Höstfredag...

Jag brukade älska hösten.
De krispiga mornarna
De fantastiska färgerna
Mörkret
Ljusen
Det opretentiösa
Det gör jag inte längre.
Gillar inte hösten
Inte alls!

Efter en hel del tankeverksamhet, studerande och annan krävande intellektuell utövning har jag kommit på varför.
Man skulle kunna tro att det är min rädsla för mörkret som ställer till det eller det att allt vackert faller ner på marken ruttnar och dör.
Att vinden spöklikt piskar grenar mot fönstren, att jag ser ögon som stirrar på mig under natthimlen eller att kylan kryper in i märg och själ.
Ryser.
Men nix.

Nej det är löven.
Dessa förbaskade löv.
Det vimlar av dem.
Det finns ingen ände på dem.
De är fula.
Det blir liksom alldeles stökigt och skräpigt i naturen.
Och jag gillar faktiskt INTE när det är stökigt.
Det stör min själsliga sinnesro.
Man krattar och städar, vänder ryggen till och vips är det lika rörigt igen.
Tidigare trivsamma välstädade parkvägar ser nu ut som ett ständigt pågående röjarparty
Härliga mjuka skogsvägar blir till lervälling värd att platsa i Gotlands Grand Prix.
Gillar inte smuts...
Eller skräp...
Ordning på torpet. Tack!

I helgen fortsätter vi på Halloweentemat.
Ni som missat gårdagens dans kan kika på inlägget nedan (klicka på bilden).
På lördag bjussar vi släkten på traditionell middag.
Hoppas på närvaro från sönerna.
But you never know..
.
Ta de lugnt
/Carina