CLE1960 - Instagram å jag liksom!

fredag 19 december 2014

Julehyfs

Tjooff – den vassa armbågen träffar mig mitt i solarplexus.
Jag viker mig och tittar förbluffat på den skrynkliga gamla damen till höger om mig.
'Man ska inte knuffas' snäser hon åt mig.
Själv tappar jag fattningen totalt och säger lätt flämtande ’De var inte jag’ (för det var inte jag).
'Skyll inte ifrån dig', väser damen samtidigt som hon slänger ut sin arm mot magtrakten på mig igen.
Men istället för att bli ursinnigt förbannad känner jag hur ögonen tårfylls och jag säger igen ’Men alltså det var inte jag’ (för det var verkligen inte det).
Ser på den gamla damen, kort och benig, skrynklig som ett russin och kläder som sett sina bästa dagar. Av hennes blick att döma var hon i skick dela ut fler smockor om bara lusten föll på.
Med en tår trillandes ner för kinden skyndar jag mig vidare i  folkvimlet.
Jag valde att inte bli upprörd, bara ledsen – det var liksom en sådan dag.

Julen är här.
Vare sig vi vill det eller inte så är det ett faktum.
Ja - Julen är här.
Själv har jag inte köpt en enda klapp.
Inte en endaste – funderar allvarligt på att hoppa över allt klappande...
He he, trodde ni på den?
Det skulle ju innebära att jag inte heller skulle få några klappar, och det skulle se ut det.
Klart som tusan att vi ska ha lite klappar.
Ingen jul utan paket under granen. Liksom.
Fast jag har ännu inte köpt några klappar å de e alldeles sant det.

Problemet är inte brist på julklappsuppslag utan avsaknad av resurser att inhandla dem.
Första lönen dimper väl sannolikt inte ner förens den 23:e. Halleluja...
Så i gammal sann jultraditionsanda lär jag likt en skållad iller fara fram butik in och butik ut - denna dag före dopparedagen. Å andra sidan går det då att fynda. Faktiskt.
Av erfarenhet vet jag att butikerna brukar vara rätt folktomma och i butikerna börjar man så smått sina reamärkningar.

Har alltid varit en juleälskare av rang.
Märkligt nog är ingen av mina söner det.
Funderar mycket över hur det har blivit så.
Klappar, tomtar och hysteriska julsånger i all ära – men det enda jag egentligen vill och önskar är…
Att vi ska tycka om varandra, krama varandra, hänga med varandra och bry oss om varandra.
Jag önskar att vi ska låta kärleken strömma över dem som vi anser vara förtjänta av den, lite spiller alltid över på dem som vi kanske inte tycker förtjänar den men tänk då att du faktiskt har gjort världen till ett lite bättre ställe...
Ta det lugnt, ta det coolt och med gott samvete få dyka ner i soffan – sova, slappa och njuta.
Det blir jul även utan hemlagade köttbullar, kalla grisfötter och långkokt julskinka.
Jag vill bara att alla ska göra det som känns bra och tänker då inte på de i mina ögon helt idiotiska att åka till varmare breddgrader.

Stäng av alla julgrinchens som envisas med att dissa julen.
Vänd ryggen åt dem som går runt och blir kränkta över all kommersialism.
Jisses, nog har vi ett hjärta stort nog att rymma denna härliga högtid en gång om året.
Håll i, härda ut och boosta med varma leenden.

Stå upp för julen.
Det är den värd.
Den blir ju liksom precis exakt det man gör den till


Såja - då har jag spridit lite julevangelium alá Carro över er.
God Jul till er alla
/Carina
Julspridaren

lördag 13 december 2014

Traderatankar

Ligger och surfar runt.
Hamnar allt som ofta på Tradera.
Gillar Tradera.
Vet inte om jag är lyckligt lottad som aldrig blivit blåst, lurad eller vilseledd.
Värre är det med Blocket, jag gillar INTE Blocket.
Så bortsett från att en del plagg kanske borde haft statusen välanvänd istället för oanvänd så är jag genom åren nöjd med mina köp.
Har testat att sälja via Facebookgruppen (om någon mot förmodan undrar vad det är jag pratar om så är det självfallet Odd Molly å ingenting annat än Odd Molly) men alltid fallit tillbaka till Tradera.

