Tog en vända med Dessi på förmiddagen, gick över spångarna mot Snösätra, vidare på Huddingesidan av Magelugnen mot Aborrberget.
Står man på Aborrberget är det i runda slängar ungefär 100 meter hem, fågelvägen…
Under vintern är detta den perfekta genvägen över isen.
Hasar ner från berget, plums – ena foten går genom isen och blir sjöblöt.
Detta lät dock inte hindra mig (tuffing), klart att isen inte frusit ordentligt såhär intill kanten.
Går med korta trevande steg ut över sjön, tassar fram, smyger liksom - med ca. 7-8 meter kvar händer det igen – plums!
Går nu med den torra foten genom isen, = vatten till knähöjd.
Får upp benet ur isvaken, funderar kort på om jag gör bäst i att krypa sista biten?
Äh, trams och går vidare – PLUMS!!!
Helt plötsligt står jag med vatten upp till midjan, känner hur den iskalla vätskan tränger igenom skor, kläder, märg och ben.
Sprattlar med benen och lyckas kravla mig upp på isen.
Hör hur någon ropar; Hallå, hur går det – behöver du hjälp?
Jag svarar; Öh, menar ni mig?, nä det är lugnt – jag klarar mig!
Kryper/ålar mig de fem metrarna mot torra land, inser hur absurt korkat det måste låta och framförallt se ut, ’Vadå ingen fara med mig’, jag har just gått genom isen, så obotligt fånig man kan vara…
Nåja, det kunde gått värre!
Nu fick jag en bruten nagel, något jag kan överleva.
Vinterbadaren
/Carina
P.s Isdubbarna låg i tryggt förvar hemma i byrålådan - korkad igen :(
Men..... Du är ju för knäpp!!! haha.... Låter lite sunt med vinterbada ;-)
SvaraRadera