Nytt år å nytt Fredagsmail

Det är fantastisk hur fort tiden går.
Och lika fantastiskt är det att den faktiskt går precis lika fort - oavsett om man har roligt eller ej...
Bara som en påminnelse liksom, om nu någon har missat just den lilla detaljen.

Hur som helst skriver vi nu 2014.
Ja jösses!
För många är dagarna runt och efter nyår en tid för eftertanke.
Man ser tillbaka på året som gått, sammanfattar och planerar för det nya.
Nyårslöften formuleras, omformuleras och träningskort inhandlas. Typ.
Bortsett från det sistnämnda så stämmer detta in även på mig.

Ska jag vara ärlig tycker ja att 2013 var ett riktigt skitår.
Helt enkelt ett år i pestens tecken.
Sällan har ett år varit så jädrans obra.
Hormonsvallningar och lika arbetssökande idag som för ett år sedan.
Pest å pina.
Fast.
Ett nytt år ger ju även nya möjligheter.
Visst.
Självklart är det så.
OM det inte vore för känslan av att jag snart är mer ökänd än välkänd bland stadens rekryterare.
Att ständigt söka jobb kan faktiskt ha sina nackdelar.

På en tillställning för en tid sedan stod jag, på mitt mindre smickrande sätt och beklagade mig över den dåliga utdelningen på antalet skickade ansökningar.
Personen jag talade med skakade medlidande på huvudet och föreslog att jag borde ta bort mitt födelseår ur mitt  CV.
Aldrig! -  sa jag stolt.
Tanken hade nämligen slagit mig tidigare, men min okuvliga, oböjliga och något övermodiga inställning har alltid varit att en medelålders kvinna född 1960, med utflyttade barn å få sjukdagar borde mer vara mer till sin fördel än till sin nackdel.
Alltså, det är vad JAG tycker.

Fast... börjar fatta.
Det är lite som jag mot dem - jag mot de där unga nyutexaminerade färska dunungarna som tror att alla över 40 borde flytta in på hem och ägna dagarna åt korsord och bingo men som trots sin brist på livserfarenhet har makten att sålla bort 'oss' erfarna från arbetsmarknaden.Å så pratar man om att det är de unga som blir bortsorterade...
Jorusåattehhh...

Inser att det där med ålder kanske är något att (mitt ideal till trots) ta fasta på.
Morrade invärtes...

Sagt och gjort, menar att allt måste ju alltid testas – minst en gång...
Bäst att pröva innan jag väljer att gräva ner mig eller drar något gammalt över mig och ägnar resten av mitt liv åt att finna lycka tillsammans med Dalai Lama.

Svalde stoltheten (även om jag kände mig som en desperat ungmö på jakt efter att på ålderns höst på ett så smidigt sätt som möjligt bli av med oskulden).

Med snabba fingrar, något högaktningsfullt raderade födelseåret i mitt CV.
För visst måste jobbet finnas där ute?!?

Ex antal veckor senare kan följande konstateras.
På fem skickade ansökningar har tre svar inkommit och två intervjuer är inbokade.
Alla med orden att jag NU verkar ha helt rätt profil för just 'DETTA' uppdrag.
Samma bild och samma text...
NU vet jag förstås inte om det BARA beror på det raderade födelseåret – men VÄLDIGT märklig är det nog allt.

MvH
/Carina
'Snart' 54