Fredagsmailspaus!

Igår var det visst fredag.
Fattar ingenting, det var de ju i förrgår också???
Kan någon vara så vänlig och rätta till tiden. Tack.
Nej det får nog bli så.
Jag tar och kopplar bort, kopplar av och kopplar ur.
Lite semester några dagar eller så.
För övrigt precis lagom tills alla andra kommer tillbaka från sina ledigheter.
Känns märkligt att ha så här sen semester.
Är inte helt bekvämt.

Paketet från Tradera har kommit till rätta (mest menat till den trogen Bloggläsaren)
Provrummet har levererat så här sitter jag i den allra underbaraste Amie dress (även detta till den trogne Bloggläsaren).
I trygg förvisning om att Mamsen flyttar in och ser efter hund och hus ger vi oss iväg på en ny roadtripp.
Denna gång är det Halland som ska få sig en omgång.
Några nätter i Halmstad och några dagar i Varberg.
Lite Vingåker, lite Ullared och lite Freeport ( i gengäld är jag rädd för att det blir MYCKET nedlagda militäranläggningar, flygmuseum, bunkrar och andra mer eller mindre okända platser som jag inte hade en aning om att jag ville besöka) – men vad gör man inte för konsten.
Hmpf, alltså alltså shoppingen.
Semester är att kompromissa och förena nytta med nöje!

Sebban håller sig enligt egen utsago även denna helg hemma, eller i alla fall på farvatten nära hemmet...
Loppan skulle visst dricka snaps i Hälsingland eller vad det var...
Mina bästa gossar!

Paus it is
/Carina
& Perre

Roadtripp Dalsland

Förra helgen klarades Dalsland av.
Jodå vi har varit där förr. Ganska många gånger faktiskt.
För att vara exakt har jag ingen aning om hur många gånger som vi har härjat där. Men många är det. Väldigt många.
Dalsland är lite av världens ände.
Man åker inte dit om man inte har ett ärende liksom.
Nu hade vi både anledning och ärende, Perres pappa inkluderat fru bor där sedan 20 år.
Å när det vankades ännu ett mc-köp i krokarna satt en tripp till urskogen som gjuten.
Dessan var med och vi åt, vi sov och vi drack vin (vill gärna poängtera att Dessi drack vatten).
Vi hälsade på Perres halvsyskon (eller vad man nu ska kalla Perres pappas frus barn) och vi han shoppa i Trollhättan (personligen en av höjdpunkterna ;).
Med andra ord en rätt trivsam helg att lägga till handlingarna.

Mot nya äventyr
/Carina

Utebliven leverans

Ibland mår man som när man drar ur proppen i badkaret – slurp å all energi är borta.
Har haft lite flyt ett tag - varit inne i lite av ett ’flow’.
Det känns så jädrans schysst.
Har sökt flera jobb, det har känts bra.
Har liksom varit på G.
Och som ett brev på posten dyker man.
Kvar blir en heffaklump med noll vision, en massa irritation, frustration och på gränsen till depression
Fick besked om att potentiell arbetsgivare gått vidare med annan sökande.
Känner oro både inför min egen framtid och andras.
Fick indikationer om att jag varit för personlig i bloggen.
Har jag det?
Å så allt annat elände här på jorden. Blir låg.
Att de ska vara så jädrans svårt!?!

Fyndade ett Magnolialinne på Tradera. Betalade per omgående.
Det är nu över en vecka sedan och inget linne är levererat.
Enligt säljaren är det skickat. Förstås.
När Provrummet äntligen hade vett nog att rea till 50% blev det köpläge.
Tre plagg inhandlades, dagen efter fick jag besked om att endast två skulle levereras eftersom ett redan tagit slut.
Surt eftersom det uppenbarligen gick att betala för varor x tre.
Det här är också en vecka sedan – inga plagg är levererade.
Enligt Provrummet är det skickat och enligt Posten är orden gjord men inget paket skickat.
Ej heller några pengar är återinsatta på mitt konto.
I shoppingivern klickade jag även hem en LK i mörkblått från Tradera.
I beskrivningen nämndes inget om den var i ull eller bomull å jag mitt pucko frågade aldrig.
Var så korkat säker på bomull – för det var de jag ville ha.
Behöver jag säga att den var i ull. Fasiken.
Börjar bli ruskigt irriterad – sur som en citron.
Arg som ättika och besviken som en gris
På allt.

