Premiär !

Grand Premiär !
Yes jag är med matchen - detta mina damer och herrar är mitt första inlägg i Bloggen från min nya och absolut bästa vän “the one and only“ Mr LG.
De e kärlek
I förmiddags var den seriösa delen av mig inne och
avverkade tre timmar på jobbet (hör jag applåder och visslingar ?).
Då när jag åkte in till stan var det blå himmel och sommarvärme (i alla fall med lite god fantasi ), efter avslutat dagsverk kom jag ut till snålblåst mörka moln och kyla.
Jobba vad e de för påhitt ???

Sebban ska föresten till Rålis.
Loppan kontra med att Valborg är amatörernas afton och föredrar middag på restaurang och fotboll.
Men se på tusan nu tittar solen fram.

Later
/Carina

Kvalborgsfredag

De e fredag och det är Fredagsmail.
Så då var det de där med humor.
Jag är fånigt förtjust i ordvitsar och är övertygad om att jag var Göteborgare i mitt tidigare liv. Det är jag och Arne liksom.
Det måste vara så för så länge jag kan minnas har det funnit en tydlig dragning till västkusten.
Jag älskar att slänga mig med fyndigheter och fnittrar förtjust när jag (enligt mig själv) kommer på något riktigt kvickt.
Var på Mc Donalds för en tid sedan, tog en jädrans tid – tror det var nyburgare i köket.
Dessan gillar att vara med när det lagas mat, man kan tro att hon är en grythund.
Hon är dessutom väldigt duktig på att räkna, hon älskar sin matte.
Om vovvar skulle gifta sig, får de då en hundring?
Med åren tar vi gärna ett glas vin till maten, sen sitter vi som två oljeshejkar i egna tankar.
Dricker man för mycket är det lätt att man blir hemlighetsfull.
Näe tur att man inte är bagare, man vill ju inte bli bakfull.

I helgen väntar Valborgsfirande på hemmaplan.
Jag ska vara brandvakt mellan 05-06, jag upprepar JAG ska vara brandvakt mellan 05.00-06.00
Har ni sett hur fullkomligt naturen exploderat, det är helt hiskeligt himmelskt häftigt.
Vet ni föresten varför bladlössen är så små?
Jo för de har stannat i växten.
Fast kommer de till oss är det vi som anlitar en krypskytt.

Jag är även lite av en ordvrängare dvs. en person som gärna använder ovanliga ord.
Föreställer mig att det är min bristande högskoleutbildningsådra i mitt inbillade västkustblod som lockar fram denna fäbless för att få en akademisk touch av det skrivna ordet.
Vet inte hur många jag lurar men underhållande är det =)
Man har verkligen inte roligare än vad man gör sig.

I helgen jobbar Perre natt, det är tillexempel inte roligt.
Inte på något sätt.
Som väl är får jag sällskap av mamma.
Det är bra med mammor. Och hund.

Go & gla
/Carina

Sol du underbara tingest...

Visst är den häftig, vårens första bränna.
Lika häftig varje vår varje år.
När det liksom svider lite i skinnet, när det kittlar på näsan när man trycker upp den som ett gristryne.
Jag älskar kinder som ser fräscha ut som nyponrosor utan en massa extra rouge.
När huden ser vacker och frisk ut och inte blek och grå å mest påminner om något dött.
Jösses vad jag helt enkelt gillar att vara solbränd.

Påsken var precis så ljuvligt lugn som jag hade förväntat och hoppats på.
Känslan att bara vara hemma, plocka lite inne och fixa lite ute var underbar.
Allt hade sin tid.
Å ja, när tisdagen kom undrade jag förstås vart alla de där dagarna tagit vägen.

Mindre kul var det att idag vakna upp med blåskatarr (okay maybe that is a bit more information than you need).
Tog mig in till jobbet, stod på tå (nej, blåskatarr gör inte att man får ömma fötter) och 08.00 sharp ringde jag till berörda instanser. Någon timme senare satt jag på Cityakuten och ytterligare en stund senare stod jag på apoteket och hämtade ut dundermedocin.
Nu måste jag säga att jag generellt sett är förskonad från detta elände men när det väl slår till (vilket det gör när man i sin iver över att bli solbränd både här och där går på tok för lättklädd) så gör det med besked.

