Vissa historier är liksom bara så underbara och så fantastiska.
Jag blir lite sentimental.
Tammetusan så lika vi är – djuren å vi tvåbenta. På många sätt.
Läste idag om Lejonet Juma och Lejonhonan Shiba.
Lejonhanen Juma kom till Pittsburgh zoo som ettåring. Han hade då blivit beslagtagen av polisen efter att han smitit från sina ägare vid flera tillfällen.
Djurparken placerade honom tillsammans med den ett år äldre honan Shiba.
Från början var Shiba avvaktande, men till slut accepterade hon det nya lejonet. Shiba var egentligen mycket starkare än Juma, men enligt djurskötarna lät hon lejonkungen bestämma (även här en viss likhet till människovärlden - vi kvinnor är kloka).
Under 21 års tid lämnade de aldrig varandras sida.
De rullade ihop sig bredvid varandra på en av sovplatserna på nätterna, de åt tillsammans och de vandrade tillsammans..
För en tid sedan drabbades Juma av åldersrelaterade sjukdomar, han slutade äta och orkade inte längre hoppa upp till sin sovplats.
Lejonhonan Shiba tog då hand om honom.
Hon valde att sova bredvid Juma i en höfylld säng på marken och putsade hans päls.
– De påminde om ett gift gammalt par.
– Jag tror hon kände på sig att han inte mådde bra, säger djurskötarna.
Till slut tvingades de ansvariga vid djurparken avliva Juma det blev slutet på en 21 år lång kärlekshistoria.
Inte ett öga torrt
/Carina
Nä inte ett enda öga är torrt här heller.
SvaraRaderaTvå av mina katter hade också ett riktigt äktenskap och när hanen Alex tyvärr fick vandra vidare i nov 09 så sörjde lilla honan Osis i över ett år.
Tännkte just på djurens tvåsamhet idag när jag såg en överkörd gräsandshona. En änkeman finns troligen nånstans i närheten.
Kändes ledsamt!