Internationella Kvinnodagen

I min värld innebär det att jag ska bli hyllad, uppvaktad, hedrad och ärad.
Nu har jag blivit ingetdera.
Det betyder också att jag idag har rätt att göra vad tusan jag vill, jag bestämmer själv – jag får göra vad som andan faller på.
Som att äta semla.
Jag älskar semlor, de är ett av mina bästa.
Under tre år har jag ståndaktigt stått emot kondisdiskarnas frestande utbud och rakryggat passerat de lockande gräddiga godbitarna. Jag har envetet tackat nej med motiveringen att ’jag bantar’, 'jag äter inga kolhydrater’ eller ’jag går på diet’ – same, same, but different på något sätt.
Men idag tog jag makten.
Ropen skalla – semlor till alla!
Som den vuxna kvinna jag är klev jag resolut fram när semlor bjöds, jag sökte med blicken efter den största bullen, därefter gick jag in på mitt rum och stängde dörren.
Jag hade tagit herravälde över mina begär och lustar, jag gav mig hän åt åtråns kraft.
Med fuktiga ögon iakttog jag det runda bakverket innan jag skred till verket.
Jag glufsade, jag mumsade och jag njöt.
Åt faktiskt inte upp hela… tog bort det torra pudriga totalt onödiga locket.
Efteråt skämdes jag något.
Fast mest var jag nöjd.
Mätt och nöjd.
Kvinnodag i all ära, men det var ju också Fettisdagen!

Semlan
/Carina