Fredagsshopping

Med vagnen full av kassar och påsar fyllda med läckerheter, basvaror och sådant som jag inte visste att jag behövde närmade jag mig kassan.

Som rutinerad självscanningskund langar jag fram scanningsapparaturen, lägger snyggt och prydligt upp diverse rabattkuponger och är beredd på att svara ett ’Jajjemen’ när den obligatoriska frågan från kassörskan om ’Har allt gått att scanna?’ kommer.
Men istället för ett glatt leende tittar en smått förvirrad sommarpraktiserande tjej upp, stirrar på kassaterminalen tittar på mig och istället för att ställa kontrollfrågan kommer ett ’Jaha, då var det tydligen dags för avstämning’.
Jag suckar inombords, tackar gudarna för att jag just idag har all tid i världen och säger med ett ansträngt leende ’Okej’.
Och det är här som ångesten börjar.

Sneglar bakom mig och ser hur, i mina ögon hela ICA Maxi stirrar på mig.
Röda varningslampor börjar blinka och folk ställer sig i en ring runt oss.
Det spelar ingen roll hur mycket kassörskan bedyrar att det är slumpen och systemet som avgör vem det är som får en avstämning.

I min värld är jag utvald, iakttagen och påkommen och då menar jag inte på något positivt sätt.
Det känns som om jag från det jag klev in i den stora entrén har haft ögonen på mig, att någon eller till och med några har spionerat och följt alla mina rörelser. Man har noterat alla scannningar och vid något tillfälle fått för sig att jag kan ha missat en å annan vara.
När jag närmar mig kassan står kontrollanterna någonstans i bakgrunden och med dold mikrofon meddelar man kassaledet ’ATTENTION, ATTENTION - Misstänkt snattare på ingång, misstänkt snattare på ingång. Medelålders kvinna, mörk, glasögon i pannan, färgglad hippieväska, drygt 160 lång. Stoppa henne till varje pris. Jag upprepar STOPPA HENNE TILL VARJE PRIS’

Jag ser hur personalen skärper sina sinnen och det är blir plötsligt självklart att det är tack vare denna information som den sommarpraktiserande tjejen framför mig är så nervös.

Alla varor plockas upp på bandet.
Igen.
Allt läses av.
Igen.
Varorna läggs ner i kassarna, denna gång av personalen och inte av mig vilket i sin tur innebär att halva poängen med att självscanna och ha möjligheten att sortera varorna efter eget huvud försvinner. Står där och känner en irritation över att de inte plockar ner sakerna som jag vill.
Grrr, alltså jösses – hur svårt kan det vara???
Det ska vara jämnt fördelat å kylvarorna ska vara för sig å det samma gäller frysvarorna. Suckar tyst.
Men istället för att säga något står jag där, försöker se så normal ut som situationen tillåter men i själva verket skäms jag som en hund.
Inte för att jag gjort något fel.
Inte alls.
Jag vet ju det, med de andra – de som står i publiken vet ju inte det.
Det känns som om all verksamhet runt om mig avstannar och att alla med spänning inväntar det ögonblick då jag ska föras fram till skampålen. Folket står redo att peka finger, fnissa överlägset och slänga iväg ett hånskratt.

När allt är inknappat tittar den unga, med överinseende av en äldre mer rutinerad bakom sig på mig och meddelar att allt stämde.
Åhh, vad bra.

’Tack’, säger jag.
Tänker, ’Tack för vadå liksom?!?’
Hmpf... som om JAG inte redan visste det!!!
Får lust att ställa mig upp på kassabandet, skriva en stor skylt som förkunnar att ’Japp, om någon undrar så var allt okej ÄVEN denna gång’
Får dämpa mig för att inte springa fram till butikens högtalarsystem och säga att ’Nej, jag är ingen snattare – jag är en god och ärlig kund’

Fast mest känner jag att jag aldrig mer vill självscanna och utsätta mig för denna förnedring.

Missade förra veckans uppdatering.
Och då det inte finns något märkvärdigt att berätta om den kommande kör jag istället förra helgens.
Vi var på SPA helg vid Nynäs Havsbad.
El fantastico
Loppan var på Hellström i GBG
Sannolikt ännu mer fantastico
Å Sebban höll ställningarna hemma.
Den kloka ungen
Alles
/Carina