Eriksson?

Var utbjudna på släktmiddag igår, morbror Ragnar stod för det trevliga initiativet.
Platsen var båten Patricia och tiden var 18.00.
Då Perre var sen hem från sin konferens blev vi lite sena till middagen.
Vi äntrar entrén och vips är det en trevlig dam som säger, Eriksson?
Ja säger vi förvånat, pling – självklart har Gurli påpekat att vi ska ansluta.
Hänger in jackor och vandrar vidare, möts av en värdinna som frågar, Eriksson?
Jajjemen säger vi å tänker att det var tusan så välinformerade man var här.
En artig värd ansluter och frågar, Eriksson?
Ja, de e vi, å tänker att det var väldigt vad Gurli har gjort reklam för vår ankomst.
Vi får information om båten och tips om att ha uppsikt över handväskan på dansgolvet.
Tittar lite på den artiga värden och meddelar att, 'ähh – det blir nog inte så sent, det är ju trots allt bara en familjemiddag.'
Värden tittar leende på oss och säger att ’härligt att känna sig som en stor familj å man vet aldrig hur sent en sådan tillställning kan sluta’.
Han visar oss ned i båtens inre och visar med handen ut över en stor folksamling, ’här är ert sällskap och drinkarna finns i baren – ha nu en riktigt trevlig kväll’
Tittar på värden, tittar på Perre och tittar på värden igen, pling – hmm, Eriksson ja…
Öhh, hmpf… är detta möjligen Ericsson – företaget Ericsson???
Ja säger värden och tittar förvånat på oss.
Harkel, harkel det har nog blivit ett litet missförstånd här…

En stund senare var vi återbördade till sällskapet Wuscha.
Maten var kanongod och sällskapet alldeles jättetrevligt.
Perre lät dock meddela att ’det var helt ok men inte som på Grythyttan…’

Gormanderna
Carina
& Perre