Det där med namnet...

Har som bekant länge klurat på alternativ till det i mina ögon mindre roliga namnet Carina.
Som den ambivalenta person jag emellanåt är bestämde jag att lägga ut frågan på Bloggen, förslagen var Catinka, Calea och Cleo (även Catja och Catitzi har varit på tal)
Namnet Cleo kom helt spontant och otippat med, det har tidigare inte funnits med i tankegångarna (bortsett från att jag i min ungdom med kompisen Eva Olsson härjade och med fet tuschpenna ’taggade’ söderorts bussar med våra initialer ’CLEO was here’)
Efter att mina läsare sagt sitt visade det sig att jag var en Cleo, smakade på namnet och tyckte väl att det lät ok, ’säger alla att jag är en Cleo så är jag nog det också!?!’

Fyllde något tvekande i namnändringsblanketten, lade den vacklande på posten.
Senare samma dag berättar jag för Perre att jag snart kommer heta Cleo.
Perre som valt att stå utanför namndebatten hummade något.
Berättade att beslutet grundade sig på en omröstning på bloggen, Perre hummade igen.
Han harklade sig, böjde sig fram över bordet, tog min hand och tittade mig djupt in i ögonen (nåja, på ett ungefär…) och sa ’Men gumman, du är väl ingen Cleo, vad vet de som läser din blogg om hur du är i ’verkligheten’?. Du är en mjuk, speciell och känslig person, jag tycker att du är en Calea’.
Jag tittade tillbaka på Perre och sa, ’ja, jag vet – jag känner mig mer som en Calea… men de andra tyckte inte det å då blev jag så osäker och skrev Cleo istället’
PANIK, jag som redan lagt blanketten på lådan!!!
Nytt formulär skrevs ut - gjorde om och gjorde rätt.
Kastade mig i bilen till Skatteverkets lokaler på söder, lämnade denna nya blankett tillsammans med ett följebrev som förklarade min tillfälliga sinnesförvirring och att det var Calea som gällde, pust…

Så låt mig presentera;
Calea Carina Maria

Tack för ert tålamod
/Calea
Som fortfarande har Carina som tilltalsnamn…