Men Tradera i all ära.
Det finns en del saker jag har funderingar kring.
Eller rent av stör mig på.
Jag pratar om 'Omdömessidan' och den poäng som varje köpare/säljare får respektive delar ut (i bästa fall) efter avslutad affär.
Jag har förvisso 4,8 av 5 vilket är helt okej – men min undran är vad som krävs för att man skall nå toppen. Bli en superfemma liksom.Inte för att det spelar någon större roll.
Är bara nyfiken...

Om vi börjar med ’Objektbeskrivning’ – kan man göra annat än att beskriva plagget med namn, mått, skick och material? - bara undrar...
Vidare till ’Kommunikation’, jag har alltid till 100% besvarat alla frågor, alla köp och alla sälj med blixtens hastighet (nåja), så varför ligger den stapeln inte på en solklar 5a?
I min värld är det nästan inte tekniskt möjligt att besvara mail snabbare än vad jag gjort. Japp så är det.
Leveranstid’, har i alla fall av sålda varor skickat dem med vändande post (samma dag) som pengarna kommit på plats – bedömning 4,9 eeeee… vad förväntar sig en köpare mer än att paketet skall skickas omgående - bara undrar...
Slutligen ’Fraktkostnad’, jag använder mig alltid av Posten.
Gillar Posten, den fungerar klockrent, bra pris å snabb leverans.
Med snabb leverans innebär leverans till 99% dagen efter.
I hela landet.
Suverän service.
Tycker jag.

När vi ändå är inne på portopriserna.
Hur tänker ni säljare som drämmer i med fantasisummor för porto
Ett frimärke kostar 7 kronor, två kostar 14 kronor, fyra kostar 28 kronor osv osv.
Men vart i hela friden får säljarna summor som 43:- och 57:- från??? - bara undrar...
Det är helt enkelt sjukt hur vissa tar i – kom igen, hur svårt kan det vara att hämta en portoguide vid närmsta postutlämning, skaffa en hushållsvåg och kom ner på jorden. Tack!
Och som slutord.
Varför envisas vissa med att INTE lämna omdömen???
Jag gör det alltid.
Dessutom ger jag alltid högsta poäng om det inte är så att jag är rent av är missnöjd.
Pust, nu har jag fått ur mig detta också – vad skulle man göra utan bloggen där man kan ösa galla ur vad än som faller på.


I brist på dagsoutfit kommer här några dagens och tillika Traderafynd från svunnen tid.
/Carina
Tänkaren







fredag 12 december 2014

Host host fredag...

Här ligger jag å kan inget annat.
Däckad, knockad och utslagen.
Sjuk liksom.
Jag som med stolthet har förkunnat att jag är en sjusärdeles frisk människa.
En person som sällan eller aldrig är krasslig.
Någon att lita på när influensatider råder på arbetsplatsen och ett prosit är det vanligaste tilltalet på de kommunala färdmedlen. Jag har använt mig av min goda hälsa som argument vid arbetsintervjuer för en trygg anställning och jag har med glädje och möjligen något naivt förkunnat att jag alltid står vid min post det oavsett väder, vind och fysisk status.
Jag har till och med har stuckit ut hakan och med en dåres envishet hävdat att sjukskrivningar bara är för veklingar.
Jajjemen.
Det är jag det!

Men efter knappa tre veckor på nya jobbet var jag tvungen att vika ner mig.
Alltså jag vek ner mig.
Jag bangade ur, drog täcket över huvudet och satte på mig mitt favoritnattlinne - det där som jag bara har när jag känner mig riktigt eländig.
Och jag skäms.
Egentligen inte för att jag är sjuk utan för att det på något sätt känns som om jag farit med osanning.
Jag skulle ju vara frisk, välmående och med rosiga kinder och öppna armar ta emot mina nya kollegor.
Istället har jag hostat, harklat mig och känt mig illa till mods.
Att ringa och meddela sin frånvaro innebär dock en större ångest än själva sjuktillståndet.
Jag fullständigt tokogillar att sjukskriva mig.

Har tänkt på det där.
Funderat över det jobbiga i att sjukskriva sig.
Har undrat över varför just denna handling innebär en sådan bävan att jag, influensan till trots sitter med i skämskudde framför ansiktet och känner ångesten pumpa i ådrorna.
Svaret kräver ingen djupanalys.
Mentalt blir jag förflyttad till en period i mitt liv då jag med berått mod använde sjukskrivningar som ett enkelt sätt att få någon dag ledig eller två.
Jag använde möjligheten till frånvaro för bakisrekreation, nöjesturer och privata eskapader.
Tänk att detta lättvindiga förhållningssätt till sjukskrivningar runt de tjugo satte sådana djupa spår att jag femtio fyllda fortsatt känner mig som en lögnare när jag är sjuk.
Alltså när jag ÄR sjuk.
Höjer härmed ett varnande finger till alla yngre förmågor som eventuellt har letat sig hit, ’det-du-gör-idag-följer-med-dig-resten-av-livetdet på ett smått obehagligt sätt.
Man skulle kunna säga att det är helt sjukt hmpf…

Så nu ligger jag här.
Med sjukskrivningsångest, halsont och hosta.
En rätt oskön kombo.

Perre jobbar i helgen,
trist men okej
Sebban hänger numera i Eskilstuna. Typ
Loppan hänger i stan. Typ

Snörvel å hej
/Carina


fredag 5 december 2014

Back in business

Jobb ja.
Något av en ovan känsla.
Tacksam men ovan.
Märkligt dock hur snabbt man vänjer sig…

Ny arbetsplats innebär även möten, möten å som grädde på moset lite möten.
I det här fallet skulle jag närvara då en ny helt fantastisk produkt skulle förevisas.
Ett webbverktyg som företaget inte skulle kunna leva utan.
Det med funktioner som skulle väcka passion, lusta och skapa ett begär. 
Vi skulle häpna över dess förträfflighet och höja våra händer i skyn, böna och be om att få möjligheten att använda dess fantastiska funktioner.
Säljarna informerade, skrävlade och bredde på.
Själv sitter jag och försöker verka engagerad i den information som delges.
Som ny på jobbet förväntas man liksom det.
Informationsslidsen byts ut vart efter den entusiastiska säljaren verbalt hyllar produkten.
Den sista sliden kommer upp.

En sida full av punktlistor.
Som den sista raden står att denna tjänst är tillgänglig 24/7.
Jag fnissar inombords.
Bubblar.
Min hjärna går på högvarv.
Jag sitter och filar på den kommentaren – alltså den dräpande kommentaren som ska ta död på denna outtröttlige säljares högfärdighet.
För jösse namn – här står han och stoltserar över ett program och att de är så himla ’up to date’ å så har de inte ens uppdaterad information i presentationen.
Säger bara stor SUCK.

Tiden börjar rinna från mig.
Kommer inte på något riktigt dräpande och smart, får helt enkelt improvisera.
När säljaren med nöjd min nått fram till ’Frågor på det?’ släpper jag min bomb.
’Alltså, antingen ligger ni riktigt efter er tid, menar om tjänsten kom igång den 24/7 – det var liksom i somras host host…, eller så är ni väldigt före er tid om det är så att den inte kommer lanseras förens nästa år – hur tänkte ni här liksom?’

Samtliga i rummet tittar på mig.
Samtliga i rummet ler.
Samtliga i rummet är betydligt yngre än jag.
Den stilande säljaren ler lite extra och säger med ljuv stämma ’Alltså uttrycket 24/7 – eller Twentyfourseven som man också säger betyder att tjänsten finns tillgänglig alla dagar i veckan dygnet runt, året runt’
Fakta är att i samma stund som han vände sitt flin mot mig så visste jag.
Självklart visste jag.
Med rödblossande kinder mumlar jag ett.. ehh jo jag fattar.
Tusan KLART JAG FATTAR – har fattat hela tiden tyckte bara att jag skulle skoja till det lite.
Hmpf…. Jorusåattehhh…

/Carina
Back in business