag skrivit och blir lite skrämd, vart är jag på väg?
Börjar VERKLIGEN bli dags att jobba.
Mer skrämmande är att jag faktiskt är aktiv och söker många jobb, alla där jag har ’rätt’ profil – men INTE fått någon respons alls!?!
Om inte jag är rätt, vad tusan är det för människa de söker???
Pratar vi lotteri eller?
Men, vem vet?
’Plötsligt händer det’
Äh, får blir några extra kronor på lotto denna vecka…
Intervjun förra veckan gick föresten bra.
Vet iofs fortfarande inte exakt vad jag ska göra, men det lät kul :)
Grejen är att de inte kan anställa förens 1 mars, så är jag fortsatt utan jobb då så tror jag att det här kan det här bli riktigt bra!
På lördag är det städdag här i området, håller tummarna för sol.
Ska också fira Åsa Gåsa som fyller jämt.
Hon påstår att hon inte har någon åldersnoja ändå skriver hon att hon fyl
ler -100?!?
Jisses amalia, att det ska vara så svårt att skriva att man fyller 40?
Jag hade varit glad över att skriva 40 på inbjudan ;)
Kram på er
/Carina
November och bad går utmärkt att kombinera :)
torsdag 5 november 2009
Berlinmuren
Med åren blir jag mer och mer intresserad av historia, har väl med åldern att göra då kan man tänka (snillen spekulerar…).
I dagarna för 20 år sedan föll Berlinmuren, närmare bestämt 9 november 1989.
Det här i sig är historisk händelse som definitivt bör uppmärksammas.
Våren -90 gjorde jag och Perre vår första Europa Around Tour, bla. besökte vi Berlin.
Vi ville förstås se resterna av muren men framför allt var vi ruskigt nyfikna på Reeperbahn, vilket vi var tvärsäkra på låg just i Berlin.
Snirklade oss runt med bilen genom hela Västberlin, krypkörde och studerade varenda gatuskylt, åkte hem till hotellet och lusläste den nyinköpta kartan – men ingenstans fanns Reeperbahn att hitta, skumt, mycket skumt tyckte vi…
Började spekulera i om det var så att Berlinarna skämdes över verksamheten som pågick där så man helt enkelt valt att ta bort gatan från kartan och rivit allt skyltar dit??? (vad sägs om den teorin..)
På kvällen ringde vi hem till mamma (mest för att meddela att vi mådde bra, förstås), efter en stund så host, host, harkel, harkel… öhhh, jo mamma – har du någon aning om vart Reeperbahn ligger???
Mammas leende hördes genom telefonen – ja visst, det ligger i Hamburg.
Varför undrar ni det?
He he, nåja, vi fick se Berlin, Brandenburger Tor, Gedächtniskirche (ni vet den bombade kyrkan som står kvar sedan 2:a världskriget) och resterna av muren.
"Ich bin ein Berliner"
/Carina
& Perre
Berlinmuren sedd från Västberlin 1986. Notera graffitin på västsidan och "dödzonen" mellan den första och andra muren, där hundratals flyende blev skjutna.
Perre 'Babyface' Eriksson plockar souvenirer från muren.
Carina 'Snyggaste-byxan-i-stan' Liedholm poserar vid murresterna
Observera Perres och mina matchiga kläder =)
I dagarna för 20 år sedan föll Berlinmuren, närmare bestämt 9 november 1989.
Det här i sig är historisk händelse som definitivt bör uppmärksammas.
Våren -90 gjorde jag och Perre vår första Europa Around Tour, bla. besökte vi Berlin.
Vi ville förstås se resterna av muren men framför allt var vi ruskigt nyfikna på Reeperbahn, vilket vi var tvärsäkra på låg just i Berlin.
Snirklade oss runt med bilen genom hela Västberlin, krypkörde och studerade varenda gatuskylt, åkte hem till hotellet och lusläste den nyinköpta kartan – men ingenstans fanns Reeperbahn att hitta, skumt, mycket skumt tyckte vi…
Började spekulera i om det var så att Berlinarna skämdes över verksamheten som pågick där så man helt enkelt valt att ta bort gatan från kartan och rivit allt skyltar dit??? (vad sägs om den teorin..)