Första dagens i nya lokalerna
God dag god dag
/Carina

Äggstra äggstra de e en lång fredag

Stolt som en tupp..
Eller möjligen höna kan jag deklarera att jag är mycket nöjd med min nya telefon.
Inte för att jag har vidare erfarenhet av just smartphones men den har snyggt skal.
Putsar mina fjädrar, surfar på vågorna och ger äggstra plus för snabbhet.
Mycket kacklande på mig.
Vad är det då som är så häftigt med appar?
Lätt att få kontakt, What´s app liksom.
Som tjej (nåja…) finns det en användbar puchapp.
Och tänk vad lättare det varit om jag i höstas haft denna apparat då jag doftandes appelsin satte upp lappar i försök att applicera folk för att kolla standapp.
Många sa japp lade noteringen i en mapp av papp men blev hemma och zappade.
Efter idogt kämpande give jag app, kände mig messed app.
Till tjatiga människor kan jag numera applysningsvis säga shut app.

Här om dagen när polisen plockade busar var det utan tvekan apparna hands app och locked app som gällde, deras apparanser kan nog inte anses vara särskilt goda (inga julkl appar för dem inte), shit happens.
Okej, inga applåder…

Nej appropå (lovar, det var den sista) inget så är det fredag idag.
Den första fredagen sedan i januari som jag skickar ett Fredagsmail just på fredagen.
Känns bra, men typiskt – ingen är på jobbet och kan fnissa åt mina besynnerliga fyndigheter.
Enligt ursprungsplanen skulle vi idag åkt till Bergslagen, bott på hotell samt hälsat på Javabönan och Kaffemannen.
Det blev inte så.
Å ena sidan är jag lättat över beslutet å andra sidan så känns det dööötrist.
Men ser verkligen fram emot att bara vara hemma och bara vara.
Fyra dagar av ledighet – ljuvligt.
På tisdag kommer jag sannolikt se tillbaka och undra vart tusan tiden tog vägen, jag som hade tänkte göra så mycket…

En traditionsenlig påskmiddag blir det. Förstås.
Alla kommer, utom Sebban & Loppan.
De ska inviga Farsans nya kåk i Älta.
Istället kommer de på söndag – för det har de lovat.

Pussipåsk
(kram till Maria & Fredrik – vi kommer en annan gång LOVAR)
/Carina
å Påskharen Perre

Jag, en Funktionsklädesaddict!

Jag trodde inte att det var möjligt.
Inte jag inte!
Jag var helt säker på att aldrig hamna i denna ocean av funktionella kläder som andas av sig själva.
Jösses, åtsittande kläder som andas vad är det för trams?!?
Perre är fast sedan flera år.
Han är totalt såld på allt som kan klassas som sportiga, nyttiga, vettiga och funktionella kläder, kläder som kan bäras i ur och skur, av vem som helst vart som helst när som helst.
Han bor i dem, han sover i dem, han andas i dem, han lever i dem.
I hans värld är principen ’Midsommar underställ av – Kräftskiva underställ på’
Dock är detta inget rättesnöre att skriva lagar efter eftersom han utan att blinka kan dra på sig både funktionsunderstället och mössa om han så anser att vädret makter kräver detta om så kalendern visar mitt i juli. I det fallet existerar ordet principfast inte alls i den annars så principfasta Pelles vokabulär.
Själv har jag haft som riktlinje att ta av mig strumporna första maj och under inga omständigheter dra dem på mig igen förens i september.
Men allt är föränderligt här i världen, så även jag.
Efter viss tvekan, många års övertygelse och en å annan rea var det dags.
I min iver att verka sportig (ja ja, jag vet att det rimmar illa med mitt tidigare motstånd mot allt vad träning heter – men även solen har fläckar…) så lät jag mig något motvilligt eskorteras in i allehanda friluftsluftsbutiker.
Jag kände mig vilsen, kollade efter små OM-etiketter, lager på lager outfits, storlek 3, paljetter och volanger.
Jag blev besviken men upptäckte en ny värld, en annan värld.
Så här är jag – mitt nya sportiga (host, host) jag.

Efter en vecka är jag fast.
Det första jag gör när jag kommer hem är att kasta av mig kontorsstassen och kränga på mig mina nya fina sköna och bekväma kläder (en detalj att nämna är att dessa tajta trikåer faktiskt håller ordning på den skvalpiga massa som finns därunder).
Högst upp på shoppingagendan står nu en skaljacka.
Jädrarns vad häftigt det är att ibland erkänna sina fel och brister och falla ut i ett sjudundrandes ’I love tajts’

Träningsklädestokern
/Carina

AW å så...

Det finns fördelar och nackdelar med att jobba.
Ju mer man jobbar ju fler fördelar finner man.
Nu har jag ännu inte fått min första lön, men den dagen närmar sig med stormsteg.
Mitt konto kommer troligen få spelet, sparka bakut, bli emotionell, snyfta i 20-lappar och glufsa i sig varenda sekin som når mig. En ’riktig’ insättning har inte skådats på detta kontot sedan stenåldern (hmpf.. det var det där med att överdriva – men det är preciiis exaktemente så det känns.
En annan fördel med ett jobb är att man lär känna nya människor som i sin tur tar med sig mig ut på nya äventyr.
I fredags var jag på äventyr.
AW´t inleddes på Vapiano och rosé – yes I like rosé.
Senare, (eftersom det hunnit bli mörkt måste det ha varit lååångt senare) gick vi vidare till något som jag i efterhand fick reda på heter 1900 (nej, jag hade inte inmundigat för mycket dryck men är däremot inte så ofta på krogen och därmed ingen expert på vad alla ställen numera heter, på 'min tid' hette 1900 något heeelt annat)
Där var det mycket människor och hög musik.
'Tant Hulda 103 år' beslöt sig då för att åka hem. Naturligtvis i taxi.

Den gångna veckan har det skrivits spaltmeter om Emil.
Ni vet Emil som hastigt och mycket olustigt gick bort i januari och vars begravning jag var på.
Emil som var född -87 ringde flera gånger efter ambulans men ingen skickades.
Vi som hade nöjet att känna Emil vet att han inte var typen som hittade på eller överdrev så det är med sorg och all rätt som hans familj och vänner är upprörda.
En minnesida för Emil Linnell finns på Facebook.

Sen har vi haft gemensam vårstädning området (inte mycket glamour över det).
Lika duktig på att ta sitt ansvar som Perre är - lika dålig är jag på att inte ta min del av ansvaret.
Jag vet inte vad det är med mig och gemensamma städningar men det bär liksom emot.
Fast.. ändå inte.
Jag gillar ju ordning och tänker på alla år i Farsta IBK´s styrelse då jag utan att blinka kunde ägna timmar, dagar, månader och år åt ideellt arbete.
Dock kompenserade jag det hela lite genom att dagen efter vara något mer aktiv.
Å appropå Sharksen...
Jag bara MÅSTE skicka iväg ett grattis till Krono.
Våran allra bästa, coolaste coach Krono.
Denna fantastiska människa som tränade ’mina’ killar under många år, ’vi’ var i mängder av finaler, drog en tripp till Spanien tillsammans med boysen och han har alltid ställt upp på killarna till 100% - men aldrig hade han vunnit något stort, tills nu.
Grattis kära du till SM-guldet med Djurgårdens Damer.

Såja, nu är jag snart ikapp
/Carina

Mera 'detta har hänt'!

Okej, datorn medsläpad även idag.
Med betoning på släpad…
Fattar inte att en dator som enligt specen ska väga 2,8 väger 4,8 i verkligheten.
Fast å andra sidan förstår jag inte heller att jag som i huvudet inte väger mer än sisådär 50-60 kilo enligt vågen väger 70. Märkligt.
Mera saker som i upplevelsestunden kändes overkliga men i efterhand visar sig vara supersanna är följande.
Jag och Pelle åkte tunnelbana tillsammans.
Kan låta som en bagatell men om man beaktar det faktum att vi endast gjort det en handfull gånger under dryga 20 år så förstår ni att detta måste omnämnas.
Till händelsen kan även nämnas att detta var dagen efter ’de två partynas afton’, solbrillorna på bilden behövdes därmed av flera själ...

Jag har upplevt min andra stämma, det för Ericssons på Globen.
Eller stämma å stämma, denna händelse var mer att betrakta som ett event.
Ett ganska stort event.
Tusan så trevligt ska väl tilläggas.
Och mer blommor blev det!

Här om dagen när jag kom hemsvischandes med min lilla bil uppstod tappad haka och tefatsögon (den nyfikan Carina hade stora problem med att inte ringa kvällstidningar, sätta på den numera obefintliga polisradion eller skicka in hemlig avlyssningsutrustning).
På vår vändplan stod 4 pikébussar, 3 polisbilar och ett gäng civilbilar uppställda i hyfsad kaotisk ordning.
På trottoaren stod 14 tuffingar uppradade med händerna över huvudet.
Det visade sig att detta var en räd mot gangstergänget Black Cobra, ett gäng tuffingar från Stockholms södra delar – att hela razzian hamnade just ’hemma på vår gata’ berodde mest på tillfälligheter. De försökte smita och hade ingen aning om att vår väg är en återvändsgränd. Enligt säkra poliskällor (de fanns liksom på plats) hade inga av de gripna någon anknytning till vårt område.
Under 1½ timme kunde den som orkade beskåda spektaklet innan de i olika bilar forslades bort.
Vår älskade ’Tant Lilly’ har gått bort.
Lilly är ingen direkt släkt utan min mormors barndomsvän. För mig har hon dock alltid varit just min ’tant’.
Vid 97 års ålder somnade hon in ’hemma’ i Karlstad.
Tyvärr hade jag ingen möjlighet att närvara vid begravningen men mamma var där och representerade släkten.

To be continued
/Carina

2 x party

Å här kommer mera!
Först kommer ingenting å sen kommer ingenting å sen kommer allt på en gång – är det sådant som kallas ’catch up’ effekten ?!?

Jo, den minnesgode kommer säkert ihåg att vi hade ett grymt liveband på födelsedagsfesten förra sommaren.
Nu var det dags för deras egen fest, ’On the Rocks’-party.
Traditionen säger att den går av stapeln på restaurang Station, så även denna gång.
Vi (jag och Perre) lämnade vår sötnosvovva Dessi hos ’Farmor Gurli’ i Fredhäll
Tanken var att vi sedan skulle gå till DN Huset och ta en taxi därifrån (ni inbodda vet vad jag talar om)
Ingen taxi fanns tillgänglig så vi fortsatte vår promenad.
Och vi fortsatte vår promenad.
Å vi gick å vi gick.
Fyrtio minuter senare och ungefär 200 meter från krogen dök första lediga bil upp.
Alltså alla som känner till Stockholm vet att det i normala fall vimlar av lediga bilar, men icke denna lördag.
Detta innebar en promenad i runda slängar som mellan Lund och Malmö (nåja, vi Stockholmare har möjligen en liten tendens att överdriva…), hur som helst var det långt som tusan och skodona var inte av promenadkaraktär.
Något sliten mötte vi Åsa och Lasse. Käkade gott och tog säsongens första rosé.
Sedan var det rock´n roll för hela slanten.
Upp dök även min gamle vän Frallan med sonen Markus.
En son med lite rockstjärnestatus över sig och får han själv välja kommer vi säkert få höra mer av honom i framtiden (mer fakta finns på stoltfarsa.se eller sök på Titan på FB)

Det mesta har en förmåga att hända samtidigt så även denna kväll.
Efter att ha rockat till Highway to Hell drog vi vidare till Big Ben på söder.
Där spelade nästa bästa band ’FarbroBarbro’ – sångaren Stefan en barndomsvän till Perre och gitarristen Magnus en gammal kollega till mig (mer info även här på FB)
Något nyare modernare låtar och helt jädrans fantastiskt bra.
OCH äntligen… hmpf…
Som jag har väntat.
För första gången blev jag uppraggad av en tjej.
Lite smått förlägen
Lite smått smickrad
Mycket glad över Pelle

Rock´n roll
/Carina

Some Catch Up!

Idag – denna dag har jag släpat med mig min bärbara till jobbet, det i hopp om att hinna göra lite blogginlägg.
Blogginlägg blev det, eller snarare faktainlägg varken särskilt fyndigt eller roligt alltså.
Jag kan vara en jädrans trist människa.

Här sitter jag med all tid i världen till mitt förfogande men får ändå inte till de ’privata’ sakerna.
Öhh, privata saker på arbetstid !?!
Japp, så sant som de e sagt.
Just nu har vi det ruggigt lugnt här i ’Stämmoteamet’.
’Gör vad ni vill så länge ni gör det ni är här för att göra’ är budskapet.
Så egentligen är detta det ultimata jobbet (bortsett då från att det är tidsbegränsat och att man inte kan jobba hemma) för att kombinera nytta med nöje.
Men icke jag inte.
Får inte ett enda vettigt dugg gjort, förutom det jag är här för att göra då förstås.

På lunchen tog jag mig utanför Waterfronts väggar och möttes av en strålande sol. Underbart.
Härlig syn, folk med solglasögon, dunjackor, shorts och linnen, tjocka stövlar och tunna sandaler i en salig blandning – det var med andra ord en ganska ordinär vårdag.

Mina blogginlägg har under den senaste tiden varit lika sällsynta som solbrännor på tunnelbanan.
Så för att visa att jag inte helt och hållet negligerar er bjuder jag på uppdateringar.
Vi börjar med att visa mig i en icke godkänd Årsstämmostass.
På en Bolagsstämma krävs en mer korrekt klädsel och tror inte att OM hade passat – mer än möjligen på just på OM´s Årsstämma (vilken ’vi’ inte är inblandade i).
Jag var på Fabeges Årsstämma.
Förutom en journalist som kände sig lite åsidosatt var det var trivsamt.
Därifrån kommer de vackra blommorna!

Vi har haft vinlotteri på jobbet.
Mitt bidrag var förstås (ja, även en sann Liedholmare måst KÖPA) vin från ’gården’.
En flaska gick till glad vinnare och kollega och den andra följde välvilligt med hem och som en glad tredjepristagare fick ytterligare några skönheter åka med på tunnebanan till den södra förorten – jo man tackar.

Sen har vi sokm bekant flyttat.
Så här tomt och trist såg det ut efter att vi lämnat lokalerna på Regeringsgatan.
Kollega Britt ser å andra sidan alltid glad ut :)

Mer uppdatering senare
/Carina

Nytt Fredagsinlägg

Så sant så sant.
Det blev inget fredagsmail förra veckan – knappt denna vecka heller för all del.
Skulle kunna be om ursäkt för det.
Men nix. Jag gör inte det.
Jag har nämligen en ytterst legitim anledning till min frånvaro – det kallas arbete (tro´t eller ej...)br> Senaste veckan har jag genomlidit något av mandomsprovet i Årsstämmeadministrationshantering (eller vad det nu kan heta), det har nämlish varit avstämning årsstämning bolagsstämning inklusive god stämning. En herrejösses massa utländska fullmakter inländska fullmakter som genom att be till högre makter skulle gås igenom, hanteras och registreras.
Listor skulle skrivas ut, kontrolleras, granskas och inspekteras.
Möte med kund. Tjo och tjim!
Nya saker som ska checkas av innan den slutliga besiktningen och utchecknngen kunde ske – mycket pyssel var det..., men kul

Som den lilla pricken över i:et har jag noll och ingen erfarenhet av just dessa saker.

