CLE1960 - Instagram å jag liksom!

söndag 17 mars 2013

De må vara söndag, men Fredagsmailslovers - here I am

Första steget.
Det första steget är det svåra steget.

Har man famlat i mörker länge nog  blir det galet svårt att komma igång – att skriva de första raderna.
Men kände att det var dags nu.
Dags att förkunna att jag lever, jobbar, mår bra å shoppar Odd Molly lika otyglat som vanligt.
Dags att kliva upp ur gruvan och med min vokabelsamling  ge mig ut i bloggsfären igen.

I am alive!
Å inget särskilt har hänt.


Jo, en ny dator har införskaffats.
Ett fantastiskt redskap som nu äntligen är redo att på allvar ta mig ut i cyberrymden.
Som sagt - kände att det var dags.
Var sak har sin tid.
Var även dags att klippa banden med min gamla och tillika obefintliga arbetsgivare.
Det är trots allt närmare fem år sedan som mitt gamla jobb lades ned.

Trots detta faktum har jag i alla år varit detta fiktiva företag trogen.
Likt en skeppsbruten har jag klamrat mig fast vid det sista halmstrået och med någon slags regelbunden oregelbundenhet kollat av mailen, besvarar inkomna frågor och hänvisat till rätt instans.
Ska villigt erkänna att mailen de senaste åren inte varit särskilt frekventa – men OM det kommit något så har jag alltid funnits där, som en vän i natten för att fullgöra min plikt som supportansvarig.
Fast – by by Edda Digital by by N3sport, vid överföringen av mailkonton till den nya smäckra Ultrabooken fick ni inte längre vara med.
Dags att ta farväl.

Sån e jag!
Trivs jag med det jag gör är jag oerhört arbetstrogen -  nästan intill absurdum.
Har saknat absurdum.
Och nu är det dags igen.

Sedan ett par månader är jag tillbaka som teamledare.
Känns skönt, känns tryggt, känns lite som att komma hem.

Tyvärr är det även denna gång ett projekt som bara håller fram till maj.
Himlars trist.
Sen skall man alltså tillbaka till de arbetssökandes skara.
Är egentligen alldeles för bra för att hålla på att söka jobb.
Jösses – arbetsgivarna borde stå i kö för att anställa mig.
De vet inte vad de missar då de dissar mitt CV.

Annars då?
Mest äter jag, jobbar och sover
jobbar, äter och sover
jobbar, äter och sover
Perre gör det samma
vi gör det tillsammans
Sönerna gör samma lika – med skillnaden krogen på helgen.


Härliga liv
/Carina
 

4 kommentarer: