Bara för att det är fredag...

Jag har dille på att fylla i allehanda tester.
Ni vet sådana där enkäter och webbundersökningar.
Inbillar mig att jag på det sättet får min röst hörd.
Inte för att jag egentligen tror att min aktiva val spelar någon större roll.
Men å andra sidan man kan ju aldrig så noga veta.
För OM jag inte svarar på frågorna så kanske det innebär att andra, i mina ögon mindre kloka människor (host, host) svarar och att de i sin tur svarar uppåt-väggarna-galet vilket gör att mina genomtänkta åsikter, goda och kloka tankar behövs för att väga upp och balansera den totala sammanställningen.
Ähh, ni fattar.

Roade mig med en undersökning från DN-Panelen.
Frågan som dök upp var, ’Hur uppfattar du din mentala ålder?’
Glatt kryssade jag i 25 år och klickade på nästa.
Hmm, vänta nu... 25 hmpf...
Klart jag inte är 25, känner mig inte som 25 och skulle definitivt inte vilja vara 25 igen.
Klickar på ’bakåt’.
Det gick inte.
Rensade 'cookies' och 'temporära internetfiler'.
Började om från början.
Kommer åter till frågan om hur jag uppfattar min ålder.

Börjar fundera.

Spelar åldern egentligen någon roll för hur ung/gammal jag känner mig?
Hur många, förutom potentiella åldersfixerade arbetsgivare bryr sig om min ålder?
Och varför var jag inte helt bekväm med att skriva 53?
Tål att tänka på...

Googlar och hittar en test. Nähä...
Fyller sanningsenligt i svaren på de ställde frågorna å bingo.
Svart på vitt
Min mentala ålder är 44 år.
Visste väl det.
Förutom det fastställandet förkunnades de att jag var en sann crossover-person som genom mina handlingar och positiva tankar påverkar mitt liv så att jag blir yngre.
Japp!

Håller för stunden på och ändra i mitt CV...

I helgen jobbar Perre.
Jag kommer ägna mig åt julhandel på egen hand.
Sebban ska på bröllop
Loppan ska inta ny andrahandslya.
Må snön falla på er alla!
/Carina