Skrattmåsvägen 04.26

Dörrklockan ljuder pling plong – innan den andra signalen ebbat ut sitter jag käpprak i sängen.
Panikänslan väller över mig.
Perre sätter sig upp även han och undrar ’vem i hel%&?&%ete som ringer på dörren vid den här tiden?’
Dessi skäller och jag beordrar Perre att gå ner och öppna, han kontrar med att ’det vette faan om jag vill gå och öppna dörren vid den här tiden’.
Jag drar på mig morgonrocken och sliter upp vardagsrumsfönstret som vetter mot entrén, ’Hallå!’ – en polisdam kikar fram.
Tusen och tusen tankar hinner passera i skallen innan hon säger men en lugn stämma ’din bil har blivit påkörd’.
Min bil?
Vadå – va, vilken bil, menar vilken av dem?
’Ja, det vet vore bra om du har möjlighet att komma ner.’
Går ner och öppnar dörren, nu något lugnare.
Polisdamen berättar att ’en stulen vit skåpbil varit inblandad i någon form av brott, den har sedan flytt och kört ner på Skrattmåsvägen (vilket i sig inte var särskilt smart då detta är en återvändsgränd). Här rammade man först en bil, körde sedan in i min bil och avslutade med att sätta eld på den stulna bilen då den nu var obrukbar’.
Perre börjar flacka med blicken, ’bilen bakom, alltså den svarta Volvon, hur gick det med den????’
Den är oskadd, meddelade man – och jag såg hur Perre pustade ut.
Brandkåren släcker, polishund letar spår, polisbilar cirkulerar.
Smakstart på dagen, lite live and action så här på morgonkvisten...

Somna om nu?
Nix – skulle inte tro det.
Polisaspiranterna
/Carina
& Perre