Julig julefredag

I många många år har det tjatats om att vi ska dra ner på julklappsinköpen.
Och varje år har jag vackert sagt ja... ja... ja...
I år frågade äldste sonen om vi skulle skippa klapparna och istället skänka pengar till ’Rädda Barnen’

VAA, eru galen – inga klappar!!!
Tala för dig själv unge.
Jag vill i alla fall ha klappar - många klappar...
Jag älskar ju klappar.
Även om exklusiva saker är att föredra så funkar det miiinst lika bra host host... med en deo från HM. Typ.
Kan man inte göra både och frågade jag något skamset?

Men, fakta är - jag har i år gjort något som jag aldrig trodde var möjligt.

Något som jag sett som en omöjlighet i min julklappsvänliga värld.
Jag har faktiskt dragit ner på klapparna.
Japp – så är det!
Ett färre antal klappar än någonsin kommer i år att pryda golvet under granen.
Känner mig toktrygg i det beslutet.
Bra där Carro!

Allt gick galant tills jag  kikade på inköpslistan och inser att antalet 'på riktigt' var decimerat..
IIIiiii, alltså – hmpf... 
Känner mig helt plötsligt lite obekväm.
Alltså.
Hmm.
Nåja.
Nu är det gjort, beslutet är fattat och det återstår bara att invänta och se om alla andra inblandade följer tidigare direktiv.
OCH att det INTE kommer åtföljas av en massa ursäkter...
I övrigt har jag aldrig – eller nja... inte så länge jag minns i alla fall förstått denna hysteri runt julen.
Julen är väl bara att älska - den blir liksom vad man gör den till.
Även om jag gillar traditioner så ska den inte få styra mitt liv.
Man får helt enkelt ändra sina traditioner utefter de förutsättningar som gäller.
Det här är förvisso en insikt som har vuxit fram i takt med stigande ålder och erfarenhet...

Anser dock att det är betydelsefullt att hålla på traditionerna.
I vår föränderliga värld är det extra viktigt och betydelsefullt.
Tror att vi alla behöver något att hålla fast vid.
Tomten ska vara en äldre man med vitt långt skägg.
Man ska äta skinka, köttbullar och prinskorv.
Kalle ska vara klockan 15.00Låt oss slippa dinosaurier i Luciatåget eller lasagne på julbordet - sånt kan vi ägna oss åt årets alla andra dagar.
Länge leve traditionerna!

På grund av olika omständigheter kommer vi detta år fira vår gemensamma jul på Annandagen.
Märklig känsla men nog så sann.
Som sagt - julen blir vad man gör den till
Go jul å så
Carina
& Perre

För lite skön dans - klicka på bilden!