Halta Lotten...

För några dagar sedan upptäcktes efter en promenad med Dessan att hon fått ett jack i ena tassen.
Vi tvättade såret, duttade med salva, försökte linda in tassen i plast och plåster inför promenader å läkningen såg bra ut.
I söndags blev det en spontan Mollyvända, då Dessan älskar att åka bil var hon självskriven i baksätet, plockade upp OM-vännen Ankan och vi började med en sväng till Åhléns City (mitt nya favvo OM-ställe, alla inköp är bonusberättigade å sånt gillar jag), därefter åkte vi till Barkarby Outlet, dags att premiärbesöka denna lilla outforskade Molly-hörna.
Där fanns inte särskilt stort utbud (vilket var väntat) men mer trist var nog att priserna i mina ögon var obefogat höga – nix inge köp här inte!
Därefter blev det en tur till Järfälla för att hämta upp ett, i mina ögon riktigt fynd – fint grått ’In odd we trust linne’, köpt med ’köp nu’ för 250:-, jo jag tackar =)
Just det…. Dessi var det…
Hemma efter vår lilla ’mollyturné’ skulle hon hoppa ur bilen och iiiiiiiiiiiiiii, helt plötsligt haltar vår älskade vovvsa, å när jag säger haltar så menar jag helt HALT, hon kunde inte stödja på benet och tittade olyckligt på mig.
Är det något som skär i mitt modershjärta så är det när vår allra sötaste griselutt till hund lider, eller egentligen när alla hundar lider – jag känner mig lite som hundarnas motsvarighet till moder Teresa. Hade jag möjlighet skulle jag ta hand om dem alla, föda dem, mysa med dem, ge dem omvårdnad och se till att de får ett bra hem.
Så igår blev det besök på Djursjukhuset, där fick vi träffa ’Doktor Åsa’, Dessan haltade in med olycklig min, huvudet hängde och hundlivet kändes allmänt eländigt.
Men se tassen var det inget fel på, däremot hade hon fått en inflammation i ena ’axeln’.
Lugnande spruta, röntgen och dryga två timmar och 2500:- kronor fattigare kunde vi halta hem.
Idag skuttar hon som aldrig förr, verkar inte som hon minns ett ord av att ’Doktor Åsa’ sagt till henne att ta det lugnt i minst en vecka.
Ja se hundar…

/Moder Carina

Dessi i undersökningsrummet

Dessi börjar bli lite trött efter den lugnande sprutan

Dessi sover gott på röntgenbordet

Piggelin Dessi

Ny fredag nytt fredagsinlägg!

Mat behöver vi alla - jag älskar mat!
Utan barn i hushållet blir det lätt att man förirrar sig runt bland delikatessdiskarna, plockar på sig allehanda läckerheter helt utan tanke på storförpackningar och kilopriser.
Man knallar fram till kassan, langar upp varorna på bandet å kassörskan säger;’Var det allt?’
Ja, svarar jag svävande, kassörskan säger leende;’Då blir det 673:50’
Å det är NU som den stora 'plastpåseångesten' kliver in…
’Hmm, säger jag, måste nog ha en plastpåse också’, men inser raskt att en är tre för lite.
Men vad är det för trams och idioti jag sysslar med, handlar mat för hur mycket som helst men när det kommer till plastkassarna kliver mitt snikna, giriga och snåla alter ego fram – det bär mig så enormt mot att betala för dessa oumbärliga kassar, jag är nästan villiga att göra vad som helst för att slippa, smyger med antalet, drar loss en kasse i lönndom, allt för att spara ett par tre kronor !!!
Stor suck, lite ’skämmigt’ för det här är ju egentligen så mycket ’inte jag’.

Så var grannkåken såld.
Som jag anade blev det ett ’all time high’, den facila slutsumman blev 3,4 miljoner – helt makalöst. I samma ’tappa-hakan-anda’ kan tilläggas att ett likadant hus i grannområdet i veckan såldes för tremiljonersexhundrafemtiotusen…
Med den omvända ekvation som råder inom fastighetsbranschen är detta förvisso bra för hela området, så vi ler, tackar å bugar!
Lite kul är att nya ägaren faktiskt är en innebandybekant, Töjnans ’gamla’ julletränare och numera herrlagscoach kommer bli vår nya granne, mycket innebandy blir dé… hehe…
Apropå området och samfälligheten fick jag inför årsmötet förfrågan om att bli ny ordförande.
HA - ’Lilla jag’ – ordförande!!!
Blev naturligtvis otroligt smickrad och glad, är förvisso en ord förande människa - gillar att prata, skriva och läsa men därifrån till att på ett diplomatiskt och korrekt sätt föra vår förening framåt känns som om jag skulle ta mig vatten över huvudet. Tackade vänligt men bestämt nej.

Då landets Mollybloggare i helgen ska ha klanmöte i Stockholm så dristade jag mig till att skriva en lite krönika i bloggen om det.
Lite osäker på hur den skulle tas emot – döm om min förvåning när hurraropen kom tiofalt – helt klart den mest ’kritikerrosade’ krönikan hitintills (om än från en begränsad OM-skara).
Coolt tänkte jag, och började känna mig som en ’äkta’ Odd Mollyfantast :)
Hoppades nu på lite ’insideinfo’ om vart mina bloggande medsystrar skulle befinna sig, mötesplatser, hotell osv.
Men icke, krävs alltså mer än smicker innan en dryg Stockholmare ska få access till den innersta kretsen ;)
He he, börjar således ana att jag inte är helt ute och cyklar i mina spekulationer om vad som försiggår på en ’OddMollyträff’, det mesta verkar ske inom lyckta dörrar, hmm… *fniss*
Men vad tusan, vad är väl en bal i OM-butiken… knåpade ihop en egen mycket trevlig Mollydate med min ’mollyvän’ AC här i veckan, vi for fram som två tornados på Åhléns City´s nya fantastiska OM-avdelning, provade, kände, klämde och dreglade över alla ’must have’.
Om-jag-hade-pengar-tralla-lalla-lalla-la…

I lönndom och fattigdom
/Carina

En Odd Molly Träff!

Kan läsa att det ska vara Mollyträff den kommande helgen.
För att vara kallad ska man vara Mollybloggare, aktiv Mollykommentator eller på annat sätt vara Mollykänd (ökänd räknas ej).
Då jag gått från 0 till 100 i mitt intresse och engagemang för detta redan smått mytomspunna klädmärke samt är en genuint nyfiken människa funderade jag ett tag på att genom en Taradiddle smita in, be till The smart heart om att bli godkänd av klanledarna och få komma med i den innersta kretsen av sekten Dreamdates.
En nyfikenhet och Enticement har väckts, vilka är alla dessa Sovereign mollybloggare och vad gör man på en Mollyträff???
Provar kläder förstås, diskuterar kläder – förstås, byter kläder – hmm, ja kanske.
Heter alla Lotta, doftar man Magnolia och har alla med sig sina Grandmas?
Minglar de runt med en Appeteaserdrink i näven och smaskar Wraps och Duvets?
Sitter de i grupper och broderar X-stiches läser dikter från Voltaire och hyllar Freedom med ett Tenfold hurra?
Drömmer man om att rida ut över Fields Of Lace på en Alpacka?
Snor man någons ideér iklädd en Hit and rundress eller ställer man sig i en ring mumlandes Burn Baby Burn och utför en suggestiv dans till tonerna av en Remix blues iförda Nymphdresses å bloomers tillbedjandes Per Holknekt?
Ahhh, det gör mig galen att inte veta, - tror jag sätter på mig en Frill Tank drar en Velour Hooded över huvudet tar Tassel Bagen över axeln å drar, måste se detta Full Embodied
För det här händer nog bara Once In a Lifetime

In odd I trust
/Carina

Grannar!

Visst är det något visst med grannar.
Lite som med släkten, de följer med på köpet liksom - ’just embrace it…’
En del älskar man, en del undviker man och en del bara finns där.
En del är hjälpsamma, en del e overksamma och vissa är skrytsamma.
Vi har även de pratsamma, de tröttsamma, de ovärdeliga och de som gömmer sig bakom mörka gardiner, ja – här finns alla sorter.

Då vi bor i en samfällighet måste man i vissa frågor i sann demokratisk anda komma överens med de andra hushållen i grannskapet.
Det här är inte alltid helt lätt, Perre är diplomat ut i fingerspetsarna å jag är (allt-för-ofta) hans raka motsats, har man triggat igång åsiktsmaskinen Carina kan det vara svårt att få stopp på ordflödet…
Jag är också väldigt beroende av rutiner och kan vara löjligt känslig för förändringar (humpf..kände just att dessa erkännandena inte hamnar på plussidan) som t.ex. när en invand granne ska flytta.

Vårt lilla område bestående av 38 hus har en del ’celebrities’.
Den mest kända kändisen måste vara Karl Dyall, artist, dansare och skådis.
Den näst mest kända kändisen (som jag förvisso inte visste var en känd kändis, förens namnet dök upp på radio) heter Håkan Lidbo.
Han har enligt uppgift släppt hundratals skivor, allt ifrån obegriplig elektronisk knastermusik till låtar för melodifestivalen, för en högst okulturell människa som jag känns denna datoriserade småskumma klonkmusik något svår att förstå – men de e jag de…
Sen har vi en 'runners up’ modellmamman Angela Weihs, som driver barnmodellargenturen Cute kids.
OCH icke att förglömma så har vi mig, lite småkänd inom Farsta IBK…he he…
Den senaste veckan har det varit folkvandring här i kvarteret, orsaken: huset mittemot ska säljas.
Grannskapets kulturelit tillika våra grannar ska lämna oss för en högre civilisation på söder – önskar dem självfallet lycka till samtidigt som jag önskar mig nya (lika) bra grannar.
Annars då?
Jo, solen ska lysa på lördag – så e de sagt!
Å söndag ska jag inta secket, damerna ska spela kvalmatch till 1:an och behövde ett proffs i secket hö hö…
Ja, sen är det måndag igen…

Jag-gör-som-jag-alltid-gjort!
/Carina

Bloggkoma

Hej på er,
dagarna går…
Befinner mig just nu i någon slags "olycklig-stampandes-byteshandels-oddmolly-koma....."
Känner mig alldeles utpumpad, dock inte fysiskt utan mer mentalt.
Trycker ut mina jobbansökningar utan större resultat, kämpar med vikten som ger ett omänskligt lååångsaaamt resultat å så jobbar jag på att försöka byta mina stora Mollysar till ’sammalikadana’ fast lite mindre Mollysar – tänk att allt detta ska vara så jädrans svårt???
Känner bara för att ligga på soffan och inte göra nånting, ni vet ungefär som när man ätit något abnormt mycket och hamnar i paltkoma, pust – stånk –stön…
Samtidigt vill jag egentligen vandra i skogen, promenera i solen, träffa vänner, storstäda och påskpynta. Men nu står jag här å stampar och det känns som om hela världen står stilla, vill så himla gärna få tillstånd några storleksbyten på ’favvomollysar’ (torkar en tår..), går inte det blir det att sälja å leta nya i rätta storlekarna, vilket känns som en betydligt krångligare procedur.
Vill få de objekt jag har ute på Tradera sålda å framförallt så vill jag att det ordnar upp sig med ett klart överilat köp på Blocket av en mycket blåögd Carina (nix, tänker inte gå in i detaljer om hur obotligt korkad jag är) – pengar är betalda inga varor levererade, blir så f&%#/!&#!!... Nu känner jag mig mest dum å tom, ungefär samma känsla man kan få när man har haft en hektisk period och landar i vardagen, inte för att jag har haft det hektiskt – men ni fattar kanske känslan :)
För dagen (gårdagen) nyklippt iklädd bubbelgumsrosa!

Den babblande bubblaren
/Carina

Bytes/Swappas/Sökes!

Times change - att vara en Odd Molly fantast betyder att man har en alldeles underbar fantastisk och rolig hobby samt att man fått ett nytt och annorlunda perspektiv på vad ett fynd är.
Tidigare definition på ett fynd var ett snyggt linne på H&M för 29:-, en tunika på KappAhl med 30% rabatt eller en tröja till halva reapriset på Gina Tricot.
Ett fynd med mina nya OM-ögon betyder ’samma’ linne fast nu begagnat och till det facila priset av 429:-, en tunika på Tradera för under 1000-lappen eller Mollyrea som betyder 30% på grundpriser som från början är höga nog att konkurrera med en mindre lägenhet i innerstan å detta i bästa fall…
När jag inledde min jakt på att få den fulländade Molly-garderoben var jag fast besluten om att jag hade storlek 4, som den sanna pessimist jag är hade jag helt snöat in på att ja var en solklar storlek 4 och köpte således upp mig bara på 4:or.
NU, när jag har sansat mig något, provat mer och lyckats gå ner ett några kilon är det bara att inse – j a g ä r e n t r e a ! ! !
Jag badar i alla mina 4:or… nu är det här isig något positivt, alltså att jag är en 3:a å ingen 4:a – …. om det inte vore för alla mina fina Mollysar som nu är för stora :(

Sätter NU mitt HOPP till alla anda ’Odd Molly Fans’ där ute - kanske vet du/ni någon som istället varit lite optimistisk i sina köp och behöver större storlekar?
Alla plaggen är mer eller mindre nya och mer eller mindre oanvända – alla har kvitton å tags kvar.
BYTES:
1) #230 Fonda Dress i Almost Black
Har en 4:a önskar en 3:a

2) Frill Tank i Almost Black
Har en 4:a önskar en 3:a

3) #233 Lovely Knit, ullblandningen i Almost Black
Har en 4:a önskar en 3:a (skulle även funka med en i bomull istället)

4) #528 Alpaca Mix Long Cardigan i Rose
Här har jag en 3:a och önskar en 2:a (skulle även funka med färgerna Chalk eller Powder)


Optimisten
/Carina
Om intresse finns kontakta mig på cle1960@gmail.com eller 0709-94 07 65

Fredagsmailstankar

Jag har sett ljuset i tunneln.
Jag har hört fåglar sjunga sett solen glittra och stjärnor gnistra.
Jag har sett världen le mot mig, jag lyfte mitt ansikte mot solens strålar, tog ett djupt andetag och sken tillbaka.
Jag tog ett steg framåt, ställde mig åter på vågen, tittade ner och den log, jag log – vi log tillsammans.
Jag gjorde som havet, sveptes med på en våg och för första gången på en sisådär 6, 7, 8:a år valde vågen att inte kliva över det magiska 70-strecket – mitt tidigare måtto ’våga vägra väga’ bytters raskt ut mot ’vann å vågade väga’.
Halleluja – jag är en fri människa…

I veckan har jag provat på mitt livs första ’Mollytrading’ - ska bli mycket spännande och se vart den chansningen leder, hmpf… Tanken är att tjäna pengar på sina köp men har en känsla av att detta kan sluta hur som helst – ett varningens finger och ett litet rop på (ekonomisk)hjälp utfärdas härmed!
Har under många år gått i Perres privata tradingskola, det för att lära mig att begripa den för mig obegripliga finansmarknaden.
Här krävs full disciplin, koncentration och slösurfning i smyg är icke accepterat. Nu är förvisso Perre oerhört pedagogisk (om än något lättirriterad) så om jag fortsatt har brisande kunskaper i att köpa ’björnar’, sälja ’tjurar’, stoppa ut sig å casha hem så beror det inte på min läromästare. I min förvirrade hjärna råder nämligen ett fortsatt kaos på när man ska göra vad och om dessa kunskaper går att applicera på Odd Molly-trading???

Annars då?
Solen har varit är här och hälsat på – sådant gillar jag :)
Perre har varit ledig hela veckan – sådant gillar jag :)
Sebban är ’fit-fot-fight’(hehe) igen – det tycker jag är bra :)
å Loppans lägenhet är äntligen såld, blev en tung, sur förlustaffär – men ack så skönt att kunna lägga detta bakom sig, det tycker jag är bra :)

Har funderat på det där med jobb, är inte det rätt överskattat egentligen?
Kram
/Carina

Shaaaaabooooom!

Igår sken solen, idag lyser den ännu med sin frånvaro…
Perre, den glade hemansägaren fick för sig att skotta, dvs. passa på att förena nytta med nöje (skottning/träning).
I solgasset togs skyffeln fram och spadtag efter spadtag skottades en liten bivack fram.

Efter väl utfört dagsverk fick Perre nöjet att njuta av både frilagd yta och sol, jag serverade omelett och kaffe :)

Där ligger han i lugnan ro tills det brakar till... shaaaaabooooom!!!
Snön från taket fullkomligt brakar ner, rena rama turen att ingen stod under.
Perre som är en tänkare tillbringade många långa timmar efteråt med funderaden runt vad som skulle kunna ha hänt - jag kontrar med att, jisses - ingeting hände!!!!


En mindre glad Pelle fick sedan en dubbeldos med styrketräning då han var tvungen att börja om från början....


I am a snowskotter yes I am
/Carina

Blogg Award

Godmorgon denna soliga härliga dag.
Utanför droppar smältvatten från taket hade det inte varit för att solen visade sig från sin bästa sida hade man trott att det regnade ute.
Idag har jag varit sååå duktig och stått på Orbitrecken i hela 15 minuter (har inte bara stått utan även trampat…), några situps, lite stretch på det å nu en härlig fika i solen – säger bara wow!
Men öhh, i solen å solen… då vår tomt ligger väl skuggad bland en alldeles för stor mängd eländiga träd i kombination med en lågt stående vårsol innebär en ’kopp kaffe i solen’ att öppna vardagsrumsfönstret på vid gavel och dra fram en stol å luta sig tillbaka.
Smackade upp mailen å se på tusan – var tvungen och läsa det om å om igen, fick inte nog…
JAG har fått min livs första ’Bloggaward’ plus en ’Sunshine Award’ – mina allra första någonsin!!!
’jag-e-så-lycklig-jag-e-så-lycklig-trallalallalaaa...'
Hihihi, så coolt – det innebär inte bara att det är de närmst sörjande som läser utan även att någon gillar det jag skriver.
För mig känns det här stort - incredibly huge, liksom =)
Tack snälla söta rara ’Javabönan’ för utmärkelsen.
Om jag inte minns fel ska man efter en sådan utmärkt utmärkelse efter konstens regler sända den vidare, dock behöver jag en uppdatering på hur man bör/ska göra så det blir ’rätt’?!?

Fler solskenshistorier är att vi idag ska fira barnens farfar Bror som fyller 90 år.
Grattis Brollan!
Fått ett mail som förkunnade att jag ev. nästa vecka skulle på en jobbintervju (ev.ev.ev…)
En Traderad rosa Lovely Knit är på väg.
Å ikväll spelar herrarna säsongens sista match, det borta mot Södertälja.
Hade gärna åkt och tittat om det inte vore för att det även är årsmöte i Samfälligheten där vi bor.

Ketchupeffektens
/Carina

Sharksout

Den strålande vårsolen till trots kröp jag idag in i Farstaborgen för att bevista, notera och agera målutropare i herrarnas sista hemmamatch för säsongen.
Matchen tillhör knappast en av de mest välspelade jag sett, hafsigt, fumliga passningar och lite småtjurigt på plan.
Men vad gör väl det när man har en sån trevlig publik, trivsamt sällskap och ett så tjusigt herrlag.
Trots vinst med 10-5 innebär sista matchen en lika vemodig känsla varje år – nej, nej, det får inte vara slut… secket är min livlina till innebandyn. Please, finns det månne några herreservmatcher kvar där man behöver rutinerad seckräv, gärna med förkärlek till Odd Mollyplagg???
Tomrummet påminner lite om saknaden av det tevebrus som uppstod då vinter OS tog slut.
Jag känner alltid en enorm tomhetskänsla när den här typen av stora arrangemang når sin final. Hmm, man borde spelat in lite skidor, curling, bob, konståkning eller hockey och låta det rulla på teven på kvällarna, kanske kunde dessa inspelningar bringa samma trygghet och myskänsla som det stora originaljippot gav???
Jodå, jag vet att det har varit en hel del gnällspikar som pipit om att det ”minsann bara var OS på teve” – vilket förvisso inte var så långt från sanningen. Ni buttra individer som tillhör sportens antiklientel har nu kunnat återgå till att se era bubbliga såpor, sömniga kvällsprogram och monotona teveserier.
För oss s t o r a s p o r t a r r a n g e m a n g s ä l s k a r e är det däremot lååångt till nästa Olympiska spel.
Men he he – ja, ja visst ja!!!… i sommar är det Fotbolls VM =)

Tjejen som hajar
/Carina

P.s
Tack alla goa människor som under säsongen flankerat mig i secket med tidtagning, skottstatistik och musik.

Konsten att vara diplomat...

Ännu en vecka har förflutit i mitt innehållslösa, arbetslösa livfulla liv.
Sedan senast har vi hunnit med en Vänern Runt turné, Perre har köpt två (!!!) trailhojar, Leopold har haft lägenhetsvisning, Sebban har gått på kryckor och jag har sökt en hiskelig massa jobb å så ar jag har bloggat förstås.
Har funderat mycket över konsten att blogga utan att skriva någon på näsan eller kliva nå´n på tårna.
Det här är inte helt lätt då man inte vet hur ens ord tas emot av läsaren, det som skrevs med humor kanske togs emot med sorg, you never know...
Tror att alla bloggare ibland funderar över hur man ska formulera och uttrycka sig, stundtals hamnar man i dilemmat om hur mycket man kan skriva, hur mycket man vill skriva, vad man bör skriva och om vilka man kan skriva. En blogg utan några personliga aspekter på saker och ting uppfattar jag som en rätt ointressant blogg, alltför slätstruket är inte min melodi.
Perre ogillar starkt när det blir för ’puttenuttigt’, för mycket ’gullgull’ framkallar någon slags allergi där varken mat eller nackmassage hjälper, tonen blir kortare och ögonen mörkare - men i övrigt har han inte givit mig några förhållningsorder, what so ever.
Jag är ingen Ranelid eller Guillou, jag gör inga djupa politiska uttalanden, jag har ingen ambition att bli en oppositionsbildare i tunga samhällsfrågor.
Nej här gör vi oseriösa försök att bjuda lite humor, lite ironi, lite av mig, lite av de mina.
Jag vill förmedla en positiv läsning, min blogg är tänkt att vara på en sådan lättsam nivå så att ingen ska behöva ta illa vid sig över mina ord.
Ibland är jag glad, ibland är jag ledsen, ibland skriver jag grymt bra och ibland blir det mest pannkaka, ibland är känner jag mig ful och ibland är jag vacker – ofta hänger allt detta samman dvs. ’glad’, ’grym’ och 'vacker' hänger ihop på samma sätt som ’ledsen’, ’pannkaka’ och ’ful’.
Jag försöker bjuda på mig och mina tankar å det på mitt sätt - ni får helt enkelt ta mina ord för vad de är, en gigantisk blandad kompott av kvalificerad rappakalja =)

För det är ju faktiskt MIN blogg!
Det betyder att jag förbehåller mig rätten att skriva om vad jag vill när är jag vill om vem jag vill.
Jag tar mig den konstnärliga friheten att ’twista’ till händelser, historier och förlopp så att det blir en ’bättre’ historia, det är upp till mig att sockra och salta där så nöden kräver.
Bloggen är ingen exakt dagbok över händelseförlopp i mitt liv, man kan säga att inläggen ’bygger på sanningen’ så, som Liza Marklund borde ha sagt…

Har jag genom mina mail/inlägg kunnat bjussa på några leenden eller möjligen väckt en tanke så blir jag glad – toppglad.
Jag må vara en ’credhunter’ – yes I am!
Å, the same goes för Fredagsmailen =)


Lägg gårdagen bakom dig och le
ty nya bekymmer väntar bakom hörnet...
/Carina

Tradera...

Att vara en ’Mollyholic’ och ’Traderaaddict’ kräver sin tid och planering
Lusläser alla Odd Molly annonser och är snart nått en expertnivå när det gäller priserna.
Det är mer än en gång som jag suttit framför datorn och totalt tappat hakan, det kan skilja på flera hundra på samma (nåja likadant) plagg och jag får bara inte detta att gå ihop???
Vad är det som gör att vissa plagg helt galet skenar iväg i pris medan andra står helt stilla?
Å varför skenar alltid de plagg som jag siktat in mig på och varför är det alltid stiltje på de plagg som jag vill sälja – som sagt… jag får inte detta att gå ihop?
Har för närvarande mer eller mindre lagt ett köpstopp för min del, funderade ett tag på att blocka Tradera på datorn men, he he… hmm – jag är en vuxen människa som kan ansvara för sina handlingar och det kostar ju ingenting att kolla…, host, host, joruuu så att eeeeeee….
Den senaste tiden har jag trätt in i steg 2 i Traderavärlden, nämligen att sälja, en sammanfattning på det projektet är ’katastrof’!
Något plagg har jag fått betala dyrt för att skicka iväg (hade beräknat portot fel så det kostade mer att skicka än vad plagget såldes för, förvisso inte ett OM-plagg).
Jag hör folk som köper sina Mollysar billigt och sedan säljer dem med brakvinster, själv har jag uppenbarligen hamnat på losersidan, alltså på den sida där de smarta organiserade lycksökarna finner sina guldkorn.
Köpte en nya Loongsleeve rosa i webbutik, den var för stor, så köpte en ny (beggad) på Tradera för 520:-, lade ut min nya, aldrig använda å fick 500:-, inga stora summor, men ändå – säger bara minus….

Men jag e inte bitter
/Carina

Driving in my car...

Jaaaaa, YES, jabba, tjohoo – min bil är tillbaka!
Den tog ’bara’ två månader och två veckor att få den lagad, de e ju ingenting hmgrrp&ff%1/&!grrrr…
Nu är den i alla fall här, nylackad och grann - är den inte vacker så säg!

En annan som skulle bli vacker var jag!
Hade anmält mig till en gratis (gratis (???), gratis å gratis... man bara 'måste' införskaffa sig allehanda svindyra produkter som man enligt expertisen inte kan leva utan, i mitt fall lyckades jag hålla det till en (1) kolfiberpenna till det facila priset av 225:-) makeup rådgivning.
Blev målad efter konstens alla regler och informerad om hur jag skulle bete mig för att se ut precis som en filmstjärna (humpf…).
Resultatet kan ni se här, själv tycker jag att jag som vanligt mest ser ut som ett… troll…



Trollet Lancomé
/Carina

Home sweet home

Så var vår lilla turné avslutad för denna gång.
Började måndagsmorgonen med att glufsa i oss ännu en hotellfrukost.
Våra varmaste rekommendationer till Hotell Vänersborg!


Efter inmundigande av denna fantastisk måltid drog vi vidare till Uddevalla. Där skulle vi hyra ett släp - hyr här lämna där, fast nu blev det hyrde där och lämnade här, eller på macken då, ja – ni fattar…
Med släpet på släp bar det av till Trollhättan för att återlämna den lånade mc-vaggan (en mackapär man hänger hojar bak på bilen med).


När vi ändå var i krokarna var vi förstås bara tvungna att besöka mc-gurusarnas högborg tillika hojälskarnas mecka ’Bike butiken i Trollhättan’.
Perre gick runt med glittrande ögon, ett fånigt leende och njöt, jag lufsade efter och försökte se uppriktigt intresserad ut.

Efter en stund gick färden vidare, alla som känner Perre vet att då Perre skaffat sig ett nytt intresse så vill han veta ALLT, i begreppet ’allt’ ingick det att på smala sliriga frusna vägar ta sig ett par mil rätt ut över den vindpinade skaraslätten och ungefär två mil söder om Lidköping besöka ’Trailshopen’.
Den ägds av ett pratglatt par som gärna och länge pratade trailåkande och dess mysterier - själv frös jag mest om fötterna…


I Götene stannade vi för att äta middag, hittade ett riktigt bra mathak, mätta och belåtna styrde vi kosan mot Karlskoga.

Framåt 22.00 nådde vi Nobelhallen och hoj nummer två som egentligen var nummer ett kunde betalas å lastas, så - äntligen kunde vi sikta mot Stockholm.

Henresan blev en nervpirrande uppvisning av Perres grymma bilkörning.
Radion gick ut med täta rapporter om att vägen mellan Karlskoga och Örebro var glanshala, rent av livsfarliga och mycket riktigt såg vi både snurrade långtradare och voltade bilar efter vägkanten.

Ett kort stopp runt 01.00 för en stärkande burgare så kunde vi landa hemma runt 02.30 – men tro inte att det bara var att ställa bilen och släpet NIX, hojarna var tvungna att lastas ur SEN kunde vi parkera bilen.
Trötta, trötta kröp vi alla till korgs, Dessi och Perre först…


Trött
/Carina