Det är tur att jag är så noggrann och strukturerad =)
Mitt i allt detta hade företaget den goda smaken att välja att flytta.
Alla som har flyttat vet vilket kaos jag talar om.
Vi talar om kaos!!!
Numera sitter jag i det eminenta nybyggda Stockholm Waterfront. Om det är så himla mycket bättre ska jag låta vara osagt. Nåja, det var i alla fall därför som det inte blev något Fredagsmail eller blogginlägg heller för den delen. Övrig oumbärlig information är att jag numera är lycklig ägare av en LG Optimus X2.
Den är ascool, har mängder av funkioner vilka jag ännu inte lärt mig en promille av.
Lite att jobba på även där mao...
Så, Ett livstecken.
Snart är det AW (för den oinvigde, after work) – å sen är det helg.
Fram med grillen Perre
Sebban ska säkerligen göra lika som Loppan, nämligen ut och socialisera sig i solen bland vänner och bekanta.

Hörs när vi hörs
/Carina

JOBBBAAAAAA

De e lite körigt just nu.
För att inte säga enormt jäktigt
Det är mycket att göra, fantastiskt jädrans mycket att göra.
Känner mig småstressad.
Det är så mycket att jag liksom varken hinner med blogg eller mig själv, att inte hinna med sig själv är närapå en smärre katastrof.
Jag faller ihop som en skadeskjuten skata som sett sina bästa dagar, sätter på mig skygglappar, dricker kaffe, blir splittrad, driver på mig själv att gå igenom saker å ting om å om igen. Tror att jag glömt något, sliter mitt hår, lägger pannan i djupa veck, tar djupa andetag och tänker 'äh, inget är väl värre än att det går att lösa'.
Här får man bekänna färg!
Det är inte helt lätt att alltid vilja vara perfekt… å det är skillnad på att vara och att önska...
Har inte suttit ner på hela dagen, bortsett då från tunnelbanan i morse.
Enligt initierade källor kommer detta tempo hålla i sig fram till onsdag nästa vecka – ge mig kraft.

Trampade ihjäl en spindel igår, resultatet såg ni i förmiddags.
Känner mig smått blåst idag, både inomhus och utomhus.

Jag har föresten gjort upp med Telenor. Efter att ha fått vänta på MIN nya lur i både tid och evighet (i mina mått mätt) så hade ’de vänligheten’ (inte helt utan en viss påtryckning) att faktiskt säga upp mitt nytecknade avtal.
Nu är jag fri som fågeln och kommer kunna teckna nya papper med butik med trevliga människor.
Plikten kallar
/Carina

Somebody stop me...

Oops!... I Did It Again…
Yr och lycklig over mina nyinköpta stövlar sveptes jag med i det allmänna glädjeruset som omsvärmade mig.
Glad i hågen surfade jag runt bland landets bloggare och vips så trillade jag dit. Igen.
’Men vad sjutton Carina’
Jag skyller på Linda.
Hade inte hon haft en sådan trevlig och underhållande blogg så hade jag inte besökt den, och hade jag inte besökt den hade jag inte fått reda på att man i butiken ’Två små Gummor’ i Nora reade ut Ka Ching Pocket dress till 50% och dessutom skickade fraktfritt.
Så, det är helt å hållet Lindas fel.
Att jag har önskat mig en sådan sedan de kom ut (hade tillåme en liten förhoppning om att tomten hade hört min önskan...) men har avskräckts av både prislapp och pengabrist gör ju inte att ett inköp hamnar i ett sämre läge.
Så vad tusan, rätt storlek och halva priset – åter igen, köpläge så det visslar om det…
Menar, när ska man annars slå till om inte då det är just halva priset. Bara undrar???

Mumlade lite i förbifarten för Perre igår att stövlar var inhandlade. Innan han hann protestera fyllde jag på hans vinglas, lade upp mer mat på tallriken och log mitt allra vackraste leende.
Dessutom gjorde Färjestad mål precis och all uppmärksamhet riktades för en kort stund mot tv:n.
Sen bubblade middagsgästen mamma på så ämnet liksom kom i skymundan.

Fick en hint om att jag sannolikt kommer behöva jobba både hela torsdag- och fredagskvällen samt troligen även lördag.
För en ovan arbetare som jag känns detta lite skrämmande å andra sidan känns det som en bonus med tanke på de senaste dagarnas köp (observera, mycket viktiga inköp).

Velourgumman
/Carina

Ilse Jacobsen

Nu skäms jag.
Fasiken ‘I am a bad shopoholic – bad, bad, bad Carina’
Tänk att jag har så nedrans svårt att stå emot när rabatterna pockar på.
Jag är en dålig människa med usel karaktär.
Vem sa att jag behövde ett par stövlar???
Jag hade dessutom ingen aning om hur mycket jag verkligen behövde dessa skönheter förens de stirrade på mig, de tilltalade mina sinnen och övertygade mig om att ’dessa stövlar var meningen med livet’ och med 25% rabatt fanns det inga alternativ – det var köpläge, bara att slå till liksom.
Möjligen kan en viss påverkan från andra bloggare och diverse modemagazin ha en liten del i det hela. Men bara liten. Tusan hakar.
Det är väl inget fel på de gummistövlar jag har?
Att de är ärvda av Sebban, närmare 15 år gamla och skogsgröna gör väl inget, det är ju ändå ett par hederliga kvalitets Tretorn.
Tittar man väldigt noga så börjar faktiskt gummit se lite torrt ut, men de håller tätt och fungerar alldeles utmärkt på mina skogspromenader med Dessan.
Dessutom har jag jobbat så väldigt mycket sista månaden så jag var verkligen värd ett par gummistövlar (hur sjutton är man värd ett par gummistövlar?).
OM det nu inte vore för att jag ’verkligen behöver’ ett par Ilse Jacobsen, jorusåatteehh…
Ser för mitt inre hur jag kavat spatserar runt med ett par ’skitsnygga’ stövlar, hur jag världsvant rör mig mellan skog och mark och mitt i city.
Men vad farao – vem försöker jag lura???
Nåja, nu är köpte genomfört och jag kommer säkerligen älska dessa nykomlingar i min stövelfamilj.

Säg inget till Perre bara, han kommer riva mitt kreditkort i millimeterstora bitar, klippa plastkorten till oigenkännlighet, dra ner på hushållskassan och tvinga mig köpa storpack av blodpudding resten av året.
Men vänta nu, om jag inte minns helt fel så satt han där med kreditkortet i högsta hugg framför datorn själv här om dagen – moohaahhhhh…
Yes – stövlarna är i hamn =)

Stövelfetischisten
/Carina

Pendlartankar

Det här med åka tunnelbana fortsätter att fascinera mig.
Dagligen väller nya upplevelser, föreställningar och känslor över mina sinnen.
Å andra sidan är det helt jädra galet hur snabbt man vänjer sig vid saker å ting. Från början promenerat jag lugnt och sansat mot spärrarna, plockat nogsamt upp ’resekortet’ ur fodralet och stillsamt lade det mot kortläsaren.
Numera har jag utvecklats till något av en ’tunnelbanehuligan’ (om än något motvilligt), småspringer mot spärrarna, slänger lite nonchalant fram kortet (förstås utan att ta fram det ur fodralet), drar åt mig ett ex. av Metro och suckar över att behöva vänta i hela 3 minuter på nästa tåg.
På perrongen ställer jag mig strategiskt först i förvissning om att just jag ska få en sittplats. Sedan sitter jag där och halvslumrandes iakttar folk, lyssnar på mobilkonversationer och tjuvläser andras tidningar.
När jag stiger av kliver jag med kraftfulla steg mot grindarna och irriteras över hur ’oootroligt’ sega de är (grindarna alltså).
Testade att förena nytta med nöje genom att ta med en bok.
Det skulle jag inte ha gjort, åksjuka var mitt andranamn. Efter tre sidor vällde illamåendet över mig och resten av färden stirrade jag stint mot de mörka tunnelväggarna.
Hemresan går allt som ofta i samma hysteriska tempo. Jösses, alla vill ju heeem.
Att få en schysst fönsterplats, luta huvudet mot väggen, sluta ögonen och slumra till. De är målet.
Att kunna slappna av så man somnar måste vara det ultimata beviset för att jag resignerat – att jag accepterat att tillhöra ’det pendlande folket’.

I helgen shoppade jag loss – i de nya hårdare spartidernas bemärkelse.
Köpte ett par svarta ’fin’ byxor, tänkta att användas på kommande stämmor, här krävs nämligen proper klädsel (har dock förmåga att känna mig som en ’Lopploella’ i det mesta)
Även nagellack, schampo och en ny snitsig scarf införskaffades, inte direkt någon gerillashopping mao.
I lördags var brorsan med yngste här på middag, eftersom vi inte setts på evigheter var detta jättetrevligt.
I söndags var vi hos mamma på middag, eftersom vi inte varit där på evigheter var detta jättetrevligt.
Annars går jag fortsatt i väntans tider, inte lika trevligt.
Alla, menar då ALLA butiker i hela jädra Sverige verkar ha fått in LG Optimus utom just Telenor.
Telenor och deras nonchiga säljare står för närvarande inte vidare högt i kurs.
Kan säga att jag är ruskigt irriterad på Telenor.

Småsurig /Carina

1 April

Får inte ni lust att ibland saga precis vad ni tycker.
Skippa alla diplomati, allt kringgående och runtgående …
Rätt och slätt säga sin åsikt – rakt ut.
Jag får i alla fall det. Ganska ofta.
Herre jisses tänk vilken skön känsla att våga säga sin mening om saker som man stör sig på (i alla fall så som jag stör mig på).
Att då och då våga göra ett ställningstagande, sträcka på ryggen och säga;
’Du din andedräkt är helt fasansfull, hörde att Listerine sökte testpersoner!’
’Ursäkta, men du stinker verkligen svett, dags att testa en ny deo?’
’Din fotsvett ’is killing me’, funderat på att byta skor?’
’Hallå, du passar absolut inte i den där färgen/modellen, du kan få ett gratis tips - kontakta en stylist?’
’Förlåt men din parfym luktar verkligen inte gott – köpt den på Skunkstore?’.
’Hmm, du 80-talet ringde – de vill ha tillbaka sin frisyr’.
Såg en jättetjockis på tunnelbanan här om dagen, hon satt med en stor påse godis i näven och tuggade förnöjt i sig. Jag hade så god lust att helt enkelt säga ’ ’Sorry, inte min sak att lägga mig i men den där godispåsen är sannolikt inte din smartaste draget idag!’.

Klart jag inte sa något, jag vill ju absolut inte vara dum – bara ärlig (och kanske kan en sådan kommentar från en främling vara början till en förändring, vad vet jag???)

Å vem är jag som tar mig friheten att sprida sanningar omkring mig (kände mig vid den tanken som en hemsk människa)!?!
Men nej då, här ska man vara fin i kanten, inte såra inte göra illa och därmed inte säga något – hur schysst är det???
Istället går man runt och ler, tiger, vänder bort näsan och byter menande blickar med andra plågade medlidande...
Trots att jag är medveten om min bristfälliga diplomatiska ådra pockar ’sanningssägaren’ inom mig på och grodorna väller ibland ur mig likt nypoppade popcorn.
För jag bara MÅSTE säga som det är, för vem gör annars det???
Frågan är. Gör man personen ifråga en tjänst eller otjänst.
Funderar på det!

Å just, 1 april idag.
GRATTIS GRATTIS PATRICIA PÅ 40-ÅRSDAGEN!
KRAM FRÅN OSS!
Ännu en lugn helg hägrar.
Känner mig helt slut efter den här veckan.
Sebban planerar nya lägenheten,
Loppan planerar oplanerade utgångar
På söndag fyller min älskade Swift 4 år, jösses vad tiden går.
Minns som om det var igår vi träffades.
Min lilla fina bil

April April
/Carina
Inte en Molly så långt ögat når