Provade underbar kappa.
Halva priset till trots var den för dyr.
Mao ingen leverans där heller. Fasiken (igen).
Surkartet
/Carina

Fredagsmailssemester

Hade tänkt att ta semester – Fredagsmailssemester.
Men så insåg jag att ni finns där ute, ni trogna läsare som inte gör annat än sitter där och väntar på att jag ska leverera mina verbala fyndigheter.
Så för er skull.
Klart att det ska vara ett Fredagsmail!

Fast, bloggenergin börjar avta och har mer eller mindre gått in i något slags semesterkoma.
Orden sipprar mellan fingrarna och har svårt att forma tankarna.
Å andra sidan är jag lite så mest hela tiden.
En inspirationsmänniska, ibland flödar orden och ibland kommer de liksom inte till mig.
Egentligen är jag ingen bra bloggare. Inte alls.
Man förväntas skriva om vardagens händelser och personliga vendettor. Det är jag dålig på.
Näe jag är nog mer av en kåsör, någon som skriver om högt och lågt, vad som helst, vardagligt och oväsentligt.
Jag överlämnar inläggen med kärlek till läsaren.
Det viktiga för mig är inte fakta – utan att orden levereras med glimten i ögat.

Var på mammografi i veckan.
Om inte tyngdlagen redan har tagit ut sin rätt så ser denna djävulsmaskin till att hjälpa naturen på vägen.
Stod där barbröstad och mammografidamen säger till mig att sträcka händerna rakt upp, lite som hand´s up.
Gör som jag blir tillsagd, varpå damen säger ’vilka bruna bröst du har!’
Hmm, vad svarar man på det?
Ehh, ok – tack eller nå´t.

Inatt blev jag väckt 02.30.
Loppan ringer.
Reaktionen är alltid den samma.
1) Han ringer, alltså lever han
2) Han ringer 02.30 vad har hänt, vad behöver han hjälp med, vart behöver han bli hämtad?
Men nej då.
Han ringer mest för att berätta att det är så vackert vid havet.
Han sitter på Västkusten och tittar ut över vågorna som slår mot klipporna, blev lite nostalgisk och tänkte på alla barndomssomrar vi tillbringat i Varberg.
Han är väl för söt, den lille parveln.
Sebban håller denna helg till i Stockholmstrakten
Han var enligt uppgift vid denna tidpunkt på en adress inte långt hemifrån.
Jag och Perre ska kolla hoj.
Jodå helt korrekt, han har redan fyra.
Därmed lämnar vi detta område.

Ha det bäst
/Carina
Perre
& Dessi

Gammelbo

Genom djupa skogar och slingriga vägar kom vi fram till Gammelbo.
Vid vägkanten stod en skylt med ortsnamnet Gammelbo.
I de allra flesta fall som jag känner till möts man av en skylt som berättar att man åker in i orten och en bit längre bort möts så av baksidan av en likadan skylt som då indirekt förkunnar att man åker ur den nyss inpasserade byn.
Inte här – här får man ha ögonen med sig.
Ortsskylten har samma budskap på båda sidorna, det står alltså Gammelbo från båda håll.
Orten är med andra ord cirka 20 centimeter. Så jädrans underbart!
Som tur är bor Javabönan och Kaffemannen precis exaktemente vid denna skylt, vilket definitivt underlättade det hela.
Huset, en röd härlig gammal träbyggnad med massor av potential håller de varsamt på att renovera.
Man kunde ana tendenser till små storverk.
Måste skicka en varm kram och eloge till Maria över hennes tålamod och envetenhet.
Jösses säger jag bara.
Jag hade definitivt inte fixat detta.

Fick även den stora äran att gå igenom Odd Marias kreationer.
En gedigen skara värd en förmögenhet fyllde hennes klädskåp.
Med den samlingen tillhör Fru. Javaböna definitivt Bergslagens egen OM-societet.
Senare bjöd Maria och Fredrik på en smaskig middag, gott att dricka och nedrans trevligt sällskap.

