Söndag och svärmor och svägerska var här på middag, trevligt.
Hade slagit till med en söndagsstek å det ska gudarna veta att det inte sker allt för ofta.
Kanske inte mycket till jul och 2:a adventsmiddag, men vad tusan – julemat kommer vi nog få i oss så det sprutar ur öronen sinomtid.
Inte helt otippat kom snacket in på när Perre var liten.
Helt plötsligt ploppar frågan ur mig, frågan som jag länge undrat över, ’vad är det som gör att vissa mödrar prompt måste mata sin omgivning full med barndomsminnen?’
Ångrade mig nästan i samma sekund som jag ställde frågan, hörde att den kom ut lite fel.
Menade inget mer än att jag faktiskt uppriktigt var nyfiken.
Är det så att man som mamma håller dessa minnen så kärt att man är rädd för att mista dem, rädd för att minnet av dem ska suddas ut så att återberätta dem om och om igen blir ett sätt att inte tappa dem?
Kanske är det så att man faktiskt minns att man berättat just denna historia tidigare men tycker att händelsen är så underhållande/unik att man vill berätta den igen?
Eller har man glömt att man berättat just denna händelse tidigare och vill ta chansen till ett scoop?
Eller är det helt enkelt brist på samtalsämnen?
Till en börja med är dessa anekdoter faktiskt fantastiskt underhållande, man suger i sig dem, man lägger dem på minnet och man ler åt dem.
Att återberätta saker är lite av ett kretslopp, vissa saker är kul, spännande och man får en unik möjlighet att delges en historia, jag gillar det.
Minns mycket väl när mamma skulle berätta små ’söta’ historier om mig som liten, en gång kul – två gånger dumt… å tänkte förstås ’sån ska jag inte bli’.
Kanske inte har lyckats helt och hållet i denna föresats, det ska jag väl villigt erkänna.
Så till Sebban och Loppan, hojta till när era blivande flickvänner/fruar börjar ledsna på och höra om när Leopold minsann ’hatade nyckelpigor’ eller när Sebban vägrade förstå att ’Djurgården inte mötte Sverige’ i elitserien – underbara minnen, som ska sparas, paketeras och garanterat återberättas ;)
Släkten är värst =)
/Carina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar