Äntligen liksom.
I egenskap av stor älskare av högtider i allmänhet och julen i synnerhet var det nu dags att inför det kommande julbonandet komplettera med lite nytt som julen inte kan vara utan.
Tar som vanligt min lilla svarta och styr kosan mot söderorts bästa centrum.
Farsta e liksom lite som hemma, fast större.
Affärerna var redan juldekorerade till tänderna, White Christmas skrålade i högtalarna, butikernas personal iklädda luvor och jag glittrade som nyfallen snö om vinternatten.
Ingen stress, inga köer och ingen trängsel.
Jag strosar i lugn och ro runt bland erbjudanden om lovikavantar, fårskinnstofflor och badskumspaket. Ser barn längta efter sina önskeklappar, mödrar pilla på nattlinnen i finaste silke och tonåringar som suktar efter den senaste surfplattan.
Njuter i fulla drag.
Hela jag är ett brett leende.
Går i min egen värd när en ung man sträcker fram en papperslapp framför näsan på mig och säger något som jag inte riktigt uppfattar.
Som en kobra svarar jag 'Ser jag ut att gilla lego?'
Han sänker huvudet, spärrar upp ögonen och säger häpet 'Lego?!?'
Själv har jag absolut ingen aning om vad jag fick 'lego' från men sannolikt hade jag leksaksaffärens julskyltning med tomtar och troll i legotappning kvar på näthinnan.
'Hmpf... ja lego mumlar jag' och inser det absurda i situationen.
Innan säljaren som garanterat sålde något helt annan än lego hann börja ställa obekväma frågor drar jag handväskan närmre mig, sträcker på halsen som om jag såg någon jag kände längre fram, ursäktar mig och går med raska steg vidare.
Känner i ryggen en häpen blick och anar ett snett smile.
Lego...liksom...
Pratade med son den äldre men glömde fråga vad som händer i helgen.
Hade tänkt att bjuda son den yngre med sällskap på middag, men det får bli en annan gång - host host...
Vi kommer som sig bör att drick glögg, äta marsipangrisar och glufsa en å annan saffransbulle.
Ha en bra Advent
/Carina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar