Under avstängningen ersätts tunnelbanetrafiken mellan Hagsätra och Gullmarsplan av ersättningsbussar.
Detta meddelande har just nått min kollektivtrafiksobstinata hjärna.
Precis när jag hade vant mig.
Ungefär när jag började känna att det var okej (ja, jag erkänner - det är OKEJ) att åka kommunalt.
Exakt när jag började få in såväl rutin som en trygg känsla av vardag och en begynnande tillfredsställelse i att sjunka ner i ett slitet säte och låta mig fysiskt förflyttas.
Jag är en vanemänniska.
Jag hatar att ändra bra rutiner – har aldrig förstått mig på det.
Ibland ser man inte det goda i förbättringen för att man är så förblindad av förändringen. Jag är sådan.
Men det här är ingen förfining, det här är en klar försämring. I alla fall på kort sikt (om man nu tycker att 6 månader är ’kort’ sikt).
Fram till i slutet av september har SL bestämt att jag istället för att sätta mig bekvämt, läsa min Metro i lugn och ro och kliva av vid Hötorget ska åka buss från Högdalen via tunnelbanans hållplatser till Gullmarsplan, där tar tunnelbanan vid.
Inte bara en bekvämlighetsförsämring utan även något av en tidsmässig morgonkatastrof.
Därmed slås också det som på kort tid blivit något av en daglig livskvalitet och en stund för mig själv totalt omkull.
Eländiga SL – varför gör ni så här???
Mitt fyrkantiga ego är förtvivlat.
Å andra sidan fick jag nu ännu en anledning till att vältra mig i lite ytliga i-landsproblem.
Stackars, stackars mig… hmpf…
Pessimisten
/Carina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar