Delayed pictures

I mitten av december var vi och julade till det hela på Hamburger Börs.
Vi (Jag, Perre, Sebban, Loppan, Mamma, Hasse, Victor, Gurli, Katarina o Micke) var och såg/lyssnade på Robert Wells Julshow, ’A handfull of Christmas’ (mina recensioner av showen fanns att läsa i ett tidigare inlägg).
Nåja, det togs några bilder på den församlade skaran, dessa bilder finns nu (äntligen, tack Micke) att beskåda även här.

Mellandagsinlägg

Vi börjar närma oss de sista självande timmarna av 2009, ett år som (de flesta åren nuförtiden) har gått ruskigt fort.
Kan knappast påstå att det här varit mitt år – satt och försökte göra en kort sammanfattning.
Men när den korta sammanfattningen började dra iväg och bli både lång och detaljerad insåg jag att detta får bli ett eget Fredagsmailsinlägg , så - återkommer mao med den.
Nyår ja… en högtid fylld av förväntningar, det ska ju vara såå perfekt…
Man tror att om allt är glittrande vid tolvslaget kommer det nya året att bli underbart, fantastiskt, perfekt och just glittrande.
Klart att det inte är så…, det har många flaskor skumpa och lång erfarenhet lärt mig.
Men, man lever på hoppet och håller fortsatt tummarna för att ’Den goda Nyårsfen’ ska dyka upp och se till att just mina önskningar går i uppfyllelse.
Till Fröken Fe; Det skulle inte skada med ett nytt trevligt välbetalt jobb, fortsatt låga räntor och ett nytt funktionellt kök, okej?
Och som ni alla vet – nytt år, innebär nya förutsättningar.
Man får lära sig att se världen med nya ögon.
Här nedan följer en ny syn på gamla ordspråk!
Den man ligger med får bädda.
Den som tar, han har.
Det man inte minns, har inte hänt.
Det man inte vet, har man ingen aning om.
Det vi inte gör idag slipper vi göra om i morgon.
Förtala är silver, förtiga är guld.
Gammal kärlek kostar alltid.
Har man slagit yxan i båten får man ro som fan.
Liten stuga kallas ofta stort dass.
Man måste kyssa många grodor innan man hittar sitt svin.
Den som bara kollar i backspegeln kör oftare i diket.
Den som dricker ensam har bara sig själv att fylla.
Den som gräver en grop åt andra får 88:50 i timmen.
Den som spar han har men inte roligt.
Det finns inga dumma frågor, bara dumma människor.
Det man inte har i huvudet får man ha mellan benen.
Det som inte tar död på en... får en i alla fall att må riktigt dåligt.
Det är med kärlek som med whisky, den tar slut.
Dåliga flickor är inte det sämsta.
Framtiden var bättre förr.
Friskt vågat, halva inne.
Först till skrivarkön får först skriva ut.
Hårt arbete lönar sig i framtiden, lathet lönar sig nu.
Ju fler kockar desto större fackförening.
Kvinnans list övergår när mannen får stånd.
Livet är hårt, men orättvist.
Man har inte roligare än man köper ut för.
Man lever bara en gång och många inte ens det.
Obeslutsamhet är nyckeln till flexibilitet.
Problem är till för att skjutas upp, för att sedan glömmas bort.
Ropa inte gay förrän du är inne i häcken.
Älska din nästa, men var diskret.
Även den starke får ta i när han skiter.
Även i de lugnaste vatten drunknar man.
Nåja, en del får man kanske ta med en liten (stor) nypa salt!
Gott slut och gott nytt till er alla
STORA KRAMEN
/Carina
å e säker på att Perre önskar det samma =)

Dagens äventyr!

