Långfredag

Med vakande öga stod jag vid kanten och lurade på mitt objekt.

Min blick iakttog, spejade och synade folksamlingen framför mig.
Likt en kobra på jakt inväntade jag den rätta stunden för att slå till.
Trångt, trångt men på stadiga ben flyttade jag mig inte en millimeter.
Det buffades och knuffades och mitt tålamod sattes på hårda prov.
Fanns inte en chans att jag skulle vika ner mig.
Hade jag tagit mig hit skulle mitt uppdrag också genomföras.
Kosta vad det kosta vill.

Plötsligt händer det.
En kvinna framför mig satte tillbaka sin skopa.
Jag kroppsfintade en pensionär snett till höger om mig och tog ett snabbt steg framåt, sträckte ut min arm för att med mina knubbiga fingrar greppa skopan.
Precis innan jag skulle knipa denna för stunden åtråvärda tingest ser jag hur en stressad småbarnsmamma kastar sig fram och kniper den mitt framför mina förvånade ögon.
Men vaff…
’Den var min!’ – säger jag irriterad.
’Kanske det’ - sade den stressade småbarnsmamman, ’Men nu tog jag den först.’
Ser hur segerns sötma sprider sig i hennes ansikte samtidigt som hon tar sig an anrättningen framför oss.
’Men jag har ju stått här och väntat länge’, säger jag buttert.
Inser i samma sekund att vad tusan håller jag på med ?!?
Tjafsa och tramsa om en skopa.
Jösses!

Platsen är ICA Maxi.
Scenen utspelade sig på påskhelgens hetaste plats, dvs. Godisgången.
Detta begärliga och lockande ställe som ingen normalfuntad människa kan vara utan var för dagen tvärfull, lite som ett Odd Molly 60%rabatt tillfälle (så ni har lite att referera till).
Även om man inför denna, godisens högtidshelg hade anrättat flera upphämtningsställen och gigantiska lådor så uppstod det ett hysteriskt tumult runt påsar, gelehjärtan, sura colaflaskor, harpluttar och fruktfiskar.
Det är krig.
Alltså krig på riktigt.
Jag har aldrig, aldrig någonsin ever behövt att brottats, stångats, kämpat och tampats för att nå längst fram till dessa plastboxar fyllda med allehanda godsaker.
Det krävdes armbågar, smilanden och många ’ursäkta mig’ för att kunna fylla helgens gigantiska påse.
Men nu är det gjort!

På lördag ska det firas och ätas traditionell påsklunch här hemma.
Förutom detta arrangemang blir det lugnt.
Vet att Loppan ska på Djurgårdspremiär.
Vet att Sebban sannolikt ska ta en tur till Eskilstuna
Å vet att Perre å jag ska ägna oss åt hus, hem å varandra.

Glad Påsk på er alla
Nära som kära och alla ni andra!
Påskkram
/Carina
& Perre