Ja men förstås...

Efter ett idogt googlande, sökande och letande fann jag den.
När den väl uppenbarade sig var valet så enkelt, så självklart – jösses varför hade inte min ’mollyfierade’ hjärna tänkt på denna lilla skapelse tidigare?
Partyklänningen är nu beställd och på väg hem till mig (tack alla för era goda förslag).
Hittade sista exet på Folk i Malmö, tur som en toka fanns den i storlek 3, en lyckoträff att den var i svart och som pricken över det berömda i:et till det facila priset av 799:-, det mina vänner är vad jag kallar flax, fluns, flyt och tur!
Plagget jag talar om är förstås en Sexton Strap dress.
En supersnygg klänning som jag faktiskt kikat på mången gång tidigare (dock inte provat, så håller nu tummar och tår att den kommer att passa), har varit på väg att köpa den men har liksom inte funnit något tillfälle för användning - för en sådan klänning kräver sitt tillfälle.
Men nu är det gjort, klänningen är beställd och chans för användning finnes.
Med en schysst lätt solariebränna, svarta lackskor, håret något slarvigt uppsatt kommer jag bli rackarns supertjusig.
Om det nu inte vore för det där med vad jag ska ha över axlarna???
Man måste ha något över axlarna, men vad?
Tänk att det alltid ska vara något.
Precis när jag trodde att jag var ’hemma’.
Hmm tanken slår mig - föreställ dig att det inte alls är partyklädsel som gäller utan en mer avslappnad stil som jeans och tunika. Eller för all del otroligt strikt klädsel så som kostym och dräkt, så kommer jag med värsta stassen. Eller ännu värre, att klänningen inte passar, att jag kommer se ut som en prålig korv och i sista minuten får ta någon ’gammal trasa från HM’ - ooouuuiiiiii….hjäääälp!!!
Fasiken, jag sa ju det – tänk att det alltid ska vara något.

Ständigt denna vånda
/Carina