Fredagsmailsuppdatering

I ett ögonblick av samklang mellan mitt primitiva jag och min illusion om en förädlad form av mig själv kom jag på vad jag skulle bli när jag blir stor.
Efter en miljon sökta jobb fick jag för mig att kolla utbudet på landets vuxenutbildningar – å där fanns den, utbildningen som kändes 100% rätt
Plugga, utbilda mig, skaffa kunskap - jojjomen….
Trodde aldrig någonsin ever att jag skulle skriva de orden – plugga, studera, läsa.
Nix – inte polis.
Den tanken har jag givit upp för länge sedan.

Ordet för dagen var... trumtrumtrum, taddaaaa – Personaladministratör!
När man tar tag i något som legat slumrandes hela vuxenlivet vill man att detta nya ska ske här, nu och omedelbart bums.
Ansökan skickades in i oktober och svar skulle ges i februari.
Till själva ansökan, skulle en betygskopia från mina senaste studier medfölja, i mitt fall grundskolan.
Funderade över om ett gulnat papper med mest 1:or och 2:or på skulle göra min skriftliga anhållan mer eller mindre attraktiv. Insåg att jag skulle få leva i ovisshet.
Därefter följde en väntan å väntan, å väntan – sen började jag jobba å glömde bort det hela.
I förra veckan damp ett brev ned.
Med en skräckblandad förtjusning öppnade jag kuvertet från Hermods. Slog mig för bröstet, slängde iväg en klapp på axeln, creddade mig själv med ett ’jösses så duktig jag är’ –  jag var antagen.

Dags för inskrivning.
I ett knökfullt klassrum ropades namn upp och vi fick fylla i diverse papper, enkelt.
En kursansvarig tog med oss utvalda som önskade bli Personaladministratörer till ett eget rum. Spännande.
Där informerades det om än det ena å än det andra, fastnade för ett ’par detaljer...'
1) Studieböckerna kostade en halv förmögenhet – på min tid betalde vi minsann inte för böckerna, rynkade pannan!

2) I 18 månaders förväntas vi studera, okej – ehhh, va?  de e ju förtusan JÄTTE lång tid - hur svårt kan det vara?
3) Slutligen - kursen var på heltid, man ämnades plugga på heltid.
Vadå heltid, frågade jag med höjda ögonbryn – det är väl på distans!?!... känns som om jag missat något här...
Kursansvarige kikar på mig som om jag var från en annan planet.
Ja, säger han – kursen är på heltid.
Men jag jobbar ju heltid, meddelar jag glatt.
Kursansvarige log med hela ansiktet, men med ett flin som jag hade svårt att tolka. Han meddelade  att jag nog skulle gå ner i arbetstid, det för att ha någon som helst chans att klara kurserna.
Omöjligt sa ja!
Okej, du kan ha en chans att klara kursen om du har en bra studieteknik och ägnar alla ledig tid till studierna. När studerade du senast?
Tjaa... hmpf...det var sisådär 35 år sedan å då pluggade jag nog inte ens när jag pluggade – om du förstår...
Kursansvarige log sitt mystiska flin igen, han sammanfattade det hela med att jag verkade vara en optimist och önskade mig lycka till.

Å på den vägen är det.
Det borde ju vara lugnt host, host... Har startat kursen, inte köpt någon bok men lever tron att ’ingenting e omöjligt’ – jag å Gunde liksom.

I övrigt är det som planerat tokmycket på jobbet.
Även Perre är inne i en bounta jobbperiod.
Son den äldre talar jag med ofta men ser sällan.
Son den yngre ser jag ofta men talar med sällan.
Typ...
Måsågott
/Carina