På kvällen ringde vi hem till mamma (mest för att meddela att vi mådde bra, förstås), efter en stund så host, host, harkel, harkel… öhhh, jo mamma – har du någon aning om vart Reeperbahn ligger???
Mammas leende hördes genom telefonen – ja visst, det ligger i Hamburg.
Varför undrar ni det?
He he, nåja, vi fick se Berlin, Brandenburger Tor, Gedächtniskirche (ni vet den bombade kyrkan som står kvar sedan 2:a världskriget) och resterna av muren.
"Ich bin ein Berliner"
/Carina
& Perre
Berlinmuren sedd från Västberlin 1986. Notera graffitin på västsidan och "dödzonen" mellan den första och andra muren, där hundratals flyende blev skjutna.
Perre 'Babyface' Eriksson plockar souvenirer från muren.
Carina 'Snyggaste-byxan-i-stan' Liedholm poserar vid murresterna
Observera Perres och mina matchiga kläder =)
tisdag 3 november 2009
Borta bra...
Tyckte att vi/jag har varit hemma rätt länge nu, inte utanför stadsgränsen på… låt mig tänka… snart två månader.
Så raskt bokade jag upp en helg i Göteborg!
Sedan Liseberg började med julmarknader har jag suktat efter att åka dit, ser så fantastiskt vackert och juligt ut med alla dessa ljus, tomtar och julkaniner (!!!). Är dessutom en hängiven Göteborgsfan, gillar västkusten - hade det inte varit så förskräckligt dyrt hade vi gärna krönt kronan på verket med några dagar på Kurortshotellet i Varberg – men nix, det får vänta tills nästa sommar.
När jag ändå var i farten surfade jag in på Ryan Airs hemsida och ser att de återupptagit flygningarna till Bryssel.
Sagt och gjort, Skavsta-->Bryssel ToR bokat till i slutet av januari (har dock inte berättat för Perre ännu :), pris för själva resan 260:- för två, pris för att betala resan 220:- för två.
Att flyga med Ryan Air kräver en viss mental förberedelse.
Grundbiljetten = billig.
Bagage = extra
Gå före i kö = extra
Betala med kort = extra
Flygskatter = extra
Avgift för Internetincheckning = extra
Betalning serviceavgift = extra
Just våran flight var extra, extra billig – ni vet sån lockprisavgång.
Som den medvetne konsument jag är tog jag och gjorde en liten snabb jämförelse.
SAS vs Ryan Air, avresa lördag 5 december.
Ponera att du inte vill trängas, ta med en resväska osv.
Ryan Airs pris: 700:- (15 kilo bagage + resa till Skavsta)
SAS pris: 1000:- (20 kilo + avresa från Arlanda)
SAS rules :)
Nää – nu ska jag leta billiga biljetter till Rom he he…
Globetrottrarna
/Carina
å Perre
Perres kusin Paul
Så raskt bokade jag upp en helg i Göteborg!
Sedan Liseberg började med julmarknader har jag suktat efter att åka dit, ser så fantastiskt vackert och juligt ut med alla dessa ljus, tomtar och julkaniner (!!!). Är dessutom en hängiven Göteborgsfan, gillar västkusten - hade det inte varit så förskräckligt dyrt hade vi gärna krönt kronan på verket med några dagar på Kurortshotellet i Varberg – men nix, det får vänta tills nästa sommar.
När jag ändå var i farten surfade jag in på Ryan Airs hemsida och ser att de återupptagit flygningarna till Bryssel.
Sagt och gjort, Skavsta-->Bryssel ToR bokat till i slutet av januari (har dock inte berättat för Perre ännu :), pris för själva resan 260:- för två, pris för att betala resan 220:- för två.
Att flyga med Ryan Air kräver en viss mental förberedelse.
Grundbiljetten = billig.
Bagage = extra
Gå före i kö = extra
Betala med kort = extra
Flygskatter = extra
Avgift för Internetincheckning = extra
Betalning serviceavgift = extra
Just våran flight var extra, extra billig – ni vet sån lockprisavgång.
Som den medvetne konsument jag är tog jag och gjorde en liten snabb jämförelse.
SAS vs Ryan Air, avresa lördag 5 december.
Ponera att du inte vill trängas, ta med en resväska osv.