Dagen efter serverades det en riktig kvalitetsfrukost, en måltid i världsklass.
Jag fick, som i mina barndomsdagar glufsa i mig mjällom med messmör, det i måttlösa mängder.
Som guld för magen.
Innan vi drog oss hemåt tog vi oss en titt på Gammelboden alltså Marias egen gårdsloppis.
De e orättvist.
Jag vill också ha en egen gårdsloppis.
Gick runt och kurtiserade bland fynd, skräp och prylar i allmänhet.
Som en liten gåva av bästa Maria fick jag välja vad jag ville.
Synade bord, stolar, tavlor och porslin, fast de var visst inte till salu... he he...
Istället föll valet på ett alldeles underbart vackert litet kakfat i glas.
Tack allra snällaste du.

We be back
/Carina
Perre
& Dessi

Roadtripp Bergslagen

För ungefär cirka precis omkring exakt en dryg vecka sedan var jag och Perre på en kortare roadtripp.
Det är inte klokt vad tiden går fort...
Vi besökte inte bara hans XR´s grusturstrakter utan även två av mina Blogglogghomefriends.

Inledde starkt med att dra hemifrån knappa två timmar senare än planerat, vem av oss två goda kålsupare som var sen bör inte nämnas men kan säga att det var inte en hon.
Drog raka spåret till en av de sötaste byhålorna jag besökt, Lindesberg.
Läget vid Lindesjön var helt magnifikt, söta hus i mängder, den som säger något annat är antingen blind eller så har han/hon inte varit där.
Raka prydliga gator och vackra hus - ordning och reda, precis i min smak.
På agendan stod en lunchdate med Linda.
Gunnarssonskan är en klar favorit i bloggvärlden, jag gillar hennes raka och ärliga sätt både att skriva och uppföra sig.
Hon är otroligt lättpratad och som frisör måste hon vara kundernas favorit, kan inte vara många stunder av pinsam tystnad som uppstår där inte.
Vi plockade upp henne på salong Figaro.
En helt okej lunch intogs på en mysig krog snett över gatan.
Tack för titten och trevligt sällskap.

Därefter drog vi vidare till Nora.
Inte för vi hade något särskilt ärende dit mer än att vi var allmänt skönt nyfikna.
Nora blev ingen besvikelse.
Ännu en Bergslagspärla denna gång på kanten av Norasjön.
Stan lär vara en av Sveriges bäst bevarade trästäder med byggnader från 1700- och 1800-talet, verkligen en stad att förälska sig i.
När vi ändå var där var jag förstås tvungen att besöka butiken Två Små Gummor.
En butik som däremot blev lite av en besvikelse.
Inte särskilt stort utbud, personal som knappt noterade att man kom in och en rea som inte var värd namnet.
Nu ska jag väl tillägga att detta är sett med rätt bortskämda fyrkantiga 08-ögon.
Så´n e jag!
Ska man med på Javabönan och Lindas goda initiativ till OM-träff i Nora den 20 augusti ska man göra det för att träffa två av OM-världens guldkorn å inte för att fynda loss.
De e i alla fall min alldeles egna ärliga åsikt.

Det kan du skriva i sten på
/Carina

Historia har skrivits!

Igår fick jag bevittna något historiskt, något unikt, något som jag näsan hade givit upp hoppet om att få uppleva.
Något som varje kvinna drömmer om.
Fortfarande, över 24 timmar senare är jag mållös och förstummad, en varm och glad känsla sprider sig fortsatt inom mig.
Perre har, för första gången i sitt liv – rensat avloppet i badrummet.
Japp, de e sant – alldeles sant.
Han må vara hur macho som helst, glida runt på sina coola bågar, lirar gura som en superstar, ratta bilar som en hjälte, windsurfa, köra inlines och paddla kanot - men när det kommer till mer handfasta vesäntligheter så som att ta kål på spindlar, vittja råttfällor och rensa avlopp har de sysslorna obönhörligen alltid hamnat på mitt bord.

Det började med att jag stod i badrummet med skurborsten i högsta hugg han kommer in och frågar vad jag ska göra (vilket möjligen kan te sig som en rätt korkad fråga, men de e okej), tänkte skura badkaret svarar jag (nu är det 90% Perre som badar, men de e också okej).
'Hmm, det rinner dåligt i handfatet, det skulle nog behövas rensas' - säger han med en fundersam röst.
'Ja absolut' svarar jag, de e bara att göra!
Döm om min förvåning då han sätter sig på huk och börjar pilla på rören och lite frågande undrar om det är här man skruvar loss?!?
Jag, som nu har intagit en rätt avvaktande position över vad som komma skall säger ’ja’ och försöker instruera utan att skriva på näsan.
’Okej’, säger Perre.
Han går resolut ner till köket och hämtar allehanda tänkbara verktyg.
Dryga 20 års erfarenhet har lärt mig att Perre kan ha en tendens (hmpf…) att bli smått irriterad då det vankas fysiskt hempyssel jag tog därför det säkra före det osäkra.
Drog på mig lite kläder och meddelade att jag hade viktiga ärenden till Centrum.
Kommer sen, lycka till älskling!

Två timmar senare är jag tillbaka, ropar ett glatt ’Hej hej – vi (alltså jag och min ständiga följeslagare Dessi) är hemma nu'.
'Hej Hej', svarade han lika glatt från övervåningen.
Hmm, det där lät lite för bra.
Går och upp och hittar honom i en relaxad ställning i soffan och med ett skinande badrum.
'Gick det bra?', frågade jag.
'Absolut', säger han.
'Inga problem!
Stannade upp, övervägde hans ord.
Insåg att det lät sant.
Superfixaren!
Fasiken, det är de jag alltid har känt – han har potential min Pelle.

Lyckligt lottad
/Carina

Grattis Carina!

God morgon och grattis Carina!
Åh, tackar så mycket Carina
En klassisk fråga, hur känns det?
Bara bra faktiskt.
Går väl inte att jämföra med dunderkalaset förra året men helt okej.
Femtioett, du börjar bli till åren.
Nja, det beror helt på hur man ser det.
Eftersom målet år 100 kan man säga att jag egentligen bara är en bit närmare målet.
Har du hunnit bli firad något?
OM jag har blivit firad – finns det coola katter i Afrika???
Jösses amalia å dra mig baklänges, började undra om det var någon slags repris på 50!
Perre inledde 05.30 med present och fika på sängen.
Telefonen började väsnas runt 09.00
Satte mig vid datorn och fnittrade förtjust över alla inlägg på Facebook.
Yes I am alive å jag älskar det!
(kändes nästan som det var riggat vilket jag å det bestämdaste kan dementera att det inte var, i alla fall inte av mig...)
Härligt att höra men vad önskar du dig då?
Tja, som den opretentiösa politiskt korrekta individ jag är så får det bli fred på jorden.
Himla kul, kom igen nu – vad önskar du dig egentligen?
Överraskningar och Diamanter!
Du vet om att du inte är särskilt lätt att överaska va!?!
Hmpf, jo jag veeet – men jag gillar det ändå.
Jösses, folk får väl improvisera ;)
Förra året blev jag för övrigt överraskad hela tiden – helt enkelt askul!
Å, diamanter???
Japp, eller det räcker faktiskt med en.
För många år sedan fick jag en briljantring av Perre.
Trots att jag märkte att själva stenen satt lite lös fortsatte jag att använda den. En dag, närmare bestämt för tre år sedan på Ullared (av alla ställen) upptäckte jag att stenen var borta, så nedrans trist. Sedan dess har jag velat ha en ny sten, eller tja… briljant i ringen.
Ok, jag fattar.
Men det blir svårt att få det till en överraskningen eftersom du envisas med att gå runt med en ring utan sten på fingret (ditt pucko..).
Ja ja, jag vet…
Men den där ringen betyder mycket och jag tar ogärna av mig den.
Provade föresten att under en period ta den av och lade den strategiskt så att Perre skulle se den samt informerade om det olyckliga i att gå runt med en briljantlös ring.
Efter en tid gav jag upp.
Man kan säga att mina vinkar inte hade givit önskad effekt.
Ja men du vet… karlar…
Händer det något annat skoj idag?
Nja, Perre jobbar hela dagen.
Sebban är på Gotland och Loppan i Båstad.
Brorsan och Co är i New York och det regnar ute (noteras i en dyster något moloken ton).
Jo, mamma kommer över och så ska jag vaxa benen, kanske inte så skoj, men ack så nödvändigt (alltså vaxningen).
Man kan väl hoppas på att bli bjuden på middag ikväll.
Instämmer på samtliga punkter och middag är du förstås så väl värd!
Då får jag önska dig en fortsatt bra dag Carina
Det ska jag ha.
Tackar Carina.

