Kusiner - kusiner - kusiner

Kusiner, kusiner överallt dessa kusiner :)
Som sagt – själv har jag inte haft turen att ha några kussar men har istället haft lyckan att träffa Perre där 127 kusiner (på en höft sådär…) ingick i kittet.
Då i stort sett alla under tisdagen var samlade här i Stockholm så öppnade ’Skomakar Stefan’ portarna och släppte in hela bunten på ett litet eftersnack med tillhörande tilltugg.
Jättetrevligt och sådär lagom sent!

/Carina
P.s
--->Stefan - Paul glömde Perres jacka hos dig.

Begravning

Inget ont som inte har något gott med sig.
Jag brukar tänka så när livet känns lite trist och orättvist.
I det här fallet bestod den trista delen i att skälet till att kusin Paul och Patricia från Gent och Pia från Rom kom till Sverige var att det vankades begravning. Den trevligare delen var att alla (sånär som på ett par stycken) trevliga kusiner samlades.
Begravningen var vacker och stillsam.
Den klassiska landgången efteråt smakade gott
och släkten log glatt åt Ragnhilds hyss genom åren.
Själv klarade jag kyrkostunden galant tills samma sång som var med på Morrans begravning tonade fram - just det blev lite för mycket...
Nåja, en tår på en begravning känns snarare rätt än fel och att jag efteråt bubblade på och blandade ihop korten i sedvanlig Carina maner hoppas jag må vara förlåtet.

Karlstad

Del två i helgens uppdrag var en visit i Karlstad.
Sola och tant Lilly, 95 år för dagen sken ikapp.
En fantastisk kvinna, pigg, alert, hör bra, läser utan glasögon och bor hemma i egen lägenhet. Eftersom jag ämnar låta mina medmänniskor stå ut med mig tills jag är hundra så är hon en sann inspirationskälla.
Go Lilly, Go Lilly, Go Lilly!

Eftersom jag bjudit mamma på hotellnatt så ingick en liten 'Karlstad by night'. Vi vandrade torget upp å ner å upp igen, satte oss på en av de mysiga uteserveringarna, tog ett glas vin, tittade på folk och vandrade torget ned igen.

Blomster!

Jodå, om det händelsevis är någon som minns eller undrar om jag lyckades få med mig den vackra blomsterbuketten som jag fick i fredags på avslutningen hem så kan jag meddela - 'Klart jag fick!'

Så här fin var/är den.
/Carre

P.s
Stort tack till den eller de som hjälpte mig att hålla reda på buketten under kvällen :)

Innebandyledaravslutningen...

Då var helgens första uppdrag avklarat, Innebandyledaravslutningen.
De här avslutningarna brukar vara trevliga tillställningar, så även denna gång.
Det var sedvanliga avtackningar, sedvanliga nubbar till sillen och sedvanlig utgång efter båtfärd.
Vissa saker har dessutom en förmåga att lösa sig på sedvanligt bra sätt, förr delade jag taxi med grannen Lelle nu delade jag taxi med granne Ted – det är glimande :)
Rumlade väl hem framåt 01.30.
Efter ett korare snack med Dessi lade jag försiktigt ned huvudet på kudden.
Rummet snurrade betänkligt och kände, nej, nej, nej – jag har inte tid med det här, jag måste få sova NU – ska ju köra till Karlstad imorgon!!!
Ungefär 22,5 sekunder senare sov jag som ett barn.
Eftersom jag idag känner mig lätt sjösjuk så misstänker jag att rummet fortsatte att snurra efter det att jag somnat,,,

Nu väntar nästa uppdrag – Karlstad.
Tror att 95-årstillställningen blir något lugnare än gårdagen.

Bifogar fredagen i bilder
Bilderna hade en märklig förmåga att bli lika suddiga som föremålen under kvällen ;)

/Carina

Alla ledare hade tyvärr inte möjlighet att närvara under kvällen, fick följande mess runt 03.00...
’Nu sitter jag i skiten, utan plånbok… någon av er som ska hem?’
Say no more ;)

Fredag!

Hej där!
Är det något jag har svårt för så är det när folk tar sig själva eller sina uppgifter på för stort allvar.
Menar förstås inte att man jämt ska flamsa runt och garva sig genom arbetsdagen men lite sunt förnuft och möta dagen med ett leende har nog ingen mått dåligt av.
Typexempel är följande scenario.
Jag går till banken, min vanliga bank – ska hämta ut en utbetalning.
Min tur, lägger fram utbetalningskort, leg samt en insättningsblankett till mitt konto, det på samma summa som utbetalningen.
Men, hade missat att skriva under… vilket kille bakom disken påpekar.
Jag kluttrar ner något som kan liknas vid min namnteckning.
Han stirrar misstänksamt och säger att den inte liknar den som är på legget.
Ja ja, säger jag – jag kan skriva om den, men se det var försent.
Påpekar att jag inte ska ha några kontanter utan att de ska in på kontot, den nitiske bankkillen är fortsatt tveksam och vänder sig till en kollega.
Men jisses säger jag, du tror väl ändå inte att jag är så korkad att jag stjäl någons utbetalning å leg, tar reda på kontonummer, går till banken och sätter in pengar på personens konto???
Ser hur bankkillens hjärnceller febrilt arbetar och han börjar inse det osannolika, jag får därefter den fantastiska summan av 278:- insatt på mitt konto och jag går därifrån men ännu en undran i mitt huvud varför tar en del sig själva, sina arbetsuppgifter på så löjligt stort allvar???

Ikväll mina damer och herrar är det en favorit i repris.
Farsta IBK´s fantastiska ledare ska ut på sin årliga båttur, en trevlig tradition som jag i egen hög person införde för en sisådär 8-10 år sedan.
I år är det dock Ita som tagit över rodret vilket känns både trevligt och tryggt.
Färden går inåt Mälaren och solen har vi som vanligt med oss J

Lördag tar jag med mig Mamsen till Karlstad.
Vi ska gratulera Morris bästa väninna Lilly som fyller 95 år, en härlig ålder =)
I morsdagspresent bjuder jag på hotell över natten.
Sen får Swiften visa vad den går för, söndagen lovar nämligen 28 grader å sol och jag har bokat solstolen för hela dagen!!!

/Carre

Funderingar!

Nu har vi varit hemma i en vecka och åter igen kliar jag mig i huvudet och undrar vart tiden tar vägen ?!?
Rom ja, en fantastisk stad, bäst beskriven som ett organiserat kaos.
Romarna har nya fräscha, snygga bilar,
tror dock inte att jag såg en enda bil utan en liten buckla här, en rispa där eller rena skrapmärken på sidorna…
Vart man än vandrar ser man nunnor, små, stora, långa och korta, de svassar runt i sina dräkter och ser så där fantastiskt nöjda och rofyllda ut, dessutom bjuder de allt som ofta på ett varmt leende.
Men en undran – vart håller munkarna hus???
Solen stekte, svetten lackade och alla tankar om att försöka se chic och elegant ut i de exklusiva kvarteren var bara att fetglömma.
En undran, hur lyckas italienarna iklädda skjorta, slips, kostym, högklackat och eleganta dräkter (dock sällan i kombination) se så svala och oberörda ut i värmen???
Så fort man kommer utanför Svea rikes gränser är det som om ordet vattentryck utplånas å försvinner, inne i duschen får man leta sig fram mellan de tunna vattenstrålarna å än värre är det att försöka tvätta håret, mycket irriterande!
Å slutligen, detta med toaletter – är det bara vi och tyskarna som har insett vikten av att ha snygga, rena toaletter på restaurangerna???

/Carina


Å apropå inget, fixade till blommorna på trappen hemma igår
- fint va =)

1000!

Yes, så många gånger har jag nu haft besökare på denna sida.
I ärlighetens namn så inkluderas även de gånger jag gjort mina inlägg, men trots allt…
Ett-tusen-besök – det tycker i alla fall jag e cooolt
It´s nice to be important – but it´s more important to be nice!

Vardag igen!

Tillbaka till den grå vardagen...
Inte för att den grå vardagen för dagen är särskilt grå, snarare blå… och lockande…
Var på plats 07.00 på jobbet idag.
1) Kom inte upp på vårt våningsplan, i hissen stod det låst när jag försökte trycka på plan 4, skumt – har aldrig hänt tidigare!!!
Provad samtliga tre hissar men ingen ville ta mig upp i husets innanmäte (nix, det finns inga trappor). Efter lite trixande kom jag på att man kunde använda sin larmbricka (smart där...), vilket fungerade, sicken överaskning!
2) Framme vid dörren kände jag mig som ett levande frågetecken – vad tusan är det för kod???
Efter en kortare överläggning med mig själv där jag gick igenom om detta var ett tecken från ovan att jag skulle vända på klacken och åka hem och jobba eller om jag skulle gräva i tankegömmorna och försöka att komma ihåg koden så vann den präktiga Carina.
Bästa sättet att komma på en sak är att sluta tänka på den å vips kom jag på kod och blev insläppt.
Så här är jag!

Igår hade vi lite folk på middag hemma.
Vi var, Gurli, Katarina och Micke.
Mamma, brorsan och Helena, Victor och Albin.
Maten var grillad och god
– bifogar lite bilder.

Abbe alias E.T

Lillebror Hasse