Ryan Airs pris: 700:- (15 kilo bagage + resa till Skavsta)
SAS pris: 1000:- (20 kilo + avresa från Arlanda)
SAS rules :)
Nää – nu ska jag leta billiga biljetter till Rom he he…
Globetrottrarna
/Carina
å Perre
Perres kusin Paul
måndag 2 november 2009
En elak jäkel...
Herre gud vad vi ändras och förändras och oftast, tack och lov till en klokare upplaga av oss själva.
Till utseendet kanske vi är oss lika men inom oss sker en ständig förändring och utveckling.
Den bild jag har av mig själv som ung och liten är att jag var en ogin elak jäkel som sällan eller aldrig kunde glädjas med andra och alltid försökte hitta en baktanke med mitt handlande.
Jag var mer eller mindre sur, vågade inte bjuda på mig själv, ständigt avundsjuk och livrädd för att göra bort mig och tog alla chanser jag fick att göra bort andra – inte så snällt men effektivt, folk skrattade – inte åt mig, utan med mig, för den stora fasan var att någon skulle skratta åt mig.
Vet inte riktigt varför jag var sån, jag ville inte egentligen, förstod inte att glädjas med andra, förstod heller inte att stötta andra var att stärka sig själv för egentligen mådde jag skit över att vara missunnande och dum..
Med åren blev jag mer och mer medveten om mitt otrevliga och egoistiska beteende – jag visste bara inte hur jag skulle ta mig ur den där bilden.
Som mamma blev det bättre, ödmjukheten började växa fram.
Men den stora förändringen kom med Perre – min älskade Pelle som har lärt mig så mycket.
Känner ingen annan som helt naturligt utan minsta betänkligheter kan glädjas så mycket med andras framgångar, som alltid litar på andra och som aldrig har några baktankar med sitt handlande.
Visst bubblar mina dåliga sidor fram ibland, då skäms jag som en hund.
Men, nåja… humpf…
Ville bara säga att jag är oändligt glad över att jag har Pelle och att jag är oändligt glad över att jag lärt mig att delad glädje verkligen är dubbel glädje.
Tack Perko
Din
/Carko
P.s
För några år sedan fick jag av 'mina' 87:or boken 'Konsten att vara snäll' - det för att jag alltid var snäll å omtänksam - brukar kika på boken ibland och le, jag älskar att vara snäll :)
Till utseendet kanske vi är oss lika men inom oss sker en ständig förändring och utveckling.
Den bild jag har av mig själv som ung och liten är att jag var en ogin elak jäkel som sällan eller aldrig kunde glädjas med andra och alltid försökte hitta en baktanke med mitt handlande.
Jag var mer eller mindre sur, vågade inte bjuda på mig själv, ständigt avundsjuk och livrädd för att göra bort mig och tog alla chanser jag fick att göra bort andra – inte så snällt men effektivt, folk skrattade – inte åt mig, utan med mig, för den stora fasan var att någon skulle skratta åt mig.
Vet inte riktigt varför jag var sån, jag ville inte egentligen, förstod inte att glädjas med andra, förstod heller inte att stötta andra var att stärka sig själv för egentligen mådde jag skit över att vara missunnande och dum..
Med åren blev jag mer och mer medveten om mitt otrevliga och egoistiska beteende – jag visste bara inte hur jag skulle ta mig ur den där bilden.
Som mamma blev det bättre, ödmjukheten började växa fram.
Men den stora förändringen kom med Perre – min älskade Pelle som har lärt mig så mycket.
Känner ingen annan som helt naturligt utan minsta betänkligheter kan glädjas så mycket med andras framgångar, som alltid litar på andra och som aldrig har några baktankar med sitt handlande.
Visst bubblar mina dåliga sidor fram ibland, då skäms jag som en hund.
Men, nåja… humpf…
Ville bara säga att jag är oändligt glad över att jag har Pelle och att jag är oändligt glad över att jag lärt mig att delad glädje verkligen är dubbel glädje.
Tack Perko
Din
/Carko
P.s
För några år sedan fick jag av 'mina' 87:or boken 'Konsten att vara snäll' - det för att jag alltid var snäll å omtänksam - brukar kika på boken ibland och le, jag älskar att vara snäll :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