Såja, då har man tagit (förhoppningsvis) årets sista dopp…
Tog en vända med Dessi på förmiddagen, gick över spångarna mot Snösätra, vidare på Huddingesidan av Magelugnen mot Aborrberget.
Står man på Aborrberget är det i runda slängar ungefär 100 meter hem, fågelvägen…
Under vintern är detta den perfekta genvägen över isen.
Hasar ner från berget, plums – ena foten går genom isen och blir sjöblöt.
Detta lät dock inte hindra mig (tuffing), klart att isen inte frusit ordentligt såhär intill kanten.
Går med korta trevande steg ut över sjön, tassar fram, smyger liksom - med ca. 7-8 meter kvar händer det igen – plums!
Går nu med den torra foten genom isen, = vatten till knähöjd.
Får upp benet ur isvaken, funderar kort på om jag gör bäst i att krypa sista biten?
Äh, trams och går vidare – PLUMS!!!
Helt plötsligt står jag med vatten upp till midjan, känner hur den iskalla vätskan tränger igenom skor, kläder, märg och ben.
Sprattlar med benen och lyckas kravla mig upp på isen.
Hör hur någon ropar; Hallå, hur går det – behöver du hjälp?
Jag svarar; Öh, menar ni mig?, nä det är lugnt – jag klarar mig!
Kryper/ålar mig de fem metrarna mot torra land, inser hur absurt korkat det måste låta och framförallt se ut, ’Vadå ingen fara med mig’, jag har just gått genom isen, så obotligt fånig man kan vara…

Nåja, det kunde gått värre!
Nu fick jag en bruten nagel, något jag kan överleva.

Vinterbadaren
/Carina
P.s Isdubbarna låg i tryggt förvar hemma i byrålådan - korkad igen :(

God Jul osv.

Ho, ho ho – här med vill vi önska alla våra vänner och alla vi känner en riktigt god och ljuvlig jul.
Som en inbiten julnörd så gillar jag att ha det som vi alltid haft det,
men, tiderna ändras, vi ändras och därmed ändras våra traditioner.
En tradition kvarstår dock – vi har två julaftnar.
Idag firas det på Perres sida och imorgon här hemma, en helt perfekt uppdelning, inget stress och var sak får sin tid.

Lade de sista julkoren på lådan igår, ja se där har vi ännu en tradition :)
Datorer i all ära, bloggar, Facebook, sms, mms osv.osv – å yes jag älskar dessa nymodigheter.
MEN, när vi kommer till julkortens vara eller icka vara så är det just äkta vara som gäller.
Okej, fattar att det är enkelt, smidigt och gratis… och missförstå mig rätt. Jag, tycker att det både är trevligt och underhållande med dessa hälsningar, men det är liksom ingen känsla.
Ingen har suttit och bläddrat i en tummad adressbok och valt ut de utvalda, ingen har skänkt mottagaren en tanke medan man mödosamt har plitat ner namn och adress på kuvertet och ingen har slickat fast ett vackert frimärke på just ditt kort.

I år har jag fått iväg runt 50-tal julkort, in har knappt 10 kommit :(
Hallå gott folk, vart har denna stolta tradition tagit vägen?
Här med ställer jag mig överst på julkortsbarrikaderna med riktiga papper och kuvert i högsta hugg.
Nä ni lata snålverners, ni kan skicka era massmail å massmess, här ser ni en som värnar för skrivkonstens ädla konst!
Ha en fortsatt underbar helg
/Calligrafina
& Perial

Grattis Leopold!

På årets mörkaste dag - dan före dopparedan,
föddes för 22 år sedan en liten parvel.
Carl Leopold fick han heta,
alltid glad och duktig på att brorsan reta.
Grattis på din dag,
önskar övriga familjen å jag :)

Kram Loppan
/Mamma




Bilderna från stureplan.se

Gårdagen!

Här följer en liten resumé från gårdagens aktiviteter.
Börjar med svaren på frågorna runt min demolerade bil.
1) Bilen är obrukbar, i och med att den blev påkörd så hoppade den två meter fram och två meter åt sidan plus att hela framvagnen blev sned, surt sa räven.
2) Bärgare hämtade den under gårdagen och sannolikt var detta det sista jag såg av min lilla Swift på den här sidan av året :(
Sen var det match – jisses så de kämpade mina stolta sharksare, men tyvärr räckte det inte riktigt ända in i kaklet.
Upphämtning i sista från 2-7 underläge till 6-7 tycker jag ändå man ska ta med sig som något oerhört positivt.
Sen var det ut, ut, ut – ut i vimlet bland julklappshandlande människor, måste säga att det var förvånansvärt lugnt…
Avslutade dagen med en ljuvligt julig snöpromenad – wow och dubble wow =)

Idag ska vi ut och fortsätta vår klappjakt - yabba
Tomtenissarna
Perre &
Carina

Skrattmåsvägen 04.26

Dörrklockan ljuder pling plong – innan den andra signalen ebbat ut sitter jag käpprak i sängen.
Panikänslan väller över mig.
Perre sätter sig upp även han och undrar ’vem i hel%&?&%ete som ringer på dörren vid den här tiden?’
Dessi skäller och jag beordrar Perre att gå ner och öppna, han kontrar med att ’det vette faan om jag vill gå och öppna dörren vid den här tiden’.
Jag drar på mig morgonrocken och sliter upp vardagsrumsfönstret som vetter mot entrén, ’Hallå!’ – en polisdam kikar fram.
Tusen och tusen tankar hinner passera i skallen innan hon säger men en lugn stämma ’din bil har blivit påkörd’.
Min bil?
Vadå – va, vilken bil, menar vilken av dem?
’Ja, det vet vore bra om du har möjlighet att komma ner.’
Går ner och öppnar dörren, nu något lugnare.
Polisdamen berättar att ’en stulen vit skåpbil varit inblandad i någon form av brott, den har sedan flytt och kört ner på Skrattmåsvägen (vilket i sig inte var särskilt smart då detta är en återvändsgränd). Här rammade man först en bil, körde sedan in i min bil och avslutade med att sätta eld på den stulna bilen då den nu var obrukbar’.
Perre börjar flacka med blicken, ’bilen bakom, alltså den svarta Volvon, hur gick det med den????’
Den är oskadd, meddelade man – och jag såg hur Perre pustade ut.
Brandkåren släcker, polishund letar spår, polisbilar cirkulerar.
Smakstart på dagen, lite live and action så här på morgonkvisten...

Somna om nu?
Nix – skulle inte tro det.
Polisaspiranterna
/Carina
& Perre

Hej mitt vinterland!

Visst är det vackert ute – det är så vackert så man blir tårögd.
Förutom att beundra all underbar snö har följande hållit mig igång denna vecka.
Inledde med en jobbintervju.
Herr intervjuvare var 1 timma och 20 minuter sen till mötet, kände att jag inte riktigt visste hur jag skulle handskas med det.
Bara det facto att komma på intervju dessa dagar är lite av ett ’hallelujahmoment’, så - skulle jag vara sur, grinig och irriterad eller leendes meddela att alla det var ’helt lugnt’, hmm…
Som arbetssökande bet jag tag i det sura äpplet, skakade irritationen från axlarna och försökte förutsättningslöst kliva in i mötet.
Jobbet då, de hade behov av en effektiv, snabb administratör med ordningssinne och som var mästare på att prioritera, dessutom gärna med god lokalkännedom, so far, so good.
Den andra biten, erfarenhet av ekonomitjänster så som fakturering, kontering och enklare bokföring där var jag ute på djupare vatten...
Intervjun gick bra, meddelade att jag inte hade några brister (hmpf), har ett trevligt och jämnt humör och ett förträffligt ordningssinne, nåja allt är ju relativt… Men den som någon gång kikat i mina lådor och garderober kan säkerligen intyga att där råder ett gränsfall av fascistordning.

I onsdags var vi (=jag, Perre, Sebban, Loppan, Mamma, Hasse, Victor, Gurli, Katarina och Micke) på Börsen och såg Robert Wells Julshow.
Robert Wells är alltid Robert Wells, man vet vad man får liksom – boogie woogie och godspel i en salig blandning.
Kvällens behållning var magikern Stefan Odelberg, en grymt härlig trolleri/ståuppare som showade i bästa Göteborgsanda.
Trist var att lilla Abbe just var för liten å fick vända i dörren å andra sidan var det nog en tanke med just detta.
Showen började (i mina ögon lite väl sent) så det blev en lång väntan mellan dessert och showstart – lite väl lång…

Imorgon vankas det innebandy igen!
Mina herrar möter det ännu obesegrade Hammarby.
Men som vi alla vet - ju fler segrar som radas upp ju närmre kommer man en förlust, en klyscha som tål att användas om å om igen ;)
För min del skulle det kännas bra att kliva på juluppehållet med tre pinnar under granen.

Ha en bra helg.
Här ska det klappas, glöggas och mysas
/Carina

Underbara snökaos!

Bara dårar och hundägare ger sig ut i det här vädret och då jag kan tillskriva mig båda dessa epitet kommer jag just in från en underbar och fantastisk vinterpromenad.
Under de år vi bott här har jag aldrig varit med om något liknande, jag bubblar och fnissar av lycka.
Som vän av ytterligheter är detta väder något av det mäktigaste man kan uppleva – wow, säger jag =)
Status för stunden; Är uppkrupen i soffan invirad i filt, på bordet en stor kopp te, äter clementiner, knäcker nötter, datar – kikar ut över vinternejderna och mår så gott som det bara är möjligt.
Inte lika fridfullt har Perre – han jobbar :)
Har inte vågat ringa och störa honom men hör på radion om mängder med avåkningar, inställda bussar osv.osv.
Känner stor sympati för alla plogbilsförare som febrilt försöker att hålla vägnätet öppet.
Man plogade gångvägen här utanför och en halvtimme senare var den via vind och snö igensatt igen. Det är mao helt jäkla omöjligt att hålla vägar och gångbanor rena från snön, den mängd plogbilar som skulle behövas för detta finns inte.
Så, sluta klaga alla sur och gnällspikar – njuuut å var glad!

Snöängeln
/Carina

Vi önskar en God Jul!

Hej å hej!
Jag är (som ni kanske minns) barnsligt förtjust i JibJab korten – sitter och fnissar hysteriskt åt när jag skapar minamästerverk, lättroad som få ;)
Så här kommer lite sång och dans från oss till dig!

Send your own ElfYourself eCards

Eriksson?

Var utbjudna på släktmiddag igår, morbror Ragnar stod för det trevliga initiativet.
Platsen var båten Patricia och tiden var 18.00.
Då Perre var sen hem från sin konferens blev vi lite sena till middagen.
Vi äntrar entrén och vips är det en trevlig dam som säger, Eriksson?
Ja säger vi förvånat, pling – självklart har Gurli påpekat att vi ska ansluta.
Hänger in jackor och vandrar vidare, möts av en värdinna som frågar, Eriksson?
Jajjemen säger vi å tänker att det var tusan så välinformerade man var här.
En artig värd ansluter och frågar, Eriksson?
Ja, de e vi, å tänker att det var väldigt vad Gurli har gjort reklam för vår ankomst.
Vi får information om båten och tips om att ha uppsikt över handväskan på dansgolvet.
Tittar lite på den artiga värden och meddelar att, 'ähh – det blir nog inte så sent, det är ju trots allt bara en familjemiddag.'
Värden tittar leende på oss och säger att ’härligt att känna sig som en stor familj å man vet aldrig hur sent en sådan tillställning kan sluta’.
Han visar oss ned i båtens inre och visar med handen ut över en stor folksamling, ’här är ert sällskap och drinkarna finns i baren – ha nu en riktigt trevlig kväll’
Tittar på värden, tittar på Perre och tittar på värden igen, pling – hmm, Eriksson ja…
Öhh, hmpf… är detta möjligen Ericsson – företaget Ericsson???
Ja säger värden och tittar förvånat på oss.
Harkel, harkel det har nog blivit ett litet missförstånd här…

En stund senare var vi återbördade till sällskapet Wuscha.
Maten var kanongod och sällskapet alldeles jättetrevligt.
Perre lät dock meddela att ’det var helt ok men inte som på Grythyttan…’

Gormanderna
Carina
& Perre

Alla andra på jullunch...

En trist sak med att vara arbetssökande är att man inte blir bjuden på flotta Julbord.
Det vankas, julluncher, julbruncher, julbord och julfester på varenda i varenda gathörn och på varenda arbetsplats.
Nog svider det i den gröna avundsjukstarmen fast ofta är nog drömmen betydligt angenämare än verkligheten ;)
Perre med jobb har t.ex. varit på 2-dagars ’konferens’ och julbord på Grythyttan – jo jag tackar ja…., fint ska det va!
Det är alltså dit våra surt förvärvade skattepengar går, säkert har de suttit över en whiskey och kommit på nya fantastiska sätt att stänga länkar, broar, av- och påfarter, detta mitt under bästa rusningstid…
’Om vi stänger södra länken och samtidigt fäller ner bommarna vid infarten Söderledstunneln, smäller på ett vägbygge på Essingeleden, ser till att en lastbil tappar last på Stadsgården - fatta vilket kaos det blir’, City kommer stå helt stilla i timmar, kanske dagar - moohhahaa…
Själv får man sno ihop en skinkmacka till lunch – säger hon bittert he he…
Arbetssökande föresten, hmm – vart tog ordet Arbetslös vägen?
Tog det samma väg som städare när lokalvårdare klev in på scenen?

Har blivit lite av Traderaaddict.
För er som inte vet kan jag berätta att Tradera är en auktionssida där allt mellan himmel och jord säljs.
Mitt intresse riktar sig främst mot Odd Molly kläder, de är sjukt dyra i butik OCH tyvärr emellanåt ÄNNU dyrare som begagnade, yeahh right - sant å helt sjukt…
Att vara stolt och inte vilja betala överpriser på begagnade saker kan jag säga hitintills inte varit särskilt lyckat, har inte vunnit en enda auktion, så det var det där med stoltheten som bedrar visheten, hmpf…

Sitter och funderar över hur mycket jag ska fundera på hur det kommer sig att jag inte har fått ett enda pass på Top Cab under december.
Kommer fram till att det sannolikt är bäst att inte fundera så mycket över det…

Har det inte handlat väldigt mycket om djur denna höst.
Anna Anka, Tiger Woods och svininfluensan å apropå det sistnämnda.
Varning till alla kvinnor!
För att undvika svininfluensan måste vi neka att ha sex med morsgrisar, soffgrisar, skitgrisar, gamla grisar o alla andra svin...
Sprid detta vidare så vi får slut på svineriet...

Helgen då.
Ikväll middag med Wuschas på Patricia därefter hem till IDOL grand finale
Imorgon födelsedags/glögg tillställning hos brorsan
Perre jobbar dag, jag pysslar hem – helt enkelt en trevlig helg!

