Mer jul, jag vill ha mer jul!

Jag vill ha mer jul

Ge mig mer jul

Tusen stjärnor som tindrar

Glitter så långt jag ser

Av juleljus som glimmar

Vill jag ha mer.

Älskar julen och älskar den texten.
Förstår inte folk som frivilligt lämnar julestök, julemat och julefrid.
Vad är det för fel på folk?
Julen är förvisso en gnutta stress (bara en liten, liten gnutta - möjligtvis blir den dyr, för dyrt blir det typ alltid...) men mest en massa god mat, mys i soffan och en massa trevliga traditioner.
För ingen jul utan traditioner.

Ta det där med julkort.
Ingen jul utan de traditionsenliga julkorten.
I år skickades sextio.
De ska skrivas för hand, det ska klistras på frimärke och man ska personligen lägga dem på lådan. Alltså brevlådan, att lägga dem personligen på respektive brevlåda faller utanför all rimlighet.
Det är vad jag kallar julkort.

Här premieras inga digitala företeelser –  mail, sms och mms är ingenting annat än ett modernt latmansjulkortsotyg.

Sen har vi dem som via sociala medier vackert hävdar att de istället för att skicka julkort skänker pengar till Rädda Barnen.
De må vara behjärtansvärt tanke – men att jämföra dem med julkort går inte.
(Det är kanske den tanken som gjort att jag i år fått väldigt lite av det ena och få av det andra. Julkort, en tradition på väg att dö ut? - herre jisses, vart är vår civilisation på väg???)

Nu är skinkan uppäten, klapparna öppnade (tack alla) och jag, Pelle och granen (naturligtvis äkta) tindrar ikapp.
Paltkoman börjar lägga sig och ute öser regnet ner.
Lite tomt är det dock.
Sönerna de två är i soliga Spanien.
Sonen den yngre firar sin 30-årsdag och om någon dag ska deras far fira sin 60-årsdag.
Nåja - säga vad man vill om julen – men jag älskar den.


Tomtemor
& Nisse
Carina/Perre