Alltså!
Jag trivs i city.
Rent av älskar att traska runt i allehanda affärer, butiker och varuhus.
Botanisera i utbudet av varor som man inte hittar i sitt gamla vanliga förortscentrum.
Varje dag består av nya upptäckter och jag stortrivs i rollen av att vara turist i min egen stad.
Fakta är att jag känner mig så pass svältfödd på shopping (detta kan möjligen låta märkligt i mångas öron och beror förvisso till stor del på bristande shoppingresurser vilket inte är att förväxla med shoppingintresse) att jag faktiskt tillbringat varje dag med minst en vända bland folkmassor, trängsel och köer.
Och som sagt, jag älskar det.
Men mina luncher innehåller inte bara shopping.
I bästa fall kan jag även hinna med lite mat.
Här om dagen satte jag mig på ett café, beställde in en delikat macka och önskade en stor kopp kaffe.
Servitrisen tittade leendes på mig - tog ett djupt andetag och började sedan rabbla alla de sorters kaffe som stod på menyn.
Jag som helst vill ha vanligt kaffe och helst med minimjölk skruvade på mig och sa att jag just bara ville ha en ’vanlig’ kopp kaffe.
’Okej’, säger servitrisen och börjar istället rabbla upp alla olika sorters bönor och rostningar som fanns i sortimentet.
Suckade högt.
Där satt jag och insåg att jag var precis så okaffesnobbig som en människa kan bli.
Jag tycker att automatkaffet på jobbet är helt okej och anser att nescafé tillhör livets goda. Mitt enda krav är att jag önskar minimjölk till (japp, minimjölk) det kan funka med lättmjölk och så ska den vara kall - iskall. Alltså jag vill ha ljummet kaffe - inte för varmt och inte för kallt.
Så jag säger ännu en gång, med en tydlig stämma ’Alltså en vaaanlig kaffe – tack!’
Bet ihop.
Kände hur mina fula bekymmersveck i pannan rynkades mer än nådigt och var på vippen att ta en diskussion om huruvida dessa eviga mutationer av vanligt kaffe har gått till överdrift eller ej?
Hur svårt kan det vara liksom?Jag förstår inte att dessa enkla önskemål kan vara så svåra attt uppfylla, hmpf.
Jag trivs i city.
Rent av älskar att traska runt i allehanda affärer, butiker och varuhus.
Botanisera i utbudet av varor som man inte hittar i sitt gamla vanliga förortscentrum.
Varje dag består av nya upptäckter och jag stortrivs i rollen av att vara turist i min egen stad.
Fakta är att jag känner mig så pass svältfödd på shopping (detta kan möjligen låta märkligt i mångas öron och beror förvisso till stor del på bristande shoppingresurser vilket inte är att förväxla med shoppingintresse) att jag faktiskt tillbringat varje dag med minst en vända bland folkmassor, trängsel och köer.
Och som sagt, jag älskar det.
Men mina luncher innehåller inte bara shopping.
I bästa fall kan jag även hinna med lite mat.
Här om dagen satte jag mig på ett café, beställde in en delikat macka och önskade en stor kopp kaffe.
Servitrisen tittade leendes på mig - tog ett djupt andetag och började sedan rabbla alla de sorters kaffe som stod på menyn.
Jag som helst vill ha vanligt kaffe och helst med minimjölk skruvade på mig och sa att jag just bara ville ha en ’vanlig’ kopp kaffe.
’Okej’, säger servitrisen och börjar istället rabbla upp alla olika sorters bönor och rostningar som fanns i sortimentet.
Suckade högt.
Där satt jag och insåg att jag var precis så okaffesnobbig som en människa kan bli.
Jag tycker att automatkaffet på jobbet är helt okej och anser att nescafé tillhör livets goda. Mitt enda krav är att jag önskar minimjölk till (japp, minimjölk) det kan funka med lättmjölk och så ska den vara kall - iskall. Alltså jag vill ha ljummet kaffe - inte för varmt och inte för kallt.
Så jag säger ännu en gång, med en tydlig stämma ’Alltså en vaaanlig kaffe – tack!’
Bet ihop.
Kände hur mina fula bekymmersveck i pannan rynkades mer än nådigt och var på vippen att ta en diskussion om huruvida dessa eviga mutationer av vanligt kaffe har gått till överdrift eller ej?
Hur svårt kan det vara liksom?Jag förstår inte att dessa enkla önskemål kan vara så svåra attt uppfylla, hmpf.
Servetrissan stirrar stint på mig och säger slutligen, ’Vill
du inte ens ha en cappuccino, café au lait, eller en espresso?'
Vid det här laget hade min från början schyssta lunchfeeling övergått till en lätt irriterad typisk stockholmarearrogantfeeling.
Mina ögon smalnade och hela jag utstrålade medelålders sur otrendig ljummetkaffeälskande tant.
Kort senare fick jag min kaffe, med ’röd’ mjölk för det-var-tydligen-det-enda-som-de-hade.
Tryckte i mig mackan, slurpade i mig kaffet (som trots mjölken var för varmt) och stövlade med bestämda steg tillbaka till jobbet.
Det var en nedrans tur att solen behagade skina just detta dag – annars vettetusan.
Vid det här laget hade min från början schyssta lunchfeeling övergått till en lätt irriterad typisk stockholmarearrogantfeeling.
Mina ögon smalnade och hela jag utstrålade medelålders sur otrendig ljummetkaffeälskande tant.
Kort senare fick jag min kaffe, med ’röd’ mjölk för det-var-tydligen-det-enda-som-de-hade.
Tryckte i mig mackan, slurpade i mig kaffet (som trots mjölken var för varmt) och stövlade med bestämda steg tillbaka till jobbet.
Det var en nedrans tur att solen behagade skina just detta dag – annars vettetusan.
Idag skiner solen inte.
Grått grått men veckans isande vindar har i alla fall lämnat oss.
Ikväll ska vi fira svägerska.
Ännu en gång måste jag erkänna att jag inte har hundra koll på vad sönerna roar sig med denna helg.
I övrigt
Ha en bra helg.
/Carina
Grått grått men veckans isande vindar har i alla fall lämnat oss.
Ikväll ska vi fira svägerska.
Ännu en gång måste jag erkänna att jag inte har hundra koll på vad sönerna roar sig med denna helg.
I övrigt
Ha en bra helg.
/Carina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar