Min första Molly!

Det började någon gång under våren 2008.
Satt och hängde på det lokala bankkontoret och väntade på min tur.
Min vana trogen kikade jag in omgivningen och den övriga skaran med bankkunder som inväntade betjäning av den slowmotionarbetande bankpersonalen.

In kliver en dam/kvinna/tjej (har alltid tycket att det är svårt att veta hur jag ska definiera åldern på någon som som sannolikt fyllt 25 men ändå inte 60).
Nåväl.
Denna dam/kvinna/tjej hade en ursnygg lång 'kappkofta' på sig.
Medans jag spanade in denna i mina ögon fantastiska skapelse passade jag på att tacka gudarna för den långsamma betjäningen - det innebar nämligen att jag hade lång tid på mig att iaktta.
Det var kärlek vid första ögonkastet. Japp jag föll pladask.
En sådan MÅSTE jag bara ha!
Lät blicken sväva över henne, synade och granskade. Memorerade orden som var broderade på ryggen 'Odd Molly'.
Åkte hem och googlade.

Det var mitt första möte med märket som sedan skulle bli mitt husgudsfabrikat.
Den kommande sommaren fick jag av Perre i present min första Odd Molly - en alldeles egen Grandmas Coat.
En lila med rosa brodyr, fatta vilken lycka.
Jag älskade den, jag älskade Perre - och gör så än idag.

Först tänkte jag att 'om jag bara får ett plagg till så kommer jag kunna dö lycklig'.
En enda ynka Odd Molly till - snälla...
Ett plagg till inhandlades.
Å jag var nöjd.
Å lycklig.
Kände mig komplett - på något vis.

Ett tag.
Sen började begäret.
Webbshoppar började lusläsas.
Tradera lades till som favorit och Odd Mollybloggarna (vid den tiden ganska få) hörde till den dagliga litteraturen
Mollydjävulen hade tagit ett strypgrepp om mig.

Sparkontot länsades på jakt efter att vara först med det senaste.
Satte väckarklockan för att inte missa någon hysterisk budgivning, kollade in varenda kampanj och stod först i kön då butikerna lockade med rea.
Jösses!

Idag består min garderob av runt 75% Mollysar. Typ.
I stort sett inga från någon nyare kollektion.
Lite som jag - ju äldre ju bättre...hmpf...
Här är det de gamla kollektionerna som gäller.
Har gått från volanger och onödigt grälla färger till en enklare stil. Tror jag.
Jag har köpt, bytt, ändrat, köpt nytt, sålt, köpt igen, sålt igen och börjar nu känna mig bekväm med vad jag gillar Å inte gillar. Tror jag.
Vad jag har, vad jag inte har och vad jag önskar.
Har bra koll på klädernas värde och vad som är överpriser.
Köper å säljer - på en (i min mening) numera alldeles lagom nivå. Tror jag.

Men suck...
Säg vilka kläder som varar förevigt...
/Carina
Den numera vuxna och kloka - host... host...