/Carina

Morgonsnack med Dessi

Jag: God morgon Dessi, har du sovit gott?
Dessi: Jajjemen, som en prinsessa.
Jag: Jo, kan gott tänka mig det, du låg nämligen över alla kuddar med din nos flåsandes några centimeter från mitt öra.
Dessi: Ja, som jag sa – jag sov som en gudinna.
Jag: Jo, fattar, det är ok om du ligger med huvudet på kudden men tanken med att det ligger en filt i sängen är att du ska ligga på den.
Dessi: Jo just det, har tänkt på den där filten, jag tycker att den är lite sticksig, dunkuddarna känns mer som jag.
Jag: Sticksig??? Det är en fleecefilt och den är allt annat än stickig :(
Dessi: Ja, ja vad du är stingslig – se det positiva, tänk vilket grymt benutrymme du får i sängen.
Jag: Jo, sant…
Dessi: Näe, vad säger du Carina, ska vi ta en skogspromenad?
Jag: Strax, jag ska bara ta en kopp kaffe.
Dessi: Jag vill ha skogspromenad nu, nu, nu…
Jag: Tyst, du väcker Perre – han har jobbat natt och behöver sova - vi ska snaaart gå.
Dessi: Vov, Vov – jag vill ha skogspromenad, skogspromenad, skogspromenad.
Jag: Hysch, hysch, ja, ja – lugn å du måste vara tyst….
Dessi: SKOGSPROMENAD, SKOGSPROMENAD, SKOGSPROMENAD
Jag: Okej, okej – kom då så går vi

Barndomsminnen

Söndag och svärmor och svägerska var här på middag, trevligt.
Hade slagit till med en söndagsstek å det ska gudarna veta att det inte sker allt för ofta.
Kanske inte mycket till jul och 2:a adventsmiddag, men vad tusan – julemat kommer vi nog få i oss så det sprutar ur öronen sinomtid.
Inte helt otippat kom snacket in på när Perre var liten.
Helt plötsligt ploppar frågan ur mig, frågan som jag länge undrat över, ’vad är det som gör att vissa mödrar prompt måste mata sin omgivning full med barndomsminnen?’
Ångrade mig nästan i samma sekund som jag ställde frågan, hörde att den kom ut lite fel.
Menade inget mer än att jag faktiskt uppriktigt var nyfiken.
Är det så att man som mamma håller dessa minnen så kärt att man är rädd för att mista dem, rädd för att minnet av dem ska suddas ut så att återberätta dem om och om igen blir ett sätt att inte tappa dem?
Kanske är det så att man faktiskt minns att man berättat just denna historia tidigare men tycker att händelsen är så underhållande/unik att man vill berätta den igen?
Eller har man glömt att man berättat just denna händelse tidigare och vill ta chansen till ett scoop?
Eller är det helt enkelt brist på samtalsämnen?
Till en börja med är dessa anekdoter faktiskt fantastiskt underhållande, man suger i sig dem, man lägger dem på minnet och man ler åt dem.
Att återberätta saker är lite av ett kretslopp, vissa saker är kul, spännande och man får en unik möjlighet att delges en historia, jag gillar det.

Minns mycket väl när mamma skulle berätta små ’söta’ historier om mig som liten, en gång kul – två gånger dumt… å tänkte förstås ’sån ska jag inte bli’.
Kanske inte har lyckats helt och hållet i denna föresats, det ska jag väl villigt erkänna.
Så till Sebban och Loppan, hojta till när era blivande flickvänner/fruar börjar ledsna på och höra om när Leopold minsann ’hatade nyckelpigor’ eller när Sebban vägrade förstå att ’Djurgården inte mötte Sverige’ i elitserien – underbara minnen, som ska sparas, paketeras och garanterat återberättas ;)

Släkten är värst =)
/Carina

Skeptisk

Om det är gener, naturen eller erfarenheten som gjort mig till en genuin skeptiker till det mesta vet jag inte.
Kanske är det rädslan av att tro på något som sedan är en bluff och därmed framstå som korkad, vad vet jag?
Näe då är det enklare att ’safea’ och istället vara iskallt avvaktande.
En i raden av saker som jag direkt uppfattade som en bluff (vill därmed INTE framstå som synsk) var den text som var å varannan person på Facebook i somras satte som sin status ’JA så har ryktet tyvärr blivit sant. Från 1 augusti blir Facebook en betalningssida, det kommer kosta 21kr i månaden. OM du liksom jag droppar Facebook om detta sker, så protestera med att sätta det här på din status.. Hjälp dina vänner... kopiera och sätt in detta i din status.’
Klart att det inte var sant, minns att något liknande cirkulerade runt på MSN för ett antal år sedan, inte tusan skulle de ta betalt – det visade bara sig vara ett gäng ’roliga’ som mycket lyckosamt spred ryktet och sedan troligen garvade sig hesa över sina medmänniskor som gick på deras bluff.

