CLE1960 - Instagram å jag liksom!

onsdag 10 juli 2013

Duger jag?

I början av min bloggkarriär.
Vi tar om det från början.
I början av min Odd Mollybloggkarriär (bloggen startade före OM-intresset) - det var nämligen först med det sidospåret i kombination av klädinspiration som skrivargläden infann sig.
Det var idel hyllningar från OM-världen, jag citerades och orden bara vällde över mig.
Det var faktiskt först då som jag insåg att jag  både kunde vara fyndig och inte helt otråkig i mina formuleringar.
En härlig känsla.
I min iver över alla lovord, uppmuntrande klappar på axeln och ’go for it girl-ovationer’ fick jag för mig att ’Tja… man kanske skulle skriva en bok i alla fall,  – jag menar... hur jädrans svårt kan det vara???'
Ja – ’Hur jädra svårt kan det vara???’
Det kan jag berätta.
Det är hur jädra nedrans svårt som helst.
Inte en rad har jag skrivit.
När beslutet kom tog orden slut.
Ödets ironi. Liksom.

Gick ur grundskolan med en hyfsad framtidstro å en 2:a i svenska - vet än idag inte skillnaden på verb och substantiv.Har alltid haft ett extremt mindervärdeskomplex för min totala okunskap och var definitivt  inte skolans mest lysande stjärna (framtidstron till trots, men som blivande frisör spelade den detaljen nämligen ingen som helst roll). Har hela livet levt med en osäkerhetskänsla om att framstå som dum, blåst, korkad, spånig eller tappad bakom en vagn.

Så fort jag inte förstår eller om ett ord utanför min vokabulär (min oförmåga till trots gillar jag att använda dem, de där lite omöjliga orden) dyker upp känner jag mig som Hedvig i serien ’Från A till Ö’  - näsan växer i Pinocchiofart och jag hamnar i en situation där jag flamsar och fånigt helst undviker djupare analyser och så snabbt som möjligt byter ämne. Typ.
För inte på några villkor vill jag stå där med min långa näsa och erkänna att jag inte förstod, att jag inte fattade, att jag i grund å botten är en obildad förortsbo som ständigt går runt och spelar teater. Nix pix – istället ler jag stort å vid första bästa (osynliga)tillfälle plockar jag fram mobilen och googlar.
Tack god gud för Google, can´t  live without it!

Har föresten fått ett jobb.
Är inne på tredje veckan.
Lyckan borde vara fullkomlig, om det inte var ’det där’ igen, 'det där' med att inte fatta.
På intervjuen visade jag min spirituella, kreativa och verbala sida – ’Ähh vadå, inte gör det något att jag aldrig har jobbat med just det här tidigare, menar… hur svårt kan det vara?
Men det kan jag berätta.
Det är hur jädra nedrans svårt som helst.
Här sitter jag, med min långa näsa och erkänner att jag inte förstår, att jag inte fattar och att jag i grund å botten är en obildad förortsbo som fortsatt håller tummen för att  inte bli avslöjad som den största bluffen sedan det avslöjades att Tomten inte fanns.
Det finns nämligen en gräns för hur många gånger som man kan fråga en sak.
Den gränsen är på snudd passerad.
Suck…

Man  kanske skulle ta å skriva den där boken istället.
Leva på royaltys
J
Gäller bara att ha ett intressant innehåll, eller duger jag?

Sommar å så
/Carina

3 kommentarer:

  1. Klart att du duger!

    Fast jag känner verkligen igen mig i det där med att inte fatta. För mig är det matten och historia/ allmänkunskap som ställer till det. Och nu med egen firma så fattar jag fortfarande inte det där med moms. Vad då gånger 1,25 eller 0.80? Hur många gånger kan jag ex läsa om alla ismer (bara det ordet liksom) och fortfarande knappt skilja på fascism, rasism (ok, nu hårdrar jag det lite) osv. Att jag sen är sambo med ett levande lexikon som även gärna berättar någon liten bonuspoäng vid varje fråga hjälper inte. Ibland känner jag att jag inte orkar ta in det. Ointresse? Eller trögfattad? Vet inte. Och ve och fasa om jag hamnar i politiska diskussioner, då lägger jag benen på ryggen.

    Vi har nog alla känslan ibland att inte fatta ett skit. Och då såklart gärna på ett nytt jobb. Men jag försöker tänka att alla faktiskt är nya någon gång och men kan inte KUNNA allt på en gång. Precis som jag förklarar till sonen som håller på att lära sig att simma och cykla.

    Grattis till nya jobbet i alla fall och vad gäller substantiv fick vi lära oss denna i skolan ;-)

    "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring"

    kram

    SvaraRadera
  2. Haha...knäppskalle!

    Det finns inga dumma frågor, är det något du inte fattar så fråga eller möjligtvis googla.

    Det är så man lär sig, att sen någon skulle tycka att du är obildad/dum etc är väl inget att bry sig om. Det får väl stå för dem, du vet att om du frågar och lär dig något nytt så har du vuxit som människa.

    Bra självförtroende ska man ha, fokusera på det som du är bra på istället för på de få områden du suger ;-). Tänk att det är antagligen sånt man kan lära sig om man nu skulle vilja det, so what!

    Sträck på ryggen, för du är du och du kan allt du vill. Det du inte kan, vill du i alla fall inte. Jmf mig och bilar, jag kan inget om bilar men herregud det går väl att lära sig. Men jag vill inte för det är inget som intresserar mig, så alltså bryr jag mig inte. Är du med?

    Kramar från Gammelbo!

    SvaraRadera
  3. Klart ni ska ta en Bergslagstur! =)

    Fredrik har semester till 5 augusti, det enda som är planerat och klart är att vi ska ta en tur till Tyngsjö men vet inte när. Vi hittar säkert på nåt datum som passar, måste ju inte vara helg nu när det är sommar.

    Kram kram o hälsa Perre

    SvaraRadera