Skrattmåsvägen 16 januari 2010 16.02

Pling, plong – pling plong!!!
Vad hela friden är det för stollar som har mage att komma klockan fyra när vi har Öppet Hus från fyra???
Det vet väl vilken rutinerad människa som helst att avvakta en sisådär 10-15 minuter, det så att värdinnan hinner fixa det sista, i det här fallet maten =)
Djupt andetag, hojtade på mamma – ’Gästerna kommer!!!’.
På med leendet och upp med dörren – Let the party begin!
Under de närmsta timmarna följde sedan en strid ström av gratulanter, de allra flesta hade tagit starttiden på orden och före sju (här måste jag erkänna att jag gissar) hade huset fyllts av rusiga gratulanter, jag är tämligen säker på att det under denna kåks levnadshistoria aldrig varit så mycket folk samlade innanför dess portar – och gläds över att huset klarade det galant.
Det åts och det dracks, det sjöngs och skålades, det hyllades och skrattades och det hölls tal, ja jisses amalia så hyllad mamsen blev.
Min primära uppgift under kvällen var å se till att det fanns mat på borden, tajma in kaffe och desserter, sönerna korkade upp skumpa på löpande band och blandade drinkar som värsta bartendrarna (nåja, misstänker att de har en viss vana här…). Brorsan hade blivit tilldelad att vara garderobiär, ljusarrangör samt mingelfotograf och Perre för kvällen delegerad att vara lite av en alltiallo. Vill också passa på att tacka Helena och Gurli för den fantastiska insatsen som dessa damer gjorde med disk och tork, grymt gjort!
Maten smakade superb, inte för att jag hann förtära något men enligt hörsägen och säkra källor smakade allt suveränt.
Ska man klaga på något så blir det nog desserten, det omdömet gör jag efter att dagen efter upptäckt att det fanns ett 15-tal desserter kvar (något som Dessi och Tompe inte var särskilt ledsna över).
Efter att ha ’smuttat’ på skumpan tog jag mod till mig och tillsammans med brorsans stämde vi upp i en truddiutt.
Hade fått för mig att jag och Hasse sjöng just ’den’ sången för mamma när hon fyllde 30 och tyckte nu att det var läge för en liten revivel – mamma log vänligt och applåderade ivrigt. Något senare (eller om det var dagen efter) berättade hon att denna sång sjöng vi på Farris födelsedag, inte hennes – nåja, det är ju ändå tanken som räknas.
Något senare, just när allsången kommit igång skulle alla plötsligt åka hem – hallå, vad är detta?
Jag säger då det, pensionärer…;)
Vi närmst sörjande kämpade dock på med partajandet en stund till (tackar Ingmarie & Tommy för er support och uthållighet).
Efter att Helena garderat sig med att hälla upp en sisådär fyra-fem glas rosé å tappat bort (ej tappat ut) dem alla valde hon att krypa till korgs.
Strax efter följde Mamma hennes exempel och somnade likt ett barn med ett leende på läpparna
Perre satt förnöjt tillbakalutad med en Mackmyra i näven allt medans jag och brorsan studsade runt i köket med stereon på högsta volym till hittar som ’Kom, kom ta mig härifrån om ni kan’, ’Sommarnatt’ och ’Oaa hela natten’….

Med tanke på det änglalika leendet, de djupa snusningarna och kläderna i en ostyrig hög är jag heeelt säker på att föremålet för firandet hade haft hen alldeles fantastisk och gudomlig födelsedag.
Tack till alla som hjälpte till att göra Mammas dag till det den blev.

Bilder från festen hittar ni här!!!

Kram
Festfixaren
/Carina