Så du bloggar?!?

Jaha, så du bloggar… trodde de typ var helt ute!?!
Alltså jag säger inte att du e gammal… men liksom jag känner typ ingen som gör det längre…
Kommentaren kommer från betydligt yngre kollega som jag vid ett svagt tillfälle vid kaffeautomaten förtroligt meddelat att jag just var rätt kass på att blogga.
Att jag tappat gnistan, att min skaparanda i takt med klimakteriedamm och a-kassekort totalt har havererat.
Hon tittar lite misstänksamt på mig men verkar ändå vilja ge mig en chans till.
Men vad skriver du om då? – frågar hon nyfiket.
Nja, jag vet inte – inget särskilt.
Jaha, så du är en sådan där morsa som skriver om barnen och om din värdelösa man, säger hon och fnissar förtjust.
I det läget ser det ut som hon har vunnit på Lotto. Triumf liksom.

Jag lägger pannan i djupa veck, stirrar henne i ögonen och säger ett bestämt nej.
Inga barn och ingen värdelös man här inte!
Cheezus, kan man inte blogga utan att skriva om sin familj !?!
Å så börjar jag förklara att mitt skrivande mer är i krönikeform och att jag nuförtiden mest skriver när inspirationen flödar och andan faller på.
Ännu en gång anar man en misstänksamhet, jösses vad är det för märklig människa framför henne?!?
Hur menar du – säger hon?
Jo alltså, jag skriver inte om vardagens vardag utan mer om enskilda händelser, ett faktiskt händelseförlopp som jag sedan refererar och kommenterar helt efter eget sinne med en glimt av fantasi och ironi.
När jag med myndig stämma förkunnade detta vuxna kloka uttalande kände jag också hur min skrivlust började kvittra och bubbla, jag fnissade inombords och kände hur detta inlägg började växa fram.
Stackars lilla tös, där står hon oskyldigt framför mig, inte ont anande om hur den till synes snälla ’tanten’ snart skulle utnyttja hennes ungdom och okunskap till ett satiriskt inlägg i bloggen, mohhahhhaa..
Den sommarjobbande unga damen tittar på mig, himlar uttråkat med ögonen å säger ’Okej’.
Därefter trippar hon med sina höga klackar vidare i korridoren säkert full av besvikelse över att jag varken bloggade om misär, mode eller åldersnoja.
Eller så hade hon hunnit glömma hela konversationen.

Å så börjar jag tänka.
Vad har mina senaste inlägg handlat om, jo misär, mode och åldersnoja.
Typ.
Fast vad vet de där unga om livet.
Inte ett jäkla smack.
Å inte vet de något om ironi heller...
Dessa ungdomar…

Tant
/Carina