Det är sån jag är!
Ofta och gärna drar jag till med det uttrycket när det är något som jag av olika skäl inte kan, inte vill eller bara väljer bort.
På något sätt känner jag att konstaterandet av att ’jag är så här’ rättfärdigar alla försök till förändring.
Läste en krönika här om dagen – även om den inte var en väckarklocka var det i alla fall en lätt snoozning.
För kan man gå igenom livet och nöja sig eller vara bekväm med att klara sig undan jobbiga situationer genom att konstatera att ’ Men jag är så här’?Att hänga med i vad som är nytt och inne visar på en viss medvetenhet och anses därför vara något positivt, men när det kommer till mina egna egenskaper är jag knappast känd som någon peppande typ och har fullt sjå med att uppdatera mig själv.
Min egen förändring brukar stanna vid mindre förnyelse i hemmet, nya kuddar, vaser och växter. I garderoben plockas det in nya kläder och jag känner mig oerhört stolt när jag rensar ut och städar undan.
Ha - där fick ni, är jag inte föränderlig så säg.
När det gäller förändring av livsstil är jag däremot kass.
Rent av usel.
Som träning – lever efter mantrat att jag minsann har försökt men misslyckats med allt så det är väl bara att inse att ’Jag är så här’.
Just den här egenskapen, eller bristen på den, brukar bli extra tydlig i konflikter.
Jag är extremt konflikträdd och förklarar ofta mitt dåliga beteende med något flummigt luddigt svar och i de bästa fallen får jag fram att motivet till mitt agerande är att ’Det är så här jag är’.
Som om det skulle röra sig om en medfödd defekt.
Rätt märkligt och ofantligt korkat.
En del tycker att det handlar om att vi är olika, att man ska få vara som man är men jag känner ändå att jag ramlar tillbaka till frågan om man kan använda sig av ’Jag är så här’ i tid och otid?
Är det okej?
’Jag tycker inte om att prata känslor’. ’Det är inte min grej att äta vegetariskt’, ’Jag gillar inte ditten eller datten’ – resonemangen från vänner och bekanta kommer i olika former, men alla med samma budskap, de kommer inte att förändras.
Frågan är dock om de vill förändras?
Ofta och gärna drar jag till med det uttrycket när det är något som jag av olika skäl inte kan, inte vill eller bara väljer bort.
På något sätt känner jag att konstaterandet av att ’jag är så här’ rättfärdigar alla försök till förändring.
Läste en krönika här om dagen – även om den inte var en väckarklocka var det i alla fall en lätt snoozning.
För kan man gå igenom livet och nöja sig eller vara bekväm med att klara sig undan jobbiga situationer genom att konstatera att ’ Men jag är så här’?Att hänga med i vad som är nytt och inne visar på en viss medvetenhet och anses därför vara något positivt, men när det kommer till mina egna egenskaper är jag knappast känd som någon peppande typ och har fullt sjå med att uppdatera mig själv.
Min egen förändring brukar stanna vid mindre förnyelse i hemmet, nya kuddar, vaser och växter. I garderoben plockas det in nya kläder och jag känner mig oerhört stolt när jag rensar ut och städar undan.
Ha - där fick ni, är jag inte föränderlig så säg.
När det gäller förändring av livsstil är jag däremot kass.
Rent av usel.
Som träning – lever efter mantrat att jag minsann har försökt men misslyckats med allt så det är väl bara att inse att ’Jag är så här’.
Just den här egenskapen, eller bristen på den, brukar bli extra tydlig i konflikter.
Jag är extremt konflikträdd och förklarar ofta mitt dåliga beteende med något flummigt luddigt svar och i de bästa fallen får jag fram att motivet till mitt agerande är att ’Det är så här jag är’.
Som om det skulle röra sig om en medfödd defekt.
Rätt märkligt och ofantligt korkat.
En del tycker att det handlar om att vi är olika, att man ska få vara som man är men jag känner ändå att jag ramlar tillbaka till frågan om man kan använda sig av ’Jag är så här’ i tid och otid?
Är det okej?
’Jag tycker inte om att prata känslor’. ’Det är inte min grej att äta vegetariskt’, ’Jag gillar inte ditten eller datten’ – resonemangen från vänner och bekanta kommer i olika former, men alla med samma budskap, de kommer inte att förändras.
Frågan är dock om de vill förändras?
När det gäller vissa saker är det bara så som jag är, allt är inte svart eller vitt – tvärtom det mesta rör sig i olika gråzoner.
Rätt eller fel, ja säg det – men det är sån som jag är.
Rätt eller fel, ja säg det – men det är sån som jag är.
Jag bara är så här.
Är man ovan vid att ifrågasätta sig själv kan det förstås kännas obehagligt att
sätta stoltheten åt sidan och möta sina negativa sidor.
Men man måste. Ibland.
Ibland för min egen skull men väldigt ofta för andras skull.
Men man måste. Ibland.
Ibland för min egen skull men väldigt ofta för andras skull.
/Carina
Sådan som jag är
Sådan som jag är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar