CLE1960 - Instagram å jag liksom!

måndag 6 augusti 2012

Dessi

Vår älskade vovva är i hundhimlen.
Hon var den finaste och bästa hund som en människa någonsin kunde önska sig.
Nu säger alla hundägare att just deras hund är speciell – men i detta fall är det alldeles sant.
Dessi var speciell.
Mycket speciell.
Som en korsning av fem raser hade hon fått det bästa av dem alla.
Hon var klokare än de flesta, smartare än åtskilliga och fantastiskt lyhörd för sinnesstämningar.

Dessan började vara hos oss när hon var två år.
Dessan gick aldrig i koppel och var oerhört selektiv med vilka hon hade förtroende för.
Hon kunde jag harar och kaniner men aldrig att hon sprang ut i vägen.
Vi hade alltid med henne vart vi än skulle.
Fick inte Dessan följa med så kunde vi också undvara att åka.
Hon var vår baby, vi var hennes trygghet och hon var vår.
Om stämningen hemma låg på is sprang hon mellan oss och medlade.
Och hon lyckades alltid.
Det bästa hon visste (förutom grisöron) var att gå ut tillsammans, alla tre.
Hon sov mellan oss i sängen och satt bak i bilen.
Hon var helt enkelt en otrolig vovva.

Sista månaderna började hon bli trött.
Promenaderna blev kortare och kortare.
Trots brist på ork fortsatte hennes nyfikenhet på livet och glädjen över att få vara med.
Fredagen den 13 juli märkte vi att något var galet.
Hon kunde inte lägga sig ner.
Hela natten turades vi om att sitta och hålla henne, hon var så matt att hon ’satt och somna’.
Vid 04.00 åkte vi akut in till Bagarmossens Djursjukhus.
Där konstaterades vatten i lungorna och att det var orsaken till att hon inte kunde ligga ner.
Ålder och sviktande lungor gjorde att veterinären sa att det var dags.
Morgonen 14 juli 05.00 lät vi vårt hjärta somna in.
Vi höll henne, vi kramade henne, vi grät.

Älskade hund
Du kommer alltid finnas hos oss.
/Carina
& Perre


















Dessi blev drygt 13 år gammal.

10 kommentarer:

  1. Eftersom inga ord skänker tröst i detta läge så skickar jag en massa kramar.

    Bamsekramar från oss!

    SvaraRadera
  2. Usch och fy och jag kan inte- vill inte!- tänka på att det en dag händer. Jag blir tårögd när jag tänker på er sorg.

    Massa kramar till dig :-(

    SvaraRadera
  3. Du skriver så fint om henne Carina, jag har bölat här framför datorn. Har ju bara träffat henne en gång men nog var hon speciell:)
    Sov gott vovven......
    Kram

    SvaraRadera
  4. Så fint du skriver.
    Stor Kram
    ¨Hanna

    SvaraRadera
  5. Åh så fruktansvärt sorgligt att läsa. Många kramar till er...förstår hur otroligt tungt o tomt det är.
    Jag har själv i över ett halvår pendlat mellan hopp och försök till ett avlivningsbeslut ang vår 10-åriga labrador. just nu är hon bättre, och verkar ha det bra i livet. Men det håller nog inte så länge till tyvärr.

    SvaraRadera
  6. Hej!

    Så hjärtskärande sorgligt och vackert skrivet om en högt älskad vovva. Man tycker ju så oändligt mycket om de där små liven, vill deras absolut bästa. Sitter här med en grånad liten Otto bredvid mig och berättar för honom om fina och kloka Dessi som nu är i hundhimlen och hur saknad hon är. Jag är övertygad om att han förstår.
    Kramar från Eva och Otto

    SvaraRadera
  7. Men fina Carina, vad ledsen jag blir för din skuld. Så himla trist... Hon har det nog bra i hundhimlen som Eva så fint skriver.
    Kram

    SvaraRadera
  8. Åh, vad ledsamt att höra! Jag har ju träffat henne och hon var så fin. Som hundägare vill man inte tänka på att det finns ett slut även för ens älskling. Förstår att det känns otroligt tomt utan henne! Kram till er båda!
    Annika

    SvaraRadera