/Carina
1960-07-15

Tompe!

Tompe Tumpe Skumpe Klumpe Dumpe.
Brorsans älskade vovve, Dessans kompis och en av vovevärldens snällaste individer är numera i hundhimlen.
Jag är säker på att han har det bra där.
Är stolt och glad över brorsans modiga men allt annat än lätta beslut att på ett värdigt sätt låta Tompe lufsa vidare till en plats där han har det bäst.
Stora gröna ängar, grisöron och ben i massor, gigantiska bollhav och vänliga människor som står i kö för att få klia honom bakom öronen.
Dessie var Tompes idol, han följde vare steg hon tog och lydde varje rynkning på nosen.
Skällde hon så skällde han, gick hon ut genom hålet i staketet så gick han ut genom samma hål.
Tror att även Dessie kommer sakna sin följeslagare.
Tompe har levt ett bra liv.
Där han är nu kan han utan ömma bakben fortsätta att lunka runt och liksom en Ferdinand lägga sig under en korkek och dofta på blommorna.
Tompe blev 13 år.

Sov gott Skumpe
/Carina
Perre
& Dessie

Fredagsmailet

Men vad tusan!
Jösses!
Är det redan fredag ?!?
Hur gick det här till???
Jag som inte förberett något Fredagsmail.
Nåja, får väl helt enkelt improvisera.
Helt enkelt strunta i det genomtänkta, det kluriga, det planerade och överlagda.
Bara köra på.
Freebasea lite.
’Å det är ju jag verkligen bra på host, host…’

Farsta Centrum har äntligen tagit sitt förnuft till fånga och återinfört P-skiva.
Ska dit och shoppa när jag fått ur mig dessa rader.
Igår en sväng till Gålö.
Idag kommer Kicki & Berra hit på middag.
Gräset är nyklippt.
Det är extremt mycket smultron i år. Då menar jag EXTREMT mycket.
Imorgon middag för den släkt som vi genom åren skrapat samman.
De e skönt med semester, hmpf…
Några tankar från en håglös, arbetslös, något uppspelt och förhållandevis rask Carina.

Sonen den yngre har lovat att förära oss med sin närvaro imorgon (å gör han inte det ska jag personligen ta honom i örat)
Sonen den äldre skulle visst till någons landställe å ska han inte det hoppas jag att han kommer hit han också.

Ha en god helg
We will
/Carina
å Perre

Dags igen...

Då var man där igen.
Bland de grå väggarna, de grå golven, de vita gardinerna och de kirurggröna lugnande skrivborden.
Personalen är lika intetsägande och håglös som vanligt.
De besökande lika nedstämda och modfällda som alltid.
Varför får det här stället alltid att känna mig så dyster och värdelös – det borde ju vara tvärtom !?!
Man borde gå härifrån fylld av entusiasm, energi och förväntan.
Ja, jag talar om arbetsförmedlingen.

Igår var den sista dagen på jobbet (for now on…, säger hon med ett positivt leende).
Även om lovorden haglade och fyllde mig med glädje och värme var det ändå lite ledsamt.
En ledsen clown med en påmålad glad min eller vice versa.
Fast arbetslös???
Nja, jag vet inte ja…
Ser nog det hela mer som en välförtjänt och hygglig semester,
med goda förhoppningar inför hösten.

För att fira att jag nu går på ’ledighet’ blev det igår ett besök på Mathilde.
Priserna är nu på mycket behagliga 50%.
Två plagg (å jädrar i havet vad nära det var ytterligare några godbitar rykte med) fick den äran och flytta till Skrattmåsvägen.
En blus å en kofta.
Efter dessa välinvesterade pengar slog jag till på brakmiddag alá Carina.
En halv brietårta fullsmetad med fikonmarmelad.
Japp, korrekt Perre jobbade.

Solsökaren
/Carina



Å så en gårdagens dagens...

Jag, en vinnare!

De e nu det händer
de e nu det vänder...
Jag är så till den milda grad usel förlorare att jag ägnat många år åt att sudda ut det mesta av tävlingsinstinkt.
Alla förluster blir personliga förluster.
Trots denna numera smått obefintliga ådra lämnar jag troget in Lotto varje vecka, (spelar man inte kan man inte vinna - solklar logik), jorusåattehh...
Då och då deltar jag i någon tävling.
Mest på skoj, 'jag vet ju ändå att jag inte har en chans'.
Tydligen var jag på skojshumör när jag besökte Dr Molly för en tid sedan.
Å tydligen deltog jag i någon tävling och tydligen vann jag.
Alltså läs igen, 'JAG VANN!!!'
Presentkort-på-trehundra-rixpiggisar-hos-Exklusiv-Vardag
Vad sägs om det va!

Lycklig som ett barn kastade jag mig över Exkusiv Vardags webbplats.
Sökte och synade.
Till slut föll mitt val på en klänning från Cream, modell Julia.
En skapelse i romantiskt rosa.
Kommer passa mig perfekt host, host...

Lucky Me
/Carina

Born on the fourth of july

Idag för 44 år sedan föddes det som 21 år senare skulle bli mitt livs kärlek.
Fantastisk och ljuvlig
Sur och tjurig
Ödmjuk och generös
Förunderlig, störtläcker och opretentiös
Och alldeles, alldeles underbar.

Grattis gratis
- min älskade Pelle

Din
/Carro

P.s
Saknas på bilden gör hans andra fem kärlekar - tre mc, Dessi och jag.

For Sale!

Härförleden hade jag ute lite swappförslag här på bloggen.
Fick några erbjudanden om försäljning men inga byten.
Nu var jag trött på grejerna och tänkte att det var lika bra att göra slag i saken.
Sälj, sälj, sälj!
Då min egen blogg lever en ganska undanskymd tillvaro insåg jag att för att få något resultat (utan att behöva blanda in dyra Tradera) måste jag gå över ån efter vatten.
Å vem vänder man sig inte till om inte den bästa.
Odd Mollybloggarnas Rolls Royce.
Prima Bina hade vänligheten att lägga ut mina plagg i bästa skyltfönstret - inlägget hittar ni här.
Några saker är redan sålda.
Det tackar jag extra för.

Helgen har ägnats åt något som sällan görs (i alla fall inte av mig) - nämligen trädgårdspyssel.
Jag är grymförjäklig på att dekorera, pynta och fixa men när det gäller grovgörat som ogräsrensning, klippning och ansning så är jag nästintill helt jädrarns värdelös.
Det ligger liksom inte för mig.
Tack och lov har denna ådra med åren vuxit fram hos Perre.
Han, asfaltsbarnet (jodå han är uppvuxen i hus han också men däremot har väl detta med trädgård tidigare inte varit hans starka sida) har nu blommat ut till att vara något av områdets egen hustomte.
Här donas det mest hela tiden.
Och han gör det med den äran.
Jag gillar det.


Asfaltsblomman
/Carina

De var de de!

En härlig kväll!
Nästan magisk
Eller i alla fall jädrarns schysst.
Letade i kulisserna men fann inga Totosar.
Nu drar vi vidare på stan för lite påfyllning av rosse
Supernice

All The Best
/From Us

Extranummer

Hold the line
Förstås
Helnöjd
Sicken kväll

In the middle of the night
/Carre
& Perre

Happy man

Yes yes yes
Så här ser en lycklig man ut,
och för övrigt även större delen av den medelålders publik som är på plats.
För vi är många här. Väldigt många.
Jag är lycklig för att 'man' är lycklig
Helt grymt och ascoolt är att de för första gången spelar Michael Jackson hitten Human Nature, skriven av Steve Pocaro.
De gör den med den äran
Gåshudsvarning.
Georgy Porgy Perko
Grattis Grattis i förskott
älskade älskade Pelle


We are only humans
/Din Carro

Favvolåten

Åhhh Africa
Here it´s comes
Min favvo alla kategorier
Bara älskar den låten
Om å om igen

Mi like
/Carina in the jungle