Ett annat exempel på skeptiska människor är dessa för/emot vaccinering av svininfluensan, http://vaccinationsfaran.se/
Jisses amalia vad folk hittar på – nix, har inte och planerat att vaccinera mig, men det beror ej på någon skräckpropaganda utan på att jag inte tillhör någon riskgrupp så finner ingen anledning liksom…
Inte riktigt samma sak men någonstans i gränslandet är när vänner och bekanta med hull och hår fördjupar sig i alla dessa pyramidliknande försäljningsspel. Det kan vara naturmedel, tvättmedel eller potensmedel, det ena mer fantastiskt än det andra.
Och visst tror jag på dem, jag tror att de tror på vartenda ord som de säger.
NEJ, jag vill inte vara sarkastisk (även om jag har en tendens till att bli det), jag tror verkligen att en stark tro kan försätta berg.
Jag tror att om man tror på något, vill något eller önskar något kan man få det mesta att hända, no doubt!
Men snälla rara – försök därför inte få mig att tro på era ’fantastiska’ produkter, de må fungera för er och kanske gör det er till lyckligare själar – fungerar det så är jag uppriktigt glad för er skull.
Å kanske begränsar jag mitt liv genom att vara en tråkig innovationsfientlig misstänksam Fillifjonka...
Men mitt mål är att stå med fötterna på jorden och jag tror att ett hyfsat leverne, en allsidig kost och en varm jorderlig kärlek är framgången till ett långt lyckligt liv, INTE mirakelmedel…
Ni må säga vad ni vill, men för mig är dessa påhitt inget annat än olika varianter på pyramidspel.

Det tog mig många år att inse att om jag log så log världen tillbaka och leendet var inget hånleende utan ett varmt innerligt värmande leende :)
Det är inte klokt vad juletider kan göra mig sentimental, halleluja!
Värm varandra
Ta hand om varandra
Kram
/Carina

Så galet...

Brukar försöka hålla mina inlägg i en positiv anda, både för er skull och för min egen skull :)
Men den här gången blir det ett grått inlägg, ett inlägg där jag fortfarande lider av sviterna från förra veckans totala haveri.
Mår dåligt och är ledsen över hur något som var meningen skulle bli till det bättre ledde till upprörda telefonsamtal och en (f.d.) vän som fick för sig att jag medvetet varit dum och elak. Tyvärr fick jag inte en syl i vädret och därför inte en ärlig chans att återge det som var min och Perres tanke med vår handling.
I stora drag handlade det om huruvida vi skulle lämna bort Dessan nu när vi inte skulle resa bort under helgen. Det handlade också om otydliga ägarförhållanden och vem som hade rätt att bestämma vad.
Dessi är vårt hjärta, vår vovsa, vår bästis – det handlade inte om att vi tror att ingen annan kan ta hand om vår vovva utan om att vi inte vill vara utan henne, inte för en minut, inte för en sekund.
Nu kom en absolut oskyldig ung tjej ikläm, vilket både jag och Perre är ledsna för.
Själv mår jag mer än skit över samtalet som drog upp tusen och en saker och fick mig att känna mig som den egoistiske, elake och olycklige 25-åring som jag de senaste 20 åren jobbat på att eliminera.
Från hela mitt hjärta, kan hända vi agerade galet MEN att Dessan fick stanna hemma var INTE personligt gentemot någon annan, det var bara vi…

För övrigt så är det status quo när det gäller Telenor.
Positivt är att jag har fått lön, nåja ersättning…
Avslutningsvis en guldstjärna för en mysig lördag (med Dessi), vi gjorde Södertörn och avslutade på restaurang i Nynäshamn

Love
Peace
and understanding
/Carina