Susses tal

En av de absolut mest minnesvärda stunderna under födelsedagsfesten var att min äldste, bäste vän Susse höll tal, hon är grym på att hålla tal.
Något stolt (med ett passus om att man inte ska tro allt man läser) så vill jag delge er dessa underbara rader – Tack bästa Susse!

Carina,
vi har känt varandra sedan innan jag föddes, ja, vi brukar säga så eftersom våra föräldrar började umgås redan före storken kom med mig.
Jag hade tur som fick dig som vän redan innan jag blev till för vi har upplevt mycket och har haft fantastiskt roligt genom åren!

Carina du älskade ’practical jokes’ och andra tokigheter men också att lära ut saker.
En gång hällde vi peppar i negerbollar och stod sedan på er tomt och kastade ut dem till killarna nere på gatan som mumsade i sig bollarna…
Vi knäckte ägg i håret och stod i regnet på eran trappa och tvättade det och när du skulle lära mig att gå i träskor, det hade jag nästan glömt, men då cyklade du Hagebyslingan och jag fick springa bredvid i dina träskor. Men det funka och jag kunde köpa egna träskor :)
Eller när du fick lägenheten i Stadshagen som skulle renoveras senare men invigas skulle den kväll nr ett och därmed basta!!
Inte en möbel inte en pinal, jo en läskback fanns där. Vi släpande med en bandspelare med ETT kassettband i, vin och pizzor och åkte dit. Läskbacken upp o ned utgjorde ett superbt matbord.
Har inte du haft lust att få rita på väggarna nån gång frågade du
Och vem har inte det??? Men det brukar liksom inte passa sig, inte förrän nu, så fram åkte pennorna och kludderikludd, ett mästerverk tog form på väggarna
Bandet gick och vändes och gick och vändes och gick och vändes och det vi minns ifrån bandet är när radioprataren säger: ”och nu kommer Himlen är blå” med Rodney Oman som också blev skrivet på väggen, vad tänkte egentligen målarna när dom kom dit??

Du älskade äventyr och smör
Du tog med mig ut och åkte med stadens kollektiva medel och jag tror vi avverkade de flesta buss, tunnelbane och tåglinjer som fanns på den tiden. Du skrev dagbok men den enda station jag kommer ihåg är Hallonbergen för jag tyckte att det lät så gott.
Du såg till att jag lärde mig saker och blev kulturell, vi var på vartenda museum i hela stan och när hungern satte in gick vi på PUB och åt knäckebrödsmacka med smör och drack isvatten, det var vad vi hade råd med och du, som älskade smör fick alltid mest av paketet.

Du älskade kläder och inredning
Och överlyckliga jag fick ärva J, dina X-kläder blev ofta mina favoritplagg och vissa kläder kommer jag så väl ihåg än idag bl a en pepparkaksbrun kjol o blus och en kortärmad collegekofta med rosa grisar på. Du hjälpte mig att handla kläder och jag frågade dig ofta till råds när jag skulle inreda hemma.
Din musiksmak var också den av samma kaliber och håller än idag, varje gång jag hör Boney M på radion så tänker jag på dig eftersom jag fick alla deras skivor i present av dig.

Du älskade hästar,
och tog med hariga mig till stallet för att jag skulle lära mig att rida. Nigger, Glimmer och dom andra hästarna där blev inte lika mycket mina vänner som dom var dina. Du var som född på hästryggen och var tuff och duktig och kunde tygla hästarna. Du fick en massa kompisar i stallet också, bl a tjejerna ifrån Jordbro där vi var och hälsade på och där vi fick vi margarin på frukostsmörgåsen. Om du sov där fler gånger vet jag inte men jag är säker på att du åt flingor till frukost nästa gång J

Du älskade att klippa hår,
behövde en försökskanin och klippte mig i alla möjliga frisyrer typ Allan Flygar Frissan men även look alike långhårig pudelpermanenten som blektes under en solsemester och som du snaggade bort när jag kom hem. Det var inte vackert men nödvändigt var vi överens om.
Vi var också överens den gången du började klippa på ena sidan huvet för att sedan fråga vilken längd jag ville ha??
Jag tittade noga och pekade på den kortare utav längderna
OK sa du och klippte den andra sidan också - Vad hade vi gjort om jag valt den längre av längderna…….
Alla olika hårfärger som du färgat mitt hår med torde ha tömt regnbågen vid det här laget men att färga håret lila långt innan punkrocken hittat sin väg till Sverige är det bara du som kan komma på idén att testa… Det var minst sagt uppseendeväckande…

Du älskade telefonen
Och jobbade i olika växlar och receptioner när jag gick i skolan, vårt umgänge var tätt men inte alltid IRL. Du såg dock till att alltid ha tid för mig och hade mig med dig på ditt jobb ett par timmar varje eftermiddag kan man säga, vi pratade i telefon och så ”vänta lite det ringer” vi pratade och så ”vänta lite jag måste svara” ”häng kvar Susse”
Jag kommer inte ihåg så mycket vad vi pratade om men jag kommer aldrig att glömma våra telefoneftermiddagar under den här tiden.

Du älskade att ställa upp för andra
När du jobbade i stan och hörde att jag ville byta jobb vaskade du snabbt fram ett till mig på det företag som du arbetade på. Tänk om alla goda vänner gjorde så, då skulle vi inte ha någon arbetslöshet i det här landet.
På den tiden åt vi ofta lunch i Kungshallen bestående av Chicagobagel (två stycken grymt goda runda bröd som var begravda i skagenröra), när de helt plötsligt inte gick att få tag i längre var väl första och enda gången vi pratat om att demonstrera…

Du älskade att ordna tillställningar och se till andra hade det bra
Du har alltid varit festfixaren nr 1 och ordnade många stora fester, tillsammans hyrde vi båten Prins Carl Philip, som efter den festen inte hyrdes ut privat igen, men dom bästa festerna av alla var iallafall: Huddinge Nostalgi på Tyrol, 700 festande Huddingebor dansade till tonerna av Magnum Bonum och Intermezzo.
Under en period umgicks du med ett gäng som gillade att sjunga på sina fester. På en skidresa tillsammans med dom lärde vi oss några fåniga sånger om fyrfota ankor och en häst med gula öron. Du fastnade speciellt för sången om hästen, såklart du är ju hästtjej och den har vi sjungit många gånger sen dess..

Många utav de saker som jag beskrivit att du älskade älskar du såklart fortfarande men mest av allt älskar du Perre.
Jag vet ingen man som blir så upphöjd av sin kvinna och där som på många andra områden, med din entusiasm, fantasi och omtänksamhet, Carina, är du ett suveränt föredöme för dina medkvinnor.

Älskade Carina
Tack för alla år, alla underbara minnen och tokigheter som jag har fått glädjen att uppleva med dig!
Då familj och arbete tagit ut sin tid och rätt är jag är tacksam över att telefonen funnits som ett redskap att upprätthålla kontakten mellan dom, som det blivit glesare träffarna, även om det mellan varven förekommit en och annan utsvävning :)
Nu är i alla fall barnen så stora att det åter finns tid för galna upptåg och träffar, så varför inte börja med att återfå den gamla festkänslan med att vi alla sjunger en hyllningssång till Carina, hennes älsklingssång:

Min Häst Den Har Gula Öron
Min häst den har gula öron
Och vita små skor av trä
Med röda strumpor till knät
Han é ganska fet
Med blåa små vingar inunder magen

Min häst den har gula öron
Och vita små skor av trä
Med röda strumpor till knät
Han é ganska fet
Med blåa små vingar inunder magen

Min häst den har gula öron
Och vita små skor av trä
Med röda strumpor till knät
Han é ganska fet
Med blåa små